Om wården af lemningar från forntiden.
På många ställen i fäderneslandet finnas Ättehögar, Grafkummel och stensättningar ute på marken, äfwensom Runstenar och andra resta hällar och minneswårdar, ruiner af kyrkor, slott och andra gamla byggnader. Dessa forntidslemningar äro, genom Kongl. Förordningen den 17 April 1828, fridlysta från all slags åwerkan. Om någon jordägare för odling, byggnad, wäganläggning eller dylikt önskar få bortrödja någon fornlemning, skall han derom först göra anmälan hos Konungens Befallningshafwande och sedermera afwakta Kongl. Maj:ts beslut, huruwida hans önskan kan bifallas eller icke.
Många ättehögar och andra fornminnen förstöras af skattsökare, som hoppas i dem hitta guld eller silfwer. Men sådant är oftast förspild möda, ty wanligen finner man icke annat än lerkrukor, fyllda med aska och brända menniskoben, eller hela benrangel, samt redskap, wapen och prydnader af sten eller ben, bronz och förrostadt jern. Utom dess är det otillbörligt att icke låta de dödas ben hwila med ro. Endast för wetenskapliga undersökningar kunna sådana fornlemningar få rubbas, men dertill fordras särskilt tillstånd af Kongl. Witterhets- Historie- och Antiqwitets-Akademien.
Deremot hittas ofta händelsewis i jorden, i sjöar och wattendrag dyrbarare skatter, såsom gamla mynt, ringar, kedjor, spännen och andra smycken af guld och silfwer. Sådana fynd skola ofördröjligen aflemnas till närmaste Kronobetjent eller ock på Landskansliet, för att Kongl. Maj:t och Kronan hembjudas. Hwad som af Kronan löses, betalas med fulla wärdet och en åttondedel deröfwer, således wida högre, än hwad en guldsmed eller så kallade silfwerköpare kunna betala. Det som icke inlöses, återställes kostnadsfritt och kan sedan säljas till hwem som helst.
Den som sådant fynd icke Kronan hembjuder, utan nedsmälter, undandöljer eller åt andra föryttrar, skall, då sådant upptäckes, mista hwad han af fyndet ännu kan äga i behåll, samt böta dubbelt så mycket som han nedsmält, undandöljt eller föryttrat. Äfwen andra fornsaker af ringare wärde, såsom wiggar, hammare, yxor m. m. af sten eller bronz och koppar, swärd, spjutspetsar, pilar och andra wapen af ben, jern eller koppar, samt prydnader och werktyg af bronz, pärlor m. m. böra på samma sätt hembjudas Kronan, som deremot gifwer en lämplig betalning, allt efter som dessa saker äro wäl bibehållna samt mer eller mindre sällsynta.
Tilägg i almanackan för 1851:
Hittaren bör noga akta att icke något sönderbrytes, skrapas eller på annat sätt skadas, hwarigenom wärdet förminskas. Det som hittas på olika ställen bör ej sammanblandas. Om prydnader finnas, sittande på ben, tyg, läder m.m., böra dessa ämnen medfölja, då fyndet insändes. Äfwen menniskoben och owanliga djurben, som träffas i forntidsgrafwar, mossor m.m. böra tillwaratagas och anmälas. I synnerhet böra hufwudskallar och bäckenben noga aktas att de ej sönderbrytas eller förkomma.
Gamla prydnader i kyrkorna, såsom altarskåp från katolska tidehwarfwet, bilder, wapen och rustningar m. m. må icke förstöras, föryttras eller bortflyttas, icke heller gamla målningar på kyrkornas hwalf och wäggar öfwerkalkas eller utplånas, utan att sådant förut anmäles och behörigt tillstånd erhålles, på sätt Kongl. Circuläret till samtlige Consistorierne den 7 December 1840 föreskrifwer.
Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1842, 1843 och 1851 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 05-09 Maj 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a svårtolkad text.