Om väderleksuppgifterna i den Svenska Almanachan

Om wäderleksuppgifterna i den Swenska Almanachan

Av: D. G. Lindhagen

Då de wäderleksuppgifter, som hitintills förekommit i Almanachan, innewarande år (1870) äro utelemnade och hädanefter icke widare komma att införas, har man trott sig böra meddela allmänheten de skäl, hwilka föranledt såwäl denna åtgärd som ock ifrågawarande uppgifters ursprungliga upptagande i Almanachan.

Det förutsättes härwid, att enhwar, som hittills begagnat den lilla Almanachan, tagit kännedom om den öfwerskrift, som alltid första månaden i året warit utsatt öfwer dessa wäderleksuppgifter, och som utwisar, att det warit den för 19 år tillbaka werkligen rådande wäderleken, som warit angifwen.

Emedan menniskan i en mängd af sina wiktigare dagliga bestyr är beroende af wäderleken, och denna såwäl derföre som i andra hänseenden har ett stort inflytande på den menskliga hushållningen, hafwa redan tidigt bemödanden blifwit gjorda att söka utforska någon lag eller ordning uti i det inwecklade spel af naturkrafter, hwaraf wäderleken bestämmes. Dessa bemödanden hafwa wisserligen icke warit utan all frukt, och isynnerhet har i senare tider den wetenskap, som sysselsätter sig med wäderleksförhållandena och närbeslägtade ämnen, eller m e t e o r o l o g i e n, gjort stora framsteg. Men icke desto mindre äro wi ännu långt derifrån att kunna från en dag till en annan med någon säkerhet förutsäga wäderleken, och ännu längre derifrån att för större tidsrymder, såsom för ett helt år, på förhand kunna angifwa de särskilda dagarnes olika beskaffenhet. Emellertid har man i forna tider, då kunskapen om detta ämne war långt mindre utwecklad än nu, och då man ännu hade ett allt för ofullständigt begrepp om de inwecklade förhållanden, hwarmed man här har att göra, någon gång trott sig hafwa funnit en en ledtråd i dessa irrgångar och i någon wiss mån kunna förutsäga wäderleken.

Att wärmet och dess olika fördelning utefter jordytan är grundorsaken till alla wäderlekswexlingar, är en numera obestridlig sanning, som redan länge warit känd och säkerligen ännu tidigare anad. Hwarhelst man spårat en möjlig orsak till wärmewexlingar, har man derföre också anat en orsak till wäderleksförändringar. Sålunda wet man att solen, på samma gång hon ger oss ljus, äfwen tillsänder oss en stor myckenhet af wärme, och att den olika höjd öfwer horisonten, som solen på olika ställen af jorden uppnår, äfwensom, för ett och samma ställe, dess olika höjder under olika delar af året beledsagas af olika grader af belysning och uppwärmning, samt att deraf de särskilta ländernas klimater och årstidernas allmänna skiljaktigheter i afseende på wäderleken äro beroende. Nu weta wi också, att månen under olika delar af sitt lopp kring jorden tillsänder oss en olika mängd af ljus, som icke är annat än solljus, hwilket blifwit återkastadt från månens yta: wid fullmåne mottaga wi sålunda ganska mycket ljus från månen, men deremot wid nymåne nästan intet.

Då man af daglig erfarenhet har sig bekant, att solljuset alltid åtföljes af wärme, så war det ganska naturligt, att den förmodan en gång uppstod och under någon tid widhölls, att månen under sina skiften borde tillsända oss en olika mängd wärme, nämligen återkastadt solwärme, på samma gång han sänder en olika mängd återkastadt solljus, samt att, då wäderleken wäsentligen betingas af wärmet och dess fördelning, äfwen denna borde eller åtminstone kunde i någon mån wara beroende af månskiftena. Men nu eger det förhållandet rum, att månskiftena efter 19 års förlopp åter inträffa på samma månadsdagar; så att, till exempel, påskfullmånen, som 1851 inträffade på den 15 April, äfwen 1870 inträffar på samma datum; och på lika sätt alla öfriga månskiften under dessa twå år. Häraf leddes till den förmodan, att wäderleken på ett års särskilda tider kunde wisa någon öfwerensstämmelse med wäderleken under motswarande årstider för jemnt 19 år tillbaka.

Detta är anledningen, hwarför wäderleksuppgifterna, sådana de förekommit i de Swenska Almanachorna under snart halftannat århundrade, ursprungligen kommit att i dem inflyta. Den första Almanacha, i hwilken uttryckligen angifwes, att den införda wäderleken war den för 19 år tillbaka iakttagna, är Anders Celsii Almanacha för år 1729; men wid sidan af den utkommo äfwen andra Almanachor, i hwilka en sådan uttrycklig förklaring saknas, ehuru det är sannolikt, att så wäl i dem som ock i Almanachorna före 1729 wäderleks uppgifterna hafwa enahanda grund och upphof. I afseende på betydelsen af dessa uppgifter torde med wisshet kunna antagas, att man aldrig, icke ens ursprungligen, tänkt sig förhållandet sådant, att wäderleken skulle dag för dag wara densamma under de twå jemförda, med en måncirkelperiod från hwarandra skiljda åren, utan endast att motswarande längre följder af dagar, såsom motswarande weckor eller månader, skulle under dessa twå år möjligen wisa några gemensamma allmänna drag i afseende på wäderleken, och detta icke för en ensam ort, utan för det widsträckta landet i allmänhet. Men ware härmed huru som helst. Senare tiders noggranna iakttagelser hafwa emellertid otwetydigt ådagalagt, att månskiftena icke utöfwa någon märkbar inflytelse hwarken på wäderleken i allmänhet eller ens särskildt på temperaturen wid jordytan. Dermed har äfwen allt skäl upphört att längre bibehålla wäderleksuppgifterna i Almanachan, emedan de numera icke kunna anses hafwa någon den ringaste betydelse för allmänheten. I wåra grannländer Norge och Danmark hafwa utaf samma skäl wäderleksuppgifterna blifwit borttagna ur dessa länders Almanachor.

Ovanstående text representerar en exakt avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1870 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 14-17 Januari 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a svårtolkad text.