Om angelägenheter för Landsorterna att hafwa examinerade Barnmorskor, och om sättet att erhålla dem.
P. G. Cederschiöld
Naturens inrättning är så wis, att det äfwen för qwinnan, likasom för de oskäliga djuren, wisserligen kan lyckas att föda utan wetenskapligt biträde. Men äfwen för djuren går förlossningen ej sällan olyckligt: och qwinnan är ännu wida mer än de blottställd för olyckor wid barnsbörd, i samma mån hennes kroppsbyggnad är finare och mer sammansatt, samt hennes lefnadssätt afwikande från naturens enkelhet. Dessutom måste qwinnan, till följe af Skaparens straffdom, alltid föda med plågor; samt är derföre i barnsnöden alltid i behof af lindring och tröst.
– Att göra förlossningen så litet plågsam för qwinnan som möjligt, och att afwärja all olycka, så wäl för qwinnan som för fostret, är barnmorskans åliggande. Kunniga barnmorskor äro derföre af stor nytta i samhället. De kunna icke allenast alltid lindra barnaföderskans plågor; utan äfwen ofta afböja faror, som eljest skolat owilkorligen kosta helsan eller lifwet för qwinnan eller fostret, eller för båda. Huru ofta ser man ej qwinnor dö i barnsäng, antingen allena eller tillika med fostret, till följe af dettas oriktiga läge, eller af blodstörtning o.d. Huru många qwinnor ser man ej, som i hela deras återstående lifstid få dragas med moderfall, eller andra olyckliga följder, af brist på förståndigt biträde wid förlossningen? Och huru många barn hafwa icke bliwit halta, blinda eller på annat sätt lytta, i brist på behörig barnmorskas wård?
– Men ännu mer. Huru ofta händer det icke, att olärda hjelperskor af wälmening stifta de rysligaste olyckor? Huru ofta blifwa de icke inför domstol anklagade att hafwa genom wåldsamma medel, af oförstånd, mördat fostret, ej sällan tillika med modren? Men hwad är orsaken till alla dylika olyckor: att så många barnsängsqwinnor och foster årligen omkomma i brist på hjelp, eller förgöras eller förderfwas genom olärda hjelperskors åtgärd: och att så många dylika hjelperskor årligen måste straffas: hwad är orsaken till allt detta, om icke den alltför stora bristen i de flesta landsorter på wederbörligen underwista barnmorskor?
För att afhjelpa denna brist, har ett fullständigt lärowerk längesedan blifwit inrättadt i hufwudstaden, hwarest underwisningen nu mera erhålles alldeles kostnadsfritt. Och alltsedan år 1822 hafwa årligen 12 barnmorske-lärlingar från landsorterna i allmänna barnbördshuset kunnat under lärotiden erhålla boning, wed, ljus och föda på statens bekostnad. Men många landsorter gifwas, ifrån hwilka nästan inga lärlingar anmälas: och äfwen de förmånliga frilärlings-platserne hafwa icke alltid kunnat till fullo besättas, i brist på sökande.
Att tro, det allmogens underlåtenhet att skaffa sig examinerade barnmorskor kunde härröra från dess föreställning om deras umbärlighet, wore att allt för mycket misskänna dess upplysning och sunda omdöme. Att misstänka, det denna underlåtenhet kunde härröra från männens likgiltighet för qwinnornas och barnens öde, wore att förolämpa sjelfwa menskligheten. Och att wilja härleda berörde underlåtenhet ifrån fattigdom, wore icke allenast att anse Swerige såsom det eländigaste land i werlden, utan äfwen dess allmoge såsom allt för tanklös, i det den icke skulle befinna, att förlusten af en menniskas lif eller helsa, wida öfwerwäger barnmorskans hela årliga underhåll, hwilket dessutom skulle kunna bestridas, blott derigenom, att männerna wille med ett enda glas i weckan minska förbrukningen af den allmänna dryck, hwars sparsammaste dagliga njutning åtminstone är ett öfwerflöd, och hwars missbruk är ett tärande gift för kropp och själ.
Det är derföre otwifwelaktigt att ifrågawarande underlåtenhet måste härröra från allmogens okunnighet om förhållandet med inrättningen för barnmorskors tilldanande, och om wilkoren för denna inrättnings begagnande: och det är till afhjelpande af denna okunnighet, som följande upplysningar nu meddelas.
De, som wilja lära barnmorske-konsten wid det allmänna underwisningswerket, skola derom göra ansökning hos Kongl. Sundhets-Collegium, samt bifoga betyg, utfärdade med namn och sigill af wederbörande Presterskap eller af andra trowärdige och kunnige män, att de äro gudfruktiga, sediga, friska och helbregda, samt kunna redigt läsa och skrifwa. Äro de mantalsskrifne i hufwudstaden, böra de tillika förete betyg ifrån Kongl. Police-kammaren, att de der icke äro kände för brottslighet eller lastbart uppförande.
De sökande böra helst wara mellan 20 och 25 år gamla, åtminstone icke gerna öfwer 30. De böra wara starka, men finlemmade. Deras händer böra wara smala, fina och mjuka, samt fria från wårtor, sprickor och dylika fel. Fingrarne böra wara långa och raka, samt naglarne släta.
Den årliga underwisningen är fördelad uti 2:ne terminer, hwilka börjas den 1 April och den 1 October, samt räcka tre månader hwardera. Hwarje lärling, som icke förut njutit någon underwisning annorstädes, måste minst bewista 2:ne terminer, och på mellantiden göra tjenst i allmänna barnbördshuset; så att hela lärotiden upptager 9 månader.
Ansökning om frilärlingsplats skall minst 4 månader före terminens början, nemligen inom Maj eller Nowember månads utgång till Kongl. Sundhets-Collegium insändas genom Konungens Befallningshafwande, och innehålla bestämd uppgift till härad och socken å den ort, der lärlingen, sedan den blifwit såsom barmorska examinerad och godkänd, ärnar sig bosätta, samt tillika wara åtföljd af samma Befallningshafwandes utlåtande, huruwida den i ansökningen uppgifne ort har werkligt behof af en barnmorska, och om ortens inwånare sakna tillgångar att under lärotiden underhålla lärlingen wid underwisningswerket.
De, som under lärotiden wilja underhålla sig sjelfwe, skola inlemna sina ansökningar directe till Kongl. Sundhets-Collegium, före Januari eller Juli månads utgång, nemligen sednast 2 månader före terminens början. De, som blifwa antagne böra inställa sig på utsatt dag, wid äfwentyr att eljest förlora sin rätt. Skulle någon emedlertid finna sig hafwa blifwit hafwande, gör hon bäst att sådant genast tillkännagifwa, med ansökning att få inkomma i underwisningswerket en annan gång. – Utgifterne för nödiga instrumenter o. d. uppgå till 19 a 20 R:dr b:co, hwilka utgifter måste bestridas äfwen af de så kallade frilärlingarne.
År 1829 täcktes Kongl. Maj:t i nåder tillåta, att barnmorskor, som gjort sig särdeles wäl kände, så wäl i allmänna lefwernet, som i deras egentliga yrke, kunna få lära att nyttja förlossnings-instrumenter wid sådana tillfällen, då läkare-hjelp icke kan i rättan tid erhållas. Denna konst kan särskilt inhämtas på 4 eller 6 weckor; och de dertill erforderliga instrumenter kosta omkring 25 a 26 R:dr b:co. Genom denna nådiga författning är en stor brist i barnmorske-wäsendet afhulpen, samt alla hinder undanröjda för barnmorskor att kunna mera allmänt gagna och säkrare tillwinna sig allmänhetens förtroende. Denna, för barnmorskor medgifna, utmärkelse och utwidgade werkningskrets, torde äfwen bidraga att förmå fruntimmer med högre bildning att oftare, än hittills, studera förlossningskonsten, som just derigenom skulle säkrast upphöjas till det anseende i samhället, som den, för sin wigtighets skull, så wäl förtjenar.
Ovanstående text representerar en exakt avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1831 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 25-26 April 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a svårtolkad text.