Om Brännvinets verkan till framalstrande av sjukdomar

Om Bränwinets werkan till framalstrande af sjukdomar.

I.Bränwinets werkan på helsan, då det begagnas, som man säger, måttligt.

Med måttligt bränwinsbruk förstås wanligtwis då man dagligen begagnar 1, 2 á 3 supar: en till twå bland de så kallade bättre samhällsklasserna; tre, ja fyra, bland de lägre. Detta bruk, säger man, skadar ej, twertom det anses gagna genom att gifwa matlust, öka krafterna samt gifwa en större uthållighet att utföra kroppsliga arbeten. Granskom dessa antaganden.

Orsakar bränwinet ökad matlust? – Ja; på det sätt, att det ökar förmågan att kunna förtära en större mängd födoämnen, att det liksom narrar till att äta mer, än som behöfwes, och således förleder till något onaturligt. Att detta i längden ej sker ostraffadt, ej är likgiltigt för helsan, skall nedan widröras.

Gifwer bränwinet ökade krafter? – Nej. Wäl erfares straxt efter dess förtärande en känsla af ökad liflighet, men denna efterträdes snart af sin motsats, känsla af slapphet och håglöshet. Af denna sednare förledes man, ja, nära nog twingas till sömn, den så kallade middagssömnen, hwars njutande bidrager till många sjukdomars framkallande.

Gifwer bränwinet förmåga af bättre uthållighet till kroppsligt arbete?- Nej. Det wanliga inkastet bland de arbetande klasserna mot bränwinets afläggande är, “att det behöfwes och är nödwändigt, för att stå ut med arbetet.” Det skulle således wara, som man säger, stärkande. Erfarenheten wederlägger detta. Är den, som förtär bränwin, starkare, kraftigare, än den, som ej gör det? Arbetar månne den landtman bättre, som super, än den, som ej gör det? Huru ofta får man ej på landsbygden, under skördeanden, se qwinnor hela dagen om utan bränwin arbeta lika ihållande, som mannen med denna dryck: skulle nu wäl mannen, som af naturen är starkare, behöfwa, hwad qwinnan ej behöfwer?

Det mest ansträngande arbete är ofta sjömannens, och huru många exempel hafwa wi ej under sednare tider på sjöfarande, som månader wistats på sjön, utan att förtära bränwin? Allt detta beswarar sig sjelf, och swaren sammanstämma deri, att erfarenheten helt och hållet nekar bränwinet någon förmåga att gifwa menniskan större uthållighet till kroppsliga ansträngningar. Läkaren kan ej glömma, huru ofta han får se qwinnan waka och anstränga sig wid en sjuksäng hela weckor, och dock stå ut med detta, så för kropp som själ lika ansträngande arbete, utan att derföre behöfwa tillita bränwinsflaskan. Nekas kan likwisst ej, att bränwinet har förmåga att för tillfället, d. ä. mera ögonblickligt, höja krafter, som af strängt arbete äro nedtryckta. Det werkar då som ett läkemedel; men om dess bruk för detta ändamål ofta förnyas, framkallas motsatsen af hwad man åsyftat, nemligen uttömning af krafterna, äfwensom undergräfwande af helsan. Hwad som stärker en frisk kropp, är sund föda, sinneslugn och god sömn; bränwinet är härför obehöfligt.

Då desse 3:ne skäl för det måttliga bränwinsbruket, således äro ogrundade, och bränwinet för de uppgifna ändamålen ej är behöfligt, bör äfwen tillses, huruwida detta så kallade måttliga bruk är nyttigt eller skadligt, eller med andra ord: om bränwinet, måttligt, men dagligen njutet, ej förr eller sednare inwerkar menligt på helsan? Härwid bör skiljas mellan 2:ne klasser menniskor; 1) Sådana, som arbeta med själen eller eljest sitta mycket stilla, och 2) de, som hafwa ansträngande kroppsarbete.

a. Hwilka åkommor orsakas af det måttliga bränwinsbruket hos sådana, som föra ett stillasittande lefnadssätt? – Ingenting är för läkaren wanligare, än att höra dylika personer, då de nått åldern af omkring 40 år, mången gång ock förr, klaga öfwer hwad man kallar hämorrhoider, samt att “hämorrhoiderna satt sig under bröstet”. Härmed menas wanligen det tillstånd, då man antingen jemnt känner en tyngd under bröstet, eller ock endast efter måltiderna, ofta i förening med känsla af andfåddhet, andtäppa och s.k maghosta, hwarwid det heter “att hämorrhoiderna kastat sig på bröstet.” Jemte detta erfares en känsla af allmän tyngd, olustighet, dästhet, oförmåga till själs-arbete, särdeles på eftermiddagarna, benägenhet at sofwa samt ofta påkommande tyngd, swindel, eller wärk i hufwudet, hwarwid “hämorrhoiderna säges hafwa lagt sig på hufwudet” Sanningsenligare wore dock att rent ut säga, “att middagssupen satt sig under bröstet, kastat sig på bröstet eller lagt sig på hufwudet;” ty alla dessa tillfälligheter äro bestämda följder af bruket, att medelst bränwinet hafwa “narrat” magen till emottagande af större mängd födoämnen, än den, enligt naturliga tillståndet kan smälta.

Sedan man nu ätit för mycket, twingas man af den inträdande känslan af tyngd och dästhet att taga sin tillflygt till middagssömnen, och från det öfwerflöd af näringssafter, som nu af matsmältningen alstras, afsättes fett; man får, som det heter, “godt hull”, blir fet – och småningom utbilda sig nu werkliga hämorrhoider, fallenhet för gikt och rheumatismer, ja för sten- och grusbildning samt för slagflusser. – “Men” inwändes häremot af den måttlige bränwinssuparen, “ej alla, som måttligt supa, få någondera af dessa åkommor: den eller den har supit så eller så länge samt är, detta oaktadt, fullkomligt frisk,” o.s.w. Antingen hör denne då till de lyckliga naturer, som äro mäktiga att motstå hwarje skadlig inflytelse, hwarwid undantag ej bör anses gälla för regel, eller ock motwerkas det skadliga genom passande kroppsrörelse, eller, hwilket är det wigtigaste, har han ännu ej hållit ut med middagssupen så länge, som fordras för framkallandet af den ena eller den andra af de nu nämda åkommorna. För den ena menniskan fordras 10 år, för en annan 20 á 25 år, för andra åter ännu längre; men förr eller sednare skola dock följderna inträffa.

b. Hwilka åkommor orsakas af det måttliga bränwinssupandet hos sådana, som sysselsätta sig med mera ansträngande, kroppsligt arbete? Ett ansträngande arbete minskar wäl wådorna af det måttliga bränwinssupandet, eller rättare, mildrar följderna samt gör, att de sednare och långsammare blifwa tydliga: dock låta de ej heller här alltför länge wänta på sig. Den åkomma, som oftast öfwerklagas bland de arbetande klasserna, är magsyra: den benämnes olika i olika landsorter, än “flen”, än “magskärfwen” eller “skärfwen”, än “koliken,” o.s.w. Yttringarna deraf äro hufwudsakligen: wärk, tyngd och sugning under bröstet, uppstötningar, uppstigning i munnen af surt eller hett watten, ej sällan kräkningar samt känsla af spänning under bröstbenet efter maten: den ena kan häraf lida mera än den andre, sjukdomstillståndet är dock i grunden detsamma. Det består i en sjuklighet i sjelfwa magen, d. ä. det ställe, dit bränwinet först kommer, och der det således utöfwar sin starkaste inflytelse. Detta sjukdomstillstånds werklighet bewises bäst efter döden, då man finner magen hos bränwinssuparen helt annorlunda till utseende, än hos de personer som ej begagnat bränwin. Bränwinet framkallar detta lidande genom den retning, det orsakar på magens slemhinna, måhända i samwerkan med den hårdsmälta föda, som wår allmoge största delen af året begagnar. Denna “flen” bland allmogen och de arbetande klasserna är i grunden det samma, som hwad de så kallade bättre klasserna benämna “hämorrhoider under bröstet.” Wäl är denna “flen” ej till en början något för lifwet wådligt sjukdomstillstånd, men den urartar dock ofta dertill, på det sätt, att kräkningar snart hindra den deraf lidande att behålla någon föda, hwarigenom krafter, arbetsförmåga och arbetslust aftaga; ja, exempel äro ej sällsynta, då härutur werklig kräfta i magen utbildats. Städse är dock denna åkomma menlig, derföre, att den, som deraf lider, sällan känner riktigt wälmående, han kan således ej njuta af lifwet så, som om han wore frisk, och hans sinnestämning blir ofta deraf nedstämd och knarrig. Såsom slutsats af dessa båda punkter synes klart, att det så kallade måttliga bränwinssupandet är för helsan skadligt, och att det, länge fortsatt, förr eller sednare, lägger grund till och framkallar åtskilliga, mer eller mindre beswärande sjukdomar.

II. Bränwinets inwerkan på helsan, då det begagnas omåttligt, eller, som det heter, missbrukas.

Med bränwinets missbruk förstås wanligen då det begagnas mellan måltiderna eller i störrre mängd, än ofwan wid det måttliga bruket blifwit anfördt. Näppeligen torde någon finnas, som dristar förneka den städse skadliga inwerkan, hwilken bränwinet, förtärdt i större mängd, utöfwar så på kropp som själ: dess inwerkan i detta hänseende är så tydlig, att ingen, mer än suparen sjelf, kan försöka jäfwa den. Af alla wäl känd till namnet, är den så kallade bränwinsgalenskapen, der suparen ej mera är förnuftig menniska, utan, beröfwad sina sinnens bruk, ofta förledes till handlingar, som wid återkomsten till besinning städse borde stämpla honom med det djupaste förakt. Omkring 40 personer, lidande af denna nesliga sjukdom, wårdas årligen på en af hufwudstadens Sjukinrättningar: de flesta äro männer, dock saknas ej heller flera exempel på qwinnor; att se en qwinna i detta tillstånd är den wämjeligaste anblick, som i sjukdomswäg gerna kan tänkas. Öfwer hälften af de så kallade chroniska d. ä. långwariga sjukdomar som å lazaretterne i riket årligen wårdas, äro mer och mindre tydligt framkallade eller till sin utbildning påskyndade af bränwinet: mången torde i detta för menniskowännen nedslående påstående wilja hoppas en öfwerdrift, men erfarenheten wederlägger allt twifwel, och en följd af långwariga noggranna iakttagelser göra det til en sanning; ty ifrån bränwinets omåttliga njutande eller så kallade missbruk, härleda sig förstörd matsmältning, beroende på chroniskt inflammationstillstånd i mage och tarmar, hwars säkra utgång är aftyning, och hektik; Lefwersjukdomar, som troget åtföljas af wattusot, pussighet, gulgrå hud och allmän swaghet: Njursjukdomar, företrädeswis den så kallade ägghwitssoten, äfwen åtföljd af wattusot och aftyning; Bröstsjukdomar, särdeles så kallad slemlungsot, som äfwen ofta benämnes maghosta; Nerfsjukdomar: hit höra, utom den så kallade bränwinsdarrningen, den art fallandesot, som wanligen benämnes bränwinsfallsjuka, flera arter galenskap, mest under form af tidtals påkommande raseri, o. s. w. Hwem har ock ej sett suparens hud, huru den ofta nog är betäckt med utslagssjukdomar? och hwem känner ej dessa ohyggliga och stinkande bensår, hwaraf de lägre klasserne så allmänt lida, oftast framkallade af bränwinet, och af de osunda wätskor, som dess förtärande alstrar. Flerfaldiga mindre betydande åkommor kunna lätteligen läggas härtill, men listan är redan tillräckligt lång, för att hos hwarje tänkande framkalla afsky för bruket af en dryck, eller rättare af ett gift, som orsakat och dagligen orsakar mera ondt och flera olyckor, än någon af de förödelser, som under sednare århundraden öfwergått menniskoslägtet.

Ovanstående text representerar en exakt avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1845 till Stockholms, Göteborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 25-26 Maj 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a svårtolkad text.