Gamla almanackor som hobby

Det finns få områden som kan uppvisa ett så brett spektrum av producerade föremål som just det kalendariska. Det finns väggkalendrar, fickalmanackor, porslinstallrikar, pennor, mynt, medaljer, kalenderdosor, miniatyrer, bordskalendrar, kalenderkort, sparbössor, frimärkshållare, reklamkalendrar etc. etc. Även om samtliga dessa är väl så intressanta att studera så är mitt samlarintresse i huvudsak begränsat till det lilla tryck som i folkmun bl. a. har kallats för ”standardalmanackan”, ”den enkla och häftade” eller ”vanliga almanackan”. I dagsläget innehåller Almanackor.Net uppgifter om över 1900 olika utgåvor av nämnda typ och utökas kontinuerligt då ny information blir tillgänglig.

Den enkla och häftade almanackan har alltid funnits i såväl enklare utföranden som inbundna i påkostade band. Foto: Daniel Persson
Den enkla och häftade almanackan har alltid funnits i såväl enklare utföranden som inbundna i påkostade band. Foto: Daniel Persson

Några ord om dess historia

Redan det andra verket som trycktes vid Gutenbergs revolutionerande tryckpress år 1457 var en kalender, avsedd att hänga på väggen. Därefter trycktes många hundra liknande kalendarier och tekniken spreds över världen. År 1540 utkom så den första almanackan på svenska språket i  det mera behändiga fick-formatet. Denna almanacka finns tyvärr inte bevarad och det dröjer fram till år 1585 innan vi hittar ett bevarat exemplar, författad och utgiven av Petrus Olai Vadstenensis.

Almanacksutgivningen var ingen lönsam verksamhet under 1500-talet men i början på 1600-talet blev det betydligt  bättre och den finska naturfilosofen Sigfrid Aron Forsius samt den tyske kalendermakaren David Herlitz började då att ge ut almanackor på årlig basis. Fram t.o.m. 1748 publicerades sedan en stor mängd almanackor av olika författare som oftast verkade som professorer inom astronomi och matematik. För vissa år som t.ex. år 1700 finns därför hela tio olika utgåvor av författare såsom Per Elvius, Nils Celsius, Andreas Riddermarck och Samuel Krook. Då innehållet ibland varierade kraftigt i kvalité och fel i de kalendariska uppgifterna inte var helt ovanliga ansökte det sedan 1739 upprättade Vetenskapsakademien om att få monopol på utgivandet. Detta fick de så småningom också och alla almanackor från 1749 och fram till monopolets upplösning år 1972 är således beräknade och utgivna under överseende av kända vetenskapsmän.

Under monopolets tid kunde distributionen också förbättras och upplagorna ökade enormt. Uppgifter gör här gällande att ca 300.000 exemplar trycktes årligen redan på 1780-talet. Under Vetenskapsakademiens tid gjordes det också till en tradition att införa en årlig allmännyttig uppsats i almanackan. Då utgivningen släpptes fri år 1972 tog Almqvist & Wiksell, som sedan 1905 tryckt och distribuerat alla almanackor åt Vetenskapsakademien, över utgivandet. De första årgångarna gavs ut i två varianter, den ena identisk med tidigare monopol-almanacka, den andra med en lingonkrans på främre omslaget.  Serien fick det passande namnet ”Vanliga almanackan” och utkommer fortfarande år 2017.

Om vikten av att specialisera sig

För den nyinvigde samlaren är det normalt att helt fokusera på årtalen utan att lägga någon större vikt på vem som har författat almanackan eller till vilken horisont den är uträknad. Med tiden kommer en sådan samling ge ett väldigt rörigt intryck. Ett bra tips är därför att så tidigt som möjligt fokusera på att samla almanackor beräknade till en viss polhöjd (horisont) eller till vissa specifika författare. Om jag t. ex. bor i Skåne så ligger det nära till hands att fokusera på att hitta almanackor beräknade för just Lunds horisont, i Göteborg till Göteborgs horisont o.s.v. Årtalsdubbletter och almanackor till andra horisonter än de man har valt att fokusera på kan då användas till att byta sig till de mera önskvärda med andra samlare.

1540-16491650-16991700-17491750-17991800-18491850-1899
0,1 %2,2 %8,2 %17,5 %24 %48 %
Tabellen visar på årtalsfördelningen för ca 10.000 exemplar i privata samlingar t.o.m. 1899. Källa: Rune Haldorson, 1996.

Vid sidan av en ren årtalsserie så finns det en annan intressant specialisering , monopol-almanackorna. Hela 1023 utav de över 1900 olika utgåvorna som tas upp här på Almanackor.net är utgivna under det svenska monopolet 1749-1972.

De två huvudtyper av samlingar som behandlats här är båda omfattningsrika och man kan såklart välja att samla betydligt mer begränsat. När det gäller monopolalmanackorna kan man t. ex. nöja sig med att samla enbart de svensk-språkiga exemplaren. Man kan också fokusera på en samling enbart från 1800-talet, exempel utav olika författare, almanackor i extra fina band, med reklam från en viss ort o.s.v.

Så började mitt samlande och så samlar jag idag.

Det hela började när jag var ungefär 11 år gammal och besökte en närbelägen antikförmedling i jakt på gamla mynt som jag vid tiden samlade på. Väl framme vid disken där dessa förvarades noterade jag en låda fylld till bredden med små underliga skrifter. Jag bad att få titta på dem och stod länge och väl och ögnade igenom dem. Det fanns både almanackor utav den enklare formen och sådana som var vackert inbundna med tryck i guld. Gemensamt för dem alla var att de var fulla med små anteckningar av den ursprunglige ägaren. Här kunde jag läsa om när korna tagits ut på bete, när svalorna hade anlänt på våren eller när någon i familjen fötts eller gått bort. För mig, som redan då var väldigt historiskt intresserad, gavs här en fantastisk inblick i en sedan länge svunnen tid. Ett samlarintresse hade väckts till liv. Först sökte jag bara efter sådana som hade samtida anteckningar men ganska så snart övergick det hela till ett samlande i lite större omfattning.

Jag försöker idag att finna en almanacka för varje år så långt tillbaka som möjligt men prioriterar vissa specifika författare för tiden före monopolets införande. Jag försöker också att finna almanackor ifrån så många olika författare och horisonter som möjligt.

Några tankar kring förvaring

Det kanske mest praktiska sättet att hantera sin samling på men samtidigt inget som lär väcka någon större nyfikenhet hos en ev. publik. Foto: Daniel Persson
Det kanske mest praktiska sättet att hantera sin samling på men samtidigt inget som lär väcka någon större nyfikenhet hos en ev. publik. Foto: Daniel Persson

När det kommer till förvaring av almanackor så finns det flera olika möjligheter. Det vanligaste är förmodligen att man samlar dem i s.k. fotofickor av plast som sedan sätts in i en ringpärm. Detta sätt fungerar absolut och man får en god översikt över sina objekt men någon större entusiasm lär en sådan samling aldrig väcka, detta då almanackorna i sig själva är ganska intetsägande. Vad man kan göra är att använda kartongblad istället och skapa ett omslag runt almanackan som man sedan fäster på kartongen. Därefter kan man göra ett kort utdrag ur almanackans artikel och tejpa dit. Några cirkulerade mynt för året ifråga eller hellre som representerar vad almanackan kostade kan också bifogas. Äldre dokument, kungörelser eller liknande kan också användas för att göra det hela mer intressant. Här spelar återigen specialiseringen en viktig roll då det är betydligt lättare att åstadkomma något trevligt om man har begränsat sitt samlande.

Ett annat sätt kan vara att använda kuvert av syrafritt papper som man placerar almanackorna i och sedan stoppar undan. Strukturellt och bevarandemässigt skulle detta säkert vara det bästa alternativet då plast aldrig är optimalt att använda.

Daniel Persson, almanackor@gmail.com