Kungliga Vetenskapsakademien

Förslaget om stiftande av ett matematisk-naturvetenskapligt samfund avhandlades under vintern 1738-39 mellan Mårten Triewald och dåvarande amiralitets-medikus i Stockholm Carl Linnæus. Båda var ledamoter i VetenskapsSocieteten i Uppsala, men man gillade inte verksamheten rakt igenom utan ville skapa något nytt med influenser från de vetenskapliga samfund de besökt under sina utlandsresor. Efter det att man förvissat sig om professor Anders Celsius medverkan hölls det första sammanträdet på Riddarhuset i Stockholm 2 juni (julianskt datum) 1739, vilket är akademins stiftelsedag.

Vid det första sammanträdet beslöts, att frågor inom experimentalfysik, naturalhistoria, kemi, medicin, anatomi och kirurgi, matematiska vetenskaper, ekonomi, kommers, konster och manufakturer skulle avhandlas vid gemensamma överläggningar samt att resultaten av dessa av akademien prövade och gillade ”nya anmärkningar, påfund, rön och försök” skulle delges allmänheten i kvartalsvis utkommande akter där man särskilt betonade det populariserande syftet och därför tryckte akterna på svenska i motsättning mot Uppsala-societeten, vars akter alltid trycktes på latin.

I ekonomiskt avséende hade akademien från början inga andra tillgångar än ledamöternas frivilliga sammanskott och det honorar, som förläggare betalade för utgivningen av Akademiens ”handlingar”, därför var det ett välkommet beslut när man i en kunglig resolution 17 Okt. 1747 fick ”uteslutande privilegium” på utgivningen av almanackor och kalendrar. 1749 utgavs så den första almanackan under Kungliga VetenskapsAkademiens monopol och tack vare inkomsterna kunde man börja bygga det astronomiska observatorium som Per Elvius d.y hade verkat för att uppföra i Stockholm. Så skedde och byggnaden stod klar 1753, samma år som den nya kalenderreformen genomfördes genom att man tog bort 11 dygn i Februari månad.

KVA kontrollstämpelFöre monopolets införande hade almanackor och kalendrar utgivits till allehanda horisonter och av en mängd olika utgivare, genom införandet säkerställde man nu att all fakta var noga kontrollerad av de främsta vetenskapsmännen inom området. För att styrka att innehållet var kontrollerat och tryckt med godkännande av Akademien infördes en speciell stämpel som var tvungen att finnas på varje almanacka för att denna skulle få säljas.

De olika horisonter som man valde att beräkna almanackorna för var:

1749-1972: Stockholm, Göteborg & Lunds horisont (på svenska)
1749-1810: Åbo horisont (på finska).
1795-1810: Torne horisont (på samiska).
1811-1900: Haparanda horisont (på samiska); 1811-1812, 1830-1900 (på finska).
1901-1972: Luleå horisont (på svenska); 1901-1918 (på finska & samiska).

1969 meddelar Olof Palme att akademiens privilegium upphör att gälla då den senast beviljade 20-års perioden löper ut, den 16 Juli 1972. Således blir almanackan för år 1972 den sista (224:e) i deras regi. Almqvist & Wiksell, som sedan 1906 tryckt alla almanackor, fortsätter därefter utgivandet, almanackan får då även officiellt namnet vanliga almanackan.