Almanach 1842
Titel
Almanach För Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1842. Till
a ) STOCKHOLMS Horisont, belägen wid 59 grad. 20 1/2 min. Polhöjd,
b ) GÖTHEBORGS Horisont, Eller 57 grad. 42 min. Polhöjd och 241/5 tids minuters Meridian=skillnad Wester om Stockholms Observatorium.
c ) LUNDS Horisont, Eller 55 grad. 42 min. Pol=höjd, och 1923/60 tids minuters Meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.
Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste stadgande utgifwen af Dess Wetenskaps=Academie.
Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.
Ex. säljes häftadt och skuret för 4 Skillingar B:ko
Innehållsförteckning
De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.
| Konungahuset | 2 |
| Förmörkelser | 3 |
| Tecknens bemärkelse | 3 |
| Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter | 4 |
| De större Planeternas Gång och Lysande År 1842 | 28 |
| STOCKHOLMS Post=Taxa // GÖTHEBORGS POST=TAXA // Posternas afgång ifrån LUND Jemte den förnyade Bref=Taxan (för respektive upplaga) | 29 |
| Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne* | 32 |
| 1842 Års Marknader | 33 |
| Förteckning på de marknader, som hållas i Norrska till Swerige gränsande orter år 1842** | 39 |
| Om wården af lemningar från forntiden | 40 |
| Om skilnaden mellan Sann Soltid och Medeltid | 41 |
| Läsning för Folket | 46 |
| Tabell över bewäringsskyldige | 47 |
| Kungörelse ang. priset på almanackor | 48 |
| Förteckning över försäljningsställen | 48 |
Uppsats
Om skilnaden mellan Sann Soltid och Medeltid, samt om orsaken till den i Almanachan införda förändring i afseende på uppgiften af tiden för Solens Upp= och Nedgång.
I sistlidet års almanach infördes en förändring i afseende på uppgiften af tiden för solens upp= och nedgång, hwarföre äfwen en förklaring om orsaken dertill, wid samma tillfälle, bort inflyta; men emedan Kongl. Maj:t hade i nåder befallt, att en anwisning om laddningars werkställande wid bergsprängning då skulle bekantgöras, kunde nedanstående lilla uppsats icke på samma gång få rum, hwarföre den nu meddelas.
Om wi en klar natt med uppmärksamhet betrakta himmelen, skola wi snart finna, att stjernorna wäl bibehålla samma läge i afseende på hwarandra, men att de gemensamt förändra sitt ställe på det sätt, att de, som i början synas i söder, småningom förflytta sig mot wester, der de slutligen gå ned. Denna förflyttning är likwäl endast skenbar och härleder sig derifrån att jorden på ett dygn wrider sig kring sin axel från wester till öster. Gifwa wi widare, flere dagar efter hwarandra, akt på de stjernor, som om aftonen synas i wester, skola wi äfwen finna dem från den ena dagen till den andra gå ned allt tidigare och tidigare, det will säga, att allt kortare och kortare tid förflyter mellan solens och stjernornas nedgång, hwaraf följer att sol och stjernor närmat sig till hwarandra. Att likwäl icke stjernorna flyttat sig på himmelen mot wester, utan att det är solen, som småningom dragit sig mot öster följer deraf, att wi alltid se de förra gå upp och ned på samma ställe af synkretsen, samt derjemte bibehålla samma ställning till hwarandra, hwaremot solen dagligen förändrar uppgångs= och nedgångspunkter äfwensom sitt läge till stjernorna.
På detta sätt synes solen hwarje dag fortgå ett stycke mot öster, så att hon inom ett år fulländar ett omlopp på himmelen och då återkommer till samma punkt, der hon war året förut*). Solens nu omnämda skenbara rörelse är likwäl icke fullkomligt jemn, det will säga, hon flyttar sig icke lika mycket hwarje dag, utan går ibland långsammare, ibland fortare; hon behöfwer nemligen omkring 7 1/2 dagar längre, att komma från wårdagjemningspunkten till höstdagjemningspunkten, än från den sednare åter till den förra, hwaraf följer att hennes rörelse sker hastigare i den sednare hälften af dess bana än i den förra.
Men wi weta att solen äfwen från wintersolståndet till sommarsolståndet drager sig åt norr, men under den andra delen af året mot söder; det är således endast wid solståndstiderna, som hennes rörelse sker rakt i öster, men för öfrigt i en deremot mer eller mindre sned riktning. Häraf följer, att, äfwen i den händelse solen rörde sig fullkomligt jemt i sin bana, skulle dock hennes dagliga förflyttning mot öster blifwa ojemn. Genom ett exempel kan detta närmare upplysas.
Om en person ginge dagligen en mil, men den ena dagen rakt i öster, och en annan dag droge sig litet åt norr eller söder, så hade han wäl hwarje dag tillryggalagt lika lång wäg, men det är tydligt, att han i ena fallet kommit längre mot öster, än i det andra. De stjernkunnige eller astronomerna ha äfwen genom sina iakttagelser och beräkningar kunnat noggrannt bestämma, huru mycket solen flyttar sig hwarje dag, samt funnit hennes gång i sin bana långsammast wid midsommarstiden och hastigast wid jultiden, men hennes dagliga förflyttning mot öster minst wid höstdagjemningen och störst wid wintersolståndet.
*) Härwid böre wi uttryckligen anmärka, att äfwen solens årliga rörelse endast är skenbar, samt en följd deraf, att jorden på ett år fulländar ett omlopp kring den orörliga solen. Föreställningssättet om solens rörelse har likwäl här för mera enkelhets skull blifwit bibehållet samt för att undwika en widlöftig förklaring.
Det har redan blifwit anfördt, att stjernorna äro fullkomligt stillastående, men att jorden deremot dagligen hwälfwer sig kring sin axel. Tiden, som åtgår för en sådan omhwälfning, har man funnit alltid wara fullkomligt lika lång och kallat densamma ett stjerndygn. Astronomerna anwända ofta wid sina beräkningar detta slags dygn; men i borgeliga lifwet rätta wi oss efter solen och begagna derföre soldygnet, som utgöres af den tid, hwilken förflyter mellan twå på hwarandra följande middagar, hwarmed åter det ögonblick benämnes, då solen befinner sig rakt i söder.
Att dessa båda slags dygn icke äro lika långa, samt att soldygnet alltid är längre än stjerndygnet följer af det anförda, äfwensom att antalet af soldygnen under hwarje år är ett mindre än antalet af jordens omhwälfningar eller stjerndygnen under samma tid. Ty om wi antaga att en stjerna någon dag befinner sig i söder på samma gång som solen, så återkomma wäl båda äfwen den följande dagen dit; men emedan solen under dygnet flyttat sig på himmelen ett stycke mot öster, är det tydligt, att stjernan hinner inträffa förr än solen. Wore nu solens rörelse jemn, så att hon hwarje dag flyttade sig lika mycket, så blefwe skilnaden mellan ett stjerndygn eller jordens omhwälfningstid och ett soldygn eller tiden mellan twå middagar äfwen alltid densamma; alla soldygn skulle då äfwen wara lika, fastän de alla wore litet längre än stjerndygnen, hwilka, såsom nämdt är, beständigt ha samma längd. Men det är redan wisadt, att solens förflyttning mot öster är ojemn och föränderlig från den ena dagen till den andra; skilnaden mellan soldygnet och det alltid lika långa stjerndygnet är således äfwen föränderlig, hwaraf widare följer, att soldygnen icke beständigt ha samma längd d.w.s det är icke alltid lika långt från den ena middagen till den andra.
Om wi wille inrätta wåra ur i fullkomlig öfwerensstämmelse med solen, så att äfwen de alltid wisade middag, då solen är i söder, skulle deras sammansättning blifwa högst konstig och inwecklad; de wore icke eller ändamålsenliga, emedan timmarne, minuterna o.s.w. blefwe olika långa för olika dagar. Till förekommande af en sådan olägenhet och för att erhålla en jemn indelning af tiden, så att hwarje dygn, hwarje timme o.s.w. alltid får samma längd, har man föreställt sig året indeladt i lika många så kallade medeldygn, som det innehåller werkliga soldygn, men med den skilnad, att medeldygnen alltid ha samma längd hela året om. Medeldygnet är således ett medeltal af de werkliga soldygnen, hwilka sednare följaktligen måste wara ibland kortare, ibland längre än det alltid jemna medeldygnet. De båda dygnens middagar kunna då icke eller alltid inträffa på samma gång, utan den werkliga middagen infaller wanligen litet förr eller litet sednare än medeldygnets middag. För att alltid kunna ha en jemn gång, måste således wåra ur wara inrättade efter medeldygnet, och böra fördenskull beständigt wisa 12, då detta dygns middag inträffar, hwaremot de ibland böra wara några minuter mera, ibland några minuter mindre än 12 wid den werkliga middagen, d.w.s när solen är i middagslinien. Skilnaden för hwarje dag i året kan äfwen uträknas, och skall, till rättelse wid klockornas ställande, i nästa års almanach införas.
Fyra gånger om året förswinner denna skilnad alldeles, nemligen omkring den 15 April, 15 Juni, 31 Aug. samt den 24 Dec., och middagen på ett jemngående ur bör då sammanfalla med den werkliga middagen. Under mellantiderna förhåller det sig på följande sätt. Efter den 15 April börjar solens middag komma allt tidigare och tidigare än urets, ända till medlet af Maj, då den inträffar 4 minuter före tolf; från sistnämde tid minskas skilnaden till medlet af Juni, då den förswinner; härefter kommer solmiddagen sednare och sednare än urets, och i slutet af Juli inträffar den först 6 minuter öfwer tolf; nu aftager åter skilnaden till slutet af Aug., då båda middagarne sammanfalla, hwarefter solens middag kommer tidigare och tidigare till början af Nov., då den infaller 16 minuter före 12; skilnaden aftager nu småningom till den 24 Dec., men efter denna tid ökas den åter till medlet af Febr., då solen är i söder 14 1/2 minuter efter 12; slutligen minskas skilnaden oupphörligt till den 15 April, då båda middagarne åter infalla på en gång.
De twå slags middagar, hwilkas betydelse nu blifwit förklarad, benämnas med olika namn; den ena kallas Sann Middag, den andra Medeltids=Middag, och alltsom man räknar timmarne från den ena eller andra af dem, säges man rätta sig efter Sann Tid eller Medeltid. I almanachorna har solens upp= och nedgång tillförene warit utsatt i sann tid, hwarföre ett fullkomligt jemngående ur icke heller kunnat ställas derefter, utan det har under året ibland bordt wisa litet mer ibland litet mindre än almanachan angifwit. Om t.ex. uret en dag bordt wara 4 minuter öfwer 12, då solmiddagen inträffade, så skulle det äfwen wid solens nedgång ha wisat 4 minuter mera än almanachan, och så widare, olika för olika dagar. Af denna anledning infördes sistlidet år den förändring, som äfwen framdeles kommer att iakttagas, att solens upp= och nedgång utsättes i medeltid d.w.s att almanachan anger, huru mycket ett ur, som under hela året har en fullkomlig jemn gång, bör wisa, då solen går upp eller ned.
En wid första påseendet besynnerlig omständighet har äfwen häraf blifwit följden, nemligen att förmiddagen och eftermiddagen enligt klockan icke alltid äro lika, utan understundom är den förra längre stundom den sednare. Detta kommer sig deraf, att solmiddagen, som delar dagen i tu, icke sammanfaller med urets middag.
Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1842 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 05-09 Maj 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.
Om wården af lemningar från forntiden.
På många ställen i fäderneslandet finnas Ättehögar, Grafkummel och stensättningar ute på marken, äfwensom Runstenar och andra resta hällar och minneswårdar, ruiner af kyrkor, slott och andra gamla byggnader. Dessa forntidslemningar äro, genom Kongl. Förordn. d. 17 April 1828, fridlysta från all åwerkan. Om någon jordägare önskar få bortrödja någon fornlemning, skall han derom först göra anmälan hos Konungens Befallningshafwande och sedermera afwakta Kongl. Maj:ts beslut, huruwida hans önskan kan bifallas eller icke.
Många Ättehögar och andra fornminnen förstöras af skattsökare, som hoppas i dem hitta guld eller silfwer. Men sådant är oftast förspilld möda, ty wanligen finner man icke annat än lerkrukor, fyllda med aska och brända menniskoben, eller hela benrangel, samt redskap, wapen och prydnader af sten eller ben, bronz och förrostadt jern.
Deremot hittas ofta händelsewis i jorden, i sjöar och wattendrag dyrbarare skatter, såsom gamla mynt, ringar, kedjor, spännen och andra smycken af guld och silfwer. Sådana fynd skola ofördröjligen aflemnas till närmaste Kronobetjent eller ock på Landskansliet, för att Kongl. Maj:t och Kronan hembjudas. Hwad som af Kronan löses, betalas med fulla wärdet och en åttondedel deröfwer. Det som icke inlöses, återställes kostnadsfritt.
Den som sådant fynd icke Kronan hembjuder, utan nedsmälter, undandöljer eller åt andra föryttrar, skall, då sådant upptäckes, mista hwad han af fyndet ännu kan äga i behåll, samt böta dubbelt så mycket som han nedsmält, undandöljt eller föryttrat. Äfwen andra fornsaker af ringare wärde, såsom wiggar, hammare, yxor m. m. af sten eller bronz och koppar, swärd, spjutspetsar, pilar och andra wapen af ben, jern eller koppar, samt prydnader och werktyg af bronz, pärlor m. m. böra hembjudas Kronan, som deremot gifwer en lämplig betalning, allt efter som dessa saker äro wäl bibehållna samt mer eller mindre sällsynta.
Gamla prydnader i kyrkorna, såsom altarskåp, bilder, wapen och rustningar m. m. må icke förstöras, föryttras eller bortflyttas, icke heller gamla målningar på kyrkornas hwalf och wäggar öfwerkalkas eller utplånas, utan att tillstånd dertill erhålles, på sätt Kongl. Circuläret af den 7 December 1840 föreskrifwer.
Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1842 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 05-09 Maj 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.
Läsning för folket.
På de ställen, der dessa Almanachor säljas, finnes äfwen att köpa en Tidskrift, kallad: Läsning för Folket, hvars ändamål är att bereda en nyttig och nöjsam läsning, i synnerhet för de arbetande Samhällsklasserna.
Denna Tidskrift innehåller: Uppsatser i andeliga ämnen; Skildringar ur fäderneslandets historia; En öfwersigt af allmänna geografien samt fäderneslandets i synnerhet; Smärre afhandlingar om barns uppfödande och undervisning; Om småbarnsskolor:; I ämnen rörande jordbruket, skogshushållningen, trädgårdsskötseln, häst= och boskapsskötseln samt fårafweln; Om binäringar; Om sättet att bereda det finaste lin; Om blekning af linne; Om skyndsammaste sättet att röka kött; Om bryggning af öl och svagdricka; Om sättet att sjelf uppmäta åker och äng utan Landtmätares biträde; Om biets hushållning och skötsel; Om fenomenerna i luftkretsen samt deras uppkomst och werkningar; Om Humlegårdars anläggning och skötsel; Om beskaffenheten af Sweriges Berg och Mark m. m.
Alla artiklar, äro författade med möjligaste klarhet och tydlighet, grunda sig på bepröfwad erfarenhet, och kunna derföre, noggrant tillämpade, anwändas utan fara att deraf missledas. – Ehuru skriften hufwudsakligen utgifwes för de arbetande klasserna, skall likwäl äfwen den mera kunnige och bildade deruti finna en nyttig och underhållande sysselsättning. Priset är endast En skilling banko för tryckta arket, på fint och hwitt papper, med flera figurer och kartor, så att en hel årgång af 24 tryckta ark (eller 384 sidor) i octav, ej kostar mer än 24 skill. B:ko i exempl. och 32 skill. häftad, med tryckt omslag.
Tidskriften utgifwes fortfarande, så att 4 häften om året utkomma, eller Ett wid slutet af hwarje qwartal. Utgifwandet ombesörjes, utan beräkning på någon vinst, af ett Sällskap, bestående af män, nitälskande för allmänt wäl och för en allmännare upplysning: ibland hvilka må nämnas: G. Poppius, J. O. Wallin, F. M. Franzén, J. Berzelius, C. af Forsell, A. A. Grafström, Doktor Reuterdahl, A. Lundström m. fl.
Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1842 till Stockholms, Göteborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 27 April 2013. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.
Övrigt
Format: Sedes, 16:o, ca 11 x 9 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.
Pris: 4 Skillingar B:ko. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1820-1858.
Varianter: Upplagan till Lunds och Göteborgs horisont förekommer både med och utan de norska marknaderna. I den senare varianten upptar då artikeln om lemningar från forntiden två sidor istället för en d.v.s. sid 39-40.
Övrigt: