Almanach 1810

Almanach För Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1810. Till

a ) STOCKHOLMS Horizont, belägen wid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhögd.

b ) GÖTHEBORGS Horizont, Eller 57 grad. 42 min. Polhögd och 24^I/5 tids minuters Meridian-skillnad Wäster om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horizont, Eller 55 grad. 42 min. Pol=högd, och 19^23/60 tids minuters Meridian-skillnad Wäster om Stockholms Observatorium.

Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste Stadgande utgifwen Af Dess Wetenskaps=Academie.

STRENGNÄS, Tryckt hos Lect. ALB. JUL. SEGERSTEDT.

Exempl. säljes häft. och skurit för Twå Skill. Banco. (Se övrigt för mer info om variationer i prisuppgiften)

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter	4
Planeternas Gång och Lysande År 1810	28
STOCKHOLMS Post=Taxa // GÖTHEBORGS POST=TAXA // Posternas afgång ifrån LUND Jemte den förnyade Bref=Taxan (för respektive upplaga)	29
Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne*	32
1810 Års Marknader, Uti Swea och Götha Riken, samt Finland	33
Tafla, som wisar huru Riksgälds=Sed realiseras til Banco	39
Tafla, som wisar Bankomyntets förhållande till Riksgälds=Sedlarne	42
Om Trähus=byggnaders Anstrykning med Ljusa Färger	43
Kungörelse ang. priset på almanackor	48
Förteckning över försäljningsställen	48

Om Trähus=byggnaders Anstrykning med Ljusa Färger.

Av: J. G. Gahn.

Will man således öka färgens liflighet genom en tillsats af kalk, så är wiktrilen icke allenast då onyttig, utan också skadlig.

Färgens finlek är icke heller mindre wigtig; ty ju finare den är, ju bättre fäster den sig i trädytans porer; utom det att färg-partiklarne sins emellan sammanhäfta till ett beständigare öfwerdrag. Också täcker samma quantitet finare färg en större yta.

Äfwen anstrykningens tjocklek har inflytelse på dess waraktighet. Wid den watten=quantitet, som tillsättes färgen, fäster man i allmänhet icke mycken uppmärksamhet; hwarpå de mindre sällsynta ojemt färgade husen äro talande bewis; men utom detta obehag för ögat, råkar man på så tjocka anstrykningar, att färgen afspjelke, liksom hwitlimning. Färgens waraktighet står således icke i förhållande till dess tjocklek, twärtom förstöres en för tjock anstrykning lättare än en tunnare. Man bör derföre afpassa watten-mängden jämt till så stor, att färgen, hälst icke förrän efter twenne anstrykningar, blott wäl täcker trädytan. Denna behöriga watten-tillsats kan så mycket mindre uppgifwas, som hwar färg fordrar olika mycket; men man utröner den lätt genom försök i smått.

Sluteligen kan man äfwen ifrån trädets sida bidraga, att färgen icke så lätt afsköljes, derigenom att, till mindre prydlig brädslagning och öfwer hufwud till alla tak, ohyflade bräder anwändas. Wisserligen blir färg=åtgången derigenom något drygare; men den intensitet och waraktighet anstrykningen winner på en sådan yta, ersätter rikeligen skillnaden i omkostnaden. Erfarenheten har också lärt, att färgen bättre häftar på en wägg, hwilken någon tid warit utsatt för atmosphären, hwarigenom den icke allenast erhållit en wiss skråflighet, som består i trädets ojemna swällning, utan äfwen blifwit porösare wid ytan, förmodeligen af kådans utwittring genom luftens inflytelser.

Man anser också viktrilen samt koksaltet bidraga till färgens djupare inträngande i trädet; likasom Bokbindare i allmänhet tro, att den alun man wanligen tillsätter klister för att afhålla insecter, gör det mera bindande. Men denna förmodan torde wara falsk. Twertom synas de, såsom af watten lättlösliga salter, wara skadliga. Också förstöras de med tiden: viktrilen decomponeras småningom, dels af luften, dels af trädet, som derigenom mörknar; och koksaltet sönderwittrar i sina beståndsdelar, hwilka på intet sätt synas wara förmånliga för färgen.

Wi wilje derföre icke bestrida hwarken deras momentala nytta såsom eldsläcknings-ämnen, ej heller att de kunna gifwa träd, som wäl indränkes med dem, någon beständighet mot eld, särdeles i början. Möjligtwis skulle de wäl kunna påskynda jernets fastråstning; men denna oafgjorda förmån tyckes icke uppwäga de olägenheter, som åtfölja dem äfwen i omkostnad. Utan twifwel har Tyskarnes method att producera gul färg af idel viktril och kalk (se N:o 14 i Tabellen, som följer i det återstående af denna artikel), gifwit anledning till den förras inblandning, äfwen uti andra färger. Att efter analogien wänta samma werkan af salter på träd, som på kött, torde wara falskt; ty insaltning äfwen som insockring grunda sig derpå, att saltet och sockret bemäktigat sig wattnet, hwars fria werkan är ett hufwud-willkor wid förruttnelser.

I denna afhandling har endast warit fråga om inhemska färger, och det så mycket mer, som wåra tillgångar göra de utländska umbärliga, helst när det kommer an på gröfre. De egna producter, hwilka i anseende till deras billighet kunna anwändas såsom husanstryknings färger, äro colcothar eller gemen rödfärga, gulockra och grönjord; hwartill ännu kan läggas alunslamm och blålera.

Det bör icke förgätas, att blåleran blandad med kalk ger ett, fastän mörkare, likwäl behagligt anstryknings-ämne. Denna method att färga hus har redan blifwit anwänd på åtskillige orter; men säkra underrättelser saknas huruwida den är waraktig eller icke. Bergs=Rådet Rinman omnämner också blålerans tjenlighet till färgning, i sitt Bergwerks-Lexicon. Han torde warit den första, hwilken recommenderat alunslammen (eller som den kallas wid alunwerken swalkars-slammen) till färg (Jernets historia, 2:705).Den är kanske bäst att nyttja allena, ty dess behag förloras genom utblandning; äfwensom andra färger, hwilka den tillsättes, förlora af deras liflighet. De anstrykningar, som skett i hufwudstaden med alunslamm och något kyllerfärg, hafwa derföre i lustre icke alldeles utslagit efter önskan. Man kan icke wänta någon synnerlig förmån af dess ringa alunhalt.

Af myrmalm från Qwarsebo i Östergötland har man brännt en brun färg, som kan till större delen uppfylla wårt behof af umbra. Skada blott att hela upptäckten, hwilken blifwit uppmuntrad af Kongl. Patriotiska Sällskapet, på några år kommit i förgätenhet. Genom försök i stort, har man redan för flere år sedan blifwit öfwertygad om wärdet af denna uppfinning.

De färger af hwilka man, i anseende till deras höga pris, icke kan betjena sig på widsträcktare ytor, men som likwäl äro anwändbara till gröfre byggnads-ornamenter, lära också i förbigående böra nämnas.

Dessa äro gula: mengel och rauschgelb; (sittgelb äfwensom alla andra gula wäxt-färger utblekna af luften och solsken på ganska kort tid). Ibland röda gifwer den finare colcotharn, hwilken säljes under namn af brunrot, så wackra, både allwarsamma (ibland dem den som liknar mahogene) och gladare nuancer, att bruket af mönja, och än mer af cinober, till en stor del indragits. De gröna äro: egenteligen så kalladt mineralgrönt, Scheeles-grönt och Braunschweigergrönt, hwilka alla beredas inom riket. Den förstnämnde är ymnigast, och har blifwit såld till 42 ?. 8 rst. Banco skålpundet. Scheeles=grönt kostar 1 R:dal. Banco skålpundet och anses för skönast, men är mindre täckande; Braunschweigergrönt fås wäl för 32 sk. Banco skålpundet, men är hwarken så behaglig eller täckande, som de förra.

Dessa färger hafwa på några år så inskränkt bruket af Spanskgröna, att den nu sällan efterfrågas af kunnige målare. Äfwen kan den ofwan omtalade grön=jorden nyttjas såsom ornament=färg. Dess bristande behag, jemförelse med de twenne förut anförde, ersättes rikeligen af ringheten i omkostnaden.

Såsom blå färg hafwa wi endast Berliner=blått, hwarmed egna fabriker ännu icke hunnit förse oss noga. Af den naturliga så kallade Berliner=blå (ett slags jernmalm) som blifwit funnen på några få ställen inom Riket (särdeles wid Wemmenhög i Skåne), i smärre portioner instänkt i gemen lera, torde icke wara något att hoppas på. Berlinerblåtts dyrhet tyckes hafwa jemkat allmänna smaken, emedan den icke nyttjas så mycket nu som fordom, i jemförelse med de gröna färgerna och brunroten, hwilken man förstår att betjena sig af på det fördelaktigaste, både för ögat och omkostnaden.

Att man med en mindre portion af wissa färger kan täcka en yta, den flere gånger så mycket af andra icke förmår skyla, är nog allmänt kändt, äfwensom, att också färger af samma nuance, men olika materia, sällan eller aldrig träffas lika goda i detta afseende. Man bör derföre, wid wal af färg=ämnen, låta någon målare undersöka dem häruti; ty det har naturligtwis en ganska betydelig inflytelse på omkostnaden wid en anstrykning, om ett större eller mindre quantum färg fordras till att täcka den gifna ytan. De dunklare färgerna hafwa deruti företräde för de ljusare, att bättre skyla; äfwen sjelfwa trädets mörknande är mindre märkbart under dem, och i detta afseende öfwerträffas alla de öfriga färgerna af rödfärgen.

På Kongl. Wetenskaps=Akademiens Contor, uti Huset N:o 101 på stora Nygatan, äger hwar och en af Allmänheten att hos Academiens Kamererare, Kammar=Junkaren Leyonmark, bese prof på anstrykning med flere af de färger, som uti denna afhandling äro nämnde.

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1810 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 12-15 Mars 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Format: Sedes, 16:o, ca 11 x 9 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 2 Skilling Banko. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1810-1814.

Varianter: Flertalet varianter finns. Med antingen Gustav IV Adolph eller Carl XIII angiven som konung på sidan två. Upplagor med Gustav IV Adolph förekommer utan prisuppgift på titelsidan och med hänvisning till 1803 års kungörelse på sidan 48. Även samma men utan någon kungörelse alls på sidan 48. Upplagor med Carl XIII förekommer åtminstone med prisuppgift ”Twå Skill Banco” och hänvisning till 1809 års kungörelse. Mindre variationer i trycket förekommer också, på sidan 33 ”betecknar Marknader” eller ” beteknar Marknader”.

Övrigt: