Odling af Rapsat.
Rapsat, en artförändring af Brassica Napus L. och således samslägting med Gottlands-Rofwan, är en twåårig wäxt, eller som sås det ena året och blommar samt fröar sig det följande. Den har från längre tid tillbaka blifwit odlad i Holland, Tyskland, Frankrike och England, och fröna deraf pressade, till erhållande af den så kallade Rofoljan.
Hwad odlingen angår, är en wäl brukad jordmån, hälst swartmylla, eller åtminstone der sand och lera icke öfwerflödas, för Rapsat den bästa. Nyss upptagen jord kan likwäl äfwen anwändas, endast den blifwit wäl körd och från ogräs renad.
Det landet man årnar begagna, sommarköres wäl och gödes om hösten, och blir, sedan gödslen är nedkörd, till wåren liggande, då det flere gånger ansas, att ogräs ej måtte taga öfwerhanden. I slutet af Julii eller i början af Augusti, köres för sista gången och harfwas, hwarjemte medelst twärfåror aflopp beredes för wattensamlingar, hwilka äfwen förekommas genom tjenligt fall af åkren och tillräcklige diken. Derpå utsås Rapsatfröet, i lugnt wäder, tunnt och jemt och för den orsaken med något sand utblandadt. Man får 4, högst 5 kappar godt frö på tunnelandet, och nedharfwas der genast med träharf, eller nedköres med årder. Senare än till medlet af Augusti månad bör icke sådden ske.
Efter åtta dagar eller förr uppkommer Rapsaten och wäxer ofta alnshög innan wintern. Den gröna wäxten bortfryser då och förswinner ofwan jord; men följande wår uppskjuter från roten ett nytt bladstånd, som i Julii wisar sina gula blommor; och sedan desse warat 2-3 weckor, börja fröskidorne formera sig. När wäderleken är gynnande, mogna också desse snart och blifwa då ljusbruna.
På en torr och wacker dag afskäres nu de skidbärande stånden med handskära (ej lie, hälst en mängd frö skulle derigenom spillas), och läggas i lösa högar, samt i fall icke allt wore moget, (som då Rapsaten wuxit på lågländt ställe) lämnas några dagar i hög liggande att eftermogna, hwarpå fröna med käppar warsamt utröskas, ute på marken, på stora buldanstäcken, och derefter, sedan riset med räfsa blifwit frånskildt, sållas och rengöras, och sluteligen införas på öppet rum eller wind, att lagom tjockt utspridde, torka, hwarunder de då och då omröras för att icke taga warma, och ändteligen kastas de med skopa, till fullkomlig renhet från smål och främmande ämnen.
Det åkerstycke hwarest Rapsaten warit sådd och wuxit, må genast uppköras till Råg-utsäde, eller ock begagnas till korn, nästa wår. På ett till wårsäde bestämt land, skulle ock Rapsatsfrö kunna utsås till erhållande af godt grönfoder för boskapen på sena hösten.
Som frön af Rapsat brukas wanligtwis till Oljeslageri, bör det ju förr dess häldre ske, emedan man förmodar dem förlora något af deras oljaktiga wäsende genom uppskof.
Af en tunna frö kan fås 6-7 kannor olja, och kanske mera. Och liksom kakor erhållas wid Oljeslagerierna efter Linfrö, gifwer ock Rapsatens dylika, ehuru de anses en fjerdedel sämre, men äro wäl passade till blanning i dryck för boskapen, särdeles för mjölkekor. De böra dock gifwas dem i smärre portioner och tillhopa med annan gröpning; ty en större mängd ökar så mjölken, att korna derigenom snart afmagra och gå förlorade. *)
*) Af beräkningar gjorda på förhållandet af wisse ämnens inflytande på mjölkens mängd, har man funnit att wid affodring, en kappe gröpte Ärter gör lika gagn som 2 kappar gröpt Råg, hwaraf 1 kappa är bättre än 4 kappar gröpt Korn eller 6 kappar sådan Hafre. Andreligen, att 3 kappar gröpte äro så gode som 4 kappar Ärter. 10-12 marier Linfröskakor gifwa mer mjölk än en kappe Korn. Rofoljekakorne äro, som sades, en fjerdedel sämre. Härefter kan en hushållare äfwen uträkna med hwad fördel de sistnämde skulle kunna anwändas. Res. Fl. Oecon. s 125.
För Målare är rofoljan icke duglig, hälst den icke torkar. Egenteligen anwändes den till Lampor, ehuru den ryker och osar, och är således mindre tjenlig i Rum. På många ställen Utrikes, brukas Rofoljan i tarfligare matredningar i stället för smör och annat fett. Och för att göra den mera anwändbar, och frånskilja den beska och mindre behagliga smak oljan wanligen hyser, har man företagit att slå den nypressade oljan i jerngryta, hwilken sättes på lindrig eld, då under sakta uppkokning några sura Limpskifwor tilläggas, hwarmedelst osmaken minskas och borttages.
Ett annat ännu förmånligare Renings- och Förbättringssätt, synes det wara som THENARD uppgifwet, nemligen att taga t. e. 2 lod god Witriolsyra, som gjutes i en bouteille af åtminstone 3 stops rymd, på ett godt stop, förut ihäld Rofolja. Bouteillen skakas wäl, då oljan straxt grumlas och blir swartgrön. Efter 3/4 timas sqwalpning, synes den liksom full af smått fnas, då man upphör att sqwalpa, och tillslås genast ungefär dubbelt så mycket watten som olja, hwarefter sqwalpning fortsättes ännu en half tima. Oljan sättes derpå under en weckas tid att klarna, men bör likwäl först uppwärmas till inemot kokhetta, eller ock finstött Krita tillblandas för att så mycket bättre afsöndra syran.
Ju längre oljan står, ju klarare blir densamma. Slutligen afhälles den, eller afsilas, hwilket sker bäst genom kardad Ull eller Bomull, lagd i tratt. Genom förnyad operation fås oljan än hwitare, men likwäl fordras då endast hälften så mycket af Witriolsyran, som förut.
Ovanstående text representerar en exakt avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1818 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 20-23 Mars 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a svårtolkad text.