Almanach 1802 Til STOCKHOLMS Horizont

Almanach För Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1802. Til STOCKHOLMS Horizont, belägen wid 59 grad. 20 ^1/2 min. Pol=högd.

Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste Stadgande utgifwen Af Dess Wetenskaps=Academie.

STOCKHOLM, Tryckt hos JOHAN PEHR LINDH.

Ex. säljes häft. och skurit för 1 s. 4 r. kopp. sl. eller r.g:m.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter	4
Planeternas Gång och Lysande för År 1802	28
STOCKHOLMS Post=Taxa	29
Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne	31
1802 Års Fri=Marknader, Uti Swea och Götha Riken, samt Finland	32
Om Wal af Glasögon	38
Kungörelse ang. priset på almanackor	48
Förteckning över försäljningsställen	48

Om Wal af Glasögon.
Af GABRIEL COLLIN, Kongl. Wet. Acad. Optiske Instrumentmakare.

I anseende till den willrådighet, som wanligen möter wid walet af Glasögon, i synnerhet dem, som förut icke nyttjat sådana, har man ansett wara af särdeles wigt för Allmänheten, att dertill uppgifwa sådana grunder, hwarigenom en hwar med säkerhet kan sjelf bestämma, hwilka för dess syn äro de tjänligaste.

Med alla Optici måste man antaga, att den äger den starkaste eller bästa synen, som med blotta ögonen kan redigt och tydligast se smärre föremål, eller en fin stil på ett afstånd ifrån ögat af tolf tum eller en half aln. Genom tilltagande ålder eller andra tillfälligheter blifwer detta syn=afståndet alt mer och mer förlängdt; och man börjar se samma stil eller lika stora föremål nu mera icke som förut, redigt och tydligast på 12 tum ifrån ögat, utan på 13, 14, 16, 18, 20, 24 o.s.w.

Hufwudsakligaste tecknet, som först röjer behofwet af Glasögon, är derföre: När man märker sig icke kunna se tydligt så nära intill ögat, som man kunnat förut; och denna omständighet åter är beledsagad af andra kännetecken såsom följder, nämligen:

1:o Att sedan man blifwit nödsakad att förlänga syn=afståndet för att se tydligt, man ej ser samma föremål så stora, som förut, ehuru skillnaden, som uppkommit, icke hastigt, utan småningom, efter ett eller annat eller ock flere års förlopp, derigenom blir föga märkelig; men hwilken skillnad, i samma mon, som syn=afståndet blifwit större, icke dessmindre altid existerar:

2:o Att på det afstånd, som ögat nu måste wälja för att kunna se tydligt (om man will läsa eller se på något om aftnarna) man behöfwer mera ljus än förut eller nödgas hålla boken eller hwad man ser uppå, nära intill ljuslågan:

3:o Att något mindre föremål, som man med uppmärksamhet will granska på ett afstånd ifrån ögat till 10 eller 12 tum, börjar synas oredigt och omgifwas lika som af en nästgränsande skugga, eller likasom bokstäfwerne efter en korrt stunds läsning på lika afstånd, flyta tillhopa uti hwarandra och synas dubbla eller tredubbla: och änteligen

4:o Att ögonen, efter en måttlig spänning, genast så tröttas, att man är nödsakad att tillsluta dem eller låta dem hwila.

Alla dessa omständigheter, som, då de inträffa, wanligen äro oskiljacktige ifrån hwarandra, wisa påtagligt, att ögonen nu mera icke äro så böjliga som förr, eller att rätta förhållandet imellan deras werktyg på något sätt blifwit rubbadt; i hwilken händelse någon hjelp endast genom försigtigt wal af glas, kan ärhållas. Andra medel deremot lika så frucktlösa, som om man wid någon åkommen werkelig ögonsjukdom, t. e. då någon af ögats wäsendtliga delar blifwit ogenomskinlig, eller den delen af ögat, som emottager synen, mistat sin retelse, trodde, att synen uti dylikt fall kunde genom glas återställas. Skillnaden imellan desse bägge omständigheter wisar sig däruti, att man i senare fallet på intet afstånd ifrån ögat kan se tydligt: hwarföre Läkares råd och biträde då bör sökas.

Man kan aldrig för ofta uprepa, att det är endast i den händelsen, då man ser tydligt på något afstånd ifrån ögat, antingen altför nära därintill eller närmare än 12 tum, då man är närsynt, eller också längre borrt derifrån än 12 tum, då man är långsynt, som synen genom glas kan blifwa återstäld, ehuru winsten deraf ej blir större, än att det afstånd, på hwilket man kan se tydligt utan glas, kan därigenom flyttas så nära intill eller så långt ifrån ögonen, som för hwars och ens behof eller göromål tarfwas.

Wid walet af Glasögon är derföre af yttersta wigt, att man med noggranhet söker utröna, huru mycket längre bort man nu måste hålla boken eller papperet wid tillräckelig dag eller ljus, för att se en medelmåttig fin stil redigt, eller ock tydligt kunna se och åtskilja trådarne uti ett någorlunda fint lärftskläde, än hwarmed man förut, medan synen war fullkomlig, utan möda kunde komma tillwäga.

Det wore högeligen att önska, om man, medan man ännu har god syn, noga anmärkte, på hwilket afstånd man kan se tydligast. Man skulle derigenom sättas i stånd ej allenast att lättare kunna märka bristen, då den infann sig, utan äfwen undwika, at ögonen genom sweda och matthet behöfde sjelfwe gifwa den tillkänna, at förtiga den tillfridsställelse man har, at synen ej är uti något slags wåda.

Om man till exempel befinner, at man icke mer ser läsa sammas stil, som man förut med lätthet läst; eller tydligt skiljer trådarne uti ett kläde på 12 tum från ögat, utan måste nu för att se samma föremål tydligt, flytta dem 14 tum derifrån; så är redan en brist förhanden, men hwilken genom alt förlitet kullriga glas kan hjelpas, emedan de behöfwa återflytta syn=afståndet blott twänne tum. Åsidosätter man endast härwid bruket af Glasögon under hopp at kunna återwinna en syn=förmåga, som blott i ganska få och aldeles utomordentliga händelser, nu mer icke står at erhålla; så ökar sig detta syn=afstånd till 16 tum förr, än man werkeligen kan förmoda, och ett dubbelt wåldsammare medel för synens återställande blifwer nödigt. Uraktlåtes ännu bruket af Glasögon; så påskyndas syn=afståndet ännu mer, emedan ögat beständigt måste spännas, under nästan ouphörlig smärta, till 18 tum, och Patienten måste inom loppet af twänne eller högst trenne år nyttja mycket kullriga glas, eller af sådan beskaffenhet, som han eljest kunnat undwika på 6 eller 10 år. At i en sådan belägenhet tilltro sig kunna nyttja samma slags Glasögon, som då syn=afståndet endast framskridit till 14 tum, är lika så orimligt, som at wilja häfwa en Feber med en tredjedel af dertill ärforderliga Medicamenter, då naturen, såsom i detta fall, icke på minsta sätt, sjelf bidrager något dertill.

En olägenhet för dem, som genom åsidosatt bruk af Glasögon altför mycket försämrat sin syn, plägar det wara, at då de änteligen icke längre kunna umbära sådana, som äro passande för deras ögon, de gemenligen tycka dem nog mycket förstora föremålen och tro att synen därigenom skall kunna än widare försämras. En för långt drifwen farhoga i denna delen har bragt mången at häldre wälja Glasögon, som för dess syn äro högst otillräckliga; men ett fullkomligt ändamåls winnande förutsätter altid tillräcklige medel; och werkeliga förhållandet därmed är sådant, at den som redan har så beskaffad syn, at dess syn=afstånd blifwit 6 eller 8 tum större än det warit förut, ser nu samma stil eller föremål mycket mindre än då dess syn=afstånd war så många tum närmare intill ögat; men emedan denna öfwergång skett småningom, har förändringen ifrån stort till litet aldeles intet kunnat skönjas, utan blifwer endast nu, då jämförelsen, med tillhjelp af glas, kan göras hastig, först märkelig, och om det wore möjeligt at dess syn i dess bästa tillstånd med lika hast kunde jämföras med dess nu försämrade, skulle utslaget till alla delar förhålla sig lika.

Ett förlitet kullrigt glas, som icke uppfyller ögats behof, är wäl i alla fall bättre än intet, men bristen kan derigenom aldrig fullkomligen afhjelpas; och hwarföre will man längre plåga det ädlaste af ens sinnen, då återställningen deraf i ingen måtto kan wara skadelig, och då med Glasögon, som ej förminska syn=afståndet till mindre än 12 tum ifrån ögat, man ser förefallande föremål icke större, än de, som hafwa aldeles fullkomlig syn och kunna se på samma afstånd?

Utan afseende på alt slags förstoring, som här endast är relativ till syn=afståndets återflyttning, böra sådana Glasögon wäljas, hwarigenom en redig syn återflyttas så nära intill ögat, som den war, då den i ungdomen war fullkomligast, eller hwilket är detsamma, med hwilka man kan, utan at matta ögat, se så nära intill det, som någon med fullkomlig syn begåfwad kan se med blotta ögonen. Desse äro då de bäst passande och de som ej tillfoga synen någon skada: äfwen så litet, som en något grof stil.

Hwad här blifwit anfört om walet af de första Glasögon man är nödsakad at nyttja, gäller äfwen då desse blifwa otillräckliga och fordra ombyte. Aldeles samma tecken wisa sig härwid som förut, och så snart man märker at syn=afståndet dermed börjar i någon mon förlängas, är tiden inne at förskaffa sig sådana, som äro något kullrigare och hwarigenom en redig syn till wederbörligt afstånd intill ögat återwinnes.

Den allmänna fördom, som skulle synen aftaga i samma mon, som åren tilltaga, bör wid walet af Glasögon så mycket mer qwäfwas, som ibland hundrade personer af lika ålder, knapt twänne befinnas hafwa lika syn. Denna fördom härrör ofelbart derifrån, at hos okunnige säljare af Glasögon första frågan warit, hwad ålder den person har, som wore i behof deraf.

Ifrån dem, som ej sjelfwe närwarande kunna wälja sina glas, upgifwes ej heller annat kännetecken hwilket är så mycket opålitligare, som sådana glas, som äro något platta midt uppå och allt mer och mer kullriga åt kanterna äro högst skadliga, emedan ögat, hwilket gärna will antaga en form, som alltid söker ärsätta den felacktiga af glaset, derigenom blifwer så tillwandt, at det swårligen återwinner sitt förra skick och gör at någon hjelp genom ricktigt formerade glas sedermera, då ombyte måste ske, ej kan winnas.

Det är derföre högst nödigt at ricktigheten af glasens figur noga undersökes, hwilket lättast sker derigenom, at man ser på Glasögonen likasom uti en spegel och wänder ryggen åt fönstret; får man då se twänne bilder af fönstret, den ena stående rätt och den andra upp och nedwänd, bägge klara och fönsterblyet rakt och jämt, äro glasen wäl slipade, men synes fönsterblyet af någondera tjockare midt på eller åt endera kanten, duga glaset intet.

Det sistnämnde kännetecknet röjer merändels alla de Glasögon, som hitkomma från utrikes orter och pläga utbjudas af kringwandrande personer så wäl, som uti de flesta krambodar.

Glasens färg bidrager jämwäl mycket till synens lättande. Den färg, som wackrast låter blanda sig med alla andra färgor är dertill den tjänligaste, hwarföre också hwita glas ofelbart skulle wara de bästa, om de kunde fås fullkomligt sådane, och deras skimmrande ytor icke kastade till ögat ett alltföt starkt återsken af det på dem fallande ljuset, hwilket för en ömtålig syn wanligen medförer obehageliga påföljder. Cristallen eller Flintglaset är derföre icke allenast skadligt, utan ock i anseende till mängden af däruti befintlige trådar eller ådror, högst förderfligt.

De glas, hwilkas färg så litet faller in i blått, at när man lägger dem på ett hwitt papper, de likna den Atmospheriska luften, äro mycket tjenliga, emedan det hwita man derigenom ser, förlorar sin rodnad, det swarta blir något mörkare, det röda och gula, såsom för ögat mattande, blifwer genom sådane glas något mildrat, det blå och gröna får en högre färg och ögonen njuta derutaf ett slags lindring.

Alltför blå glas, lika som de gröna, utestänga för mycket ljus, och göra at man efter bruket deraf, ser allt hwitt rödaktigt; man blifwer ock för en stund efteråt nästan starrblind.

Till kanternas form böra Glasögon=glasen wara runda och så stora, som ungefär en dubbel Bankoslant, infattade uti sina stål= eller silfwerbågar. De ovala glasen äro merändels för små, hwaraf händer at fattningen synes af ögat, och emedan den är nära derintil, utbreder sig bilden deraf omkring föremålet likasom det wore omgifwet af en skimrande ram. De glas, som för modet skull, fått en bred mattslipad rand omkring kanten, föreställa samma företeelse och äro så mycket förderfligare, som ljuset faller derigenom, och om man slår ned ögat eller kastar det åt sidan, ser man lika som genom kanten af något oljadt papper. Sköldpadds eller hornfattningar, om de äro något genomskinliga, åstadkomma samma werkan, och om de äro mörka eller ogenomskinliga förorsaka de kring ögat förmycken skugga, emedan de ej kunna wara så fina, som metallfattningar. För ansigtet och huden torde de icke wara utan all nytta, men ofelbart äro de skadlige för synen, då ögat nekar at göra sin tjenst.

---

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1802 till Stockholms Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 10-12 April 2014. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Format: Sedes, 16:o, ca 10 x 8,5 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 1 Skilling 4 runstycken Banko i slantar eller i Riksgälds=Sedlar. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1798-1804.

Varianter:

Övrigt: Titelsida med illustration av solförmörkelsen den 28 Augusti och månförmörkelsen den 11 September.