Titel
Almanach För Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1813. Till
a ) STOCKHOLMS Horizont, belägen wid 59 grad. 20 1/2 min. Polhögd.
b ) GÖTHEBORGS Horizont, Eller 57 grad. 42 min. Pol=högd och 24I/5 tids minuters Meridian-skillnad Wäster om Stockholms Observatorium.
c ) LUNDS Horizont, Eller 55 grad. 42 min. Pol=högd, och 1923/60 tids minuters Meridian-skillnad Wäster om Stockholms Observatorium.
Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste Stadgande utgifwen Af Dess Wetenskaps=Academie.
STOCKHOLM, Tryckt hos Johan Pehr Lindh.
Exempl. säljes häft. och skurit för 2 Skill. Banco. (Se övrigt för mer info om variationer i prisuppgiften)
Innehållsförteckning
De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.
Konungahuset | 2 |
Förmörkelser | 3 |
Tecknens bemärkelse | 3 |
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter | 4 |
Planeternas Gång och Lysande År 1813 | 28 |
STOCKHOLMS Post=Taxa // GÖTEBORGS POST=TAXA // Posternas afgång ifrån LUND Jemte den förnyade Bref=Taxan (för respektive upplaga) | 29 |
Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne* | 32 |
1813 Års Marknader, Uti Swea och Götha Riken | 33 |
Om Rödsot | 38 |
Kungörelse ang. priset på almanackor | 48 |
Förteckning över försäljningsställen | 48 |
Uppsats
Om Rödsot.
Av: D. von. Schultzenheim.
En wis och nådig Regering har tid efter annan låtit utfärda Kungörelser till förekommande och hämmande af härjande Farsoter, och ibland hwilka Rödsoten warit en aw de mest förödande. Kongl. Collegium Medicum har så i offenteliga Tidningar, som genom särskildt af trycket utgifna Underrättelser uppgifwit åt Allmänheten de mest bepröfwade Förwarings= och Bot= medel emot Rödsoten.
Kongl. Maj:ts Befallningshafwande, biträdde af wederbörande Prowincial=Medici, så wäl som andre upplyste Läkare hafwa ock meddelt goda föreskrifter och warningar i förewarande ämne; men dess gifne underrättelser och förmaningar hafwa merendels förswunnit ur minnet, med det samma, att den periodens förödelse upphört. Den swåra Rödsot, som år 1811, isynnerhet i Westernorrland, men ock i Rikets södra Prowincer, medtagit hundradetals medborgerliga lif, synes fordra en ny wäckelse, och en så enkel underwisning, som af hwar man begripas kan.
Rödsot händer mest om Bergningstiden, eller inemot hösten, af en hämmad utdunstning; att förekomma denna wådeliga sjukdom, blifwer därföre en nödig warning, att den swettige och trötte arbetaren ej må ymnogt dricka en kall och halfjäst maltdryck, eller ett kallt, och ännu wärre ett stillastående watn; att han ej lägger sig på fuktiga marken, och allerminst att sofwa i en framstupad ställning; att han ej tunnklädd utsätter sig för sena aftonkylan; att han, isynnerhet efter solens nedgång, undwiker ångan af en sumpig och kärraktig mark. Om en måttelig Brännwinssup upphjelper utdunstningen hos fullwuxne personer, som från arbetet hemkomma frusne och wåte, så förstör öfwerflödet af denna hetsiga dryck, wid det allmänna bruket af salt föda, den ordenteliga matsmältningen, och ännu wärre blir följden, då ett sundt och oblandadt Bröd tryter. Om omogna Bär och en öfwerflödig Fruktätning kunnat reta till för mycken stolgång, så är twärtom ett måtteligt bruk af god frukt, isynnerhet då Bröd därjämte ätes, eller den samme blandas med soppor, ett förekommande medel emot Rödsot. Som flere fruktsorter börja att mogna wid den mest wanliga Rödsotsperioden, så har man tillskrifwit Barns bärätning såsom en orsak till den för barnåldern så äfwentyrliga Rödsoten; men den sjukdomen härkommer oftast däraf, att denne oförsigtige, och ej sällan halfnakne ungdom, efter en föregången het dag, utsätter sig för den fuktiga aftonkylan; och utomdess, mer än äldre personer, är lätt smittad.
Wid all gängse Rödsot föregår, på kortare eller längre tid, en beswärande Utsot, förenad med äckel, elak smak i munnen, törst, pressande och stinkande stolgång, samt torr hud. Det blir då rådligt, innan blod wisar sig, att en fullwuxen person tager ett halft qwintin ny pulweriserad Kräkrot, kallad Ipecacuanha, med ett litet skedblad watn, och sedan då uppkastningen börjar, dricker ymnogt ljumt watn, så länge äckeln fortfar. För ett års gammalt Barn kunna twänne gran, eller twå pepparkorns wigt, göra tillfyllest, med stigandet af ett gran för hwarje ålders år. Ehuru Rödsotens hufwudsäte finnes wara uti de grofwa tarmarne, så är icke desto mindre magens rensning, som merendels lycktas med en gallaktig uppkastning, högst nyttig. Kräkmedlets kramplika werkan stillar märkeligen krampdragen uti Tarmcanalen, och återbefordrar den hämmade utdunstningens gång. Barn kräkas med mera lätthet, än äldre människor, hos hwilka sistnämnda ibland Lungsot, flera slags blodgång, hafwande tillstånd, bråck m.m. kunde hindra det tillstyrkta medlets bruk; En sådan Person måste då istället taga ett afförande medel, såsom ett halft qwintin Rhabarber ensamt, eller med lika mycket Cremor Tartari, eller ock, efter tillgången med tillblandadt Engelskt Salt. Den, som nyttjat ett Kräkpulwer om morgonen, tager och förbrukar efterhand om dagen, 2 lod Cremor Tartari, upplöst i en kanna hett watn, hwartill efter tillfället blandas litet honung. Magen smörjes med Campher-olja, och lägges däröfwer Flanel eller Walmar; äfwen kunde, då ingen Feber förmärkes, omslaget bestänkas med litet Bränwin, hwaruti några Pepparkorn blifwit fint rifne.
Följande morgon tages ett afförande medel af Rhabarber, på sätt som nyss sagt är, eller 1 och ett halft till 2 lod upplöst Engelskt Salt, och drickes därpå, litet i sänder, hafresoppa, eller tunn köttsoppa, eller ock bägge blandade. Om aftonen nyttjas ett stillande medel, hälst Dovers pulfwer, eller ett halft qwintin af det på Apotheken så kallade pulwis Ipecacuanhae thebaieus, och drickes därpå litet Äggöl eller Fläderthée, att befordra dåfwenhet. – Förmärkes den sjuke i början feberaktig, med inwärtes brånad, hög puls, och Rödsot är å färde, så kan en åderlåtning på armen wara nödig. Eljest tages wid fortfarande äckel åter nästa morgon ett Kräkpulfwer, eller wid stinkande afgång, ännu ett Laxermedel. Äfwen kan med förmon en Scrupel Ipecacuanha blandas med lika mycket Jalapparot, och tagas på en gång. Om aftonen gifwes ett rogifwande medel, såsom Diascordium eller kalladt Electuarium e Scordio, 2 qwintin, fördeldt i 2 delar, som tages en tima imellan hwardera, eller 2 Scrupel af Pulwis Thebaicus, på lika sätt fördeldt och taget, eller 7 droppar af Tinctura Thebaica och om en time åter 7 till 8 droppar, om ej lindring och hwila följt.
Sedan kroppen blifwit rensad, kunna ock flere kände huscurer finnas tjenlige, ibland hwilka en blandning af lika mycket Muscot och Rödfärg, till en god thesked fulltagen 3:ne gånger om dagen, isynnerhet wunnit namnkunnoghet. Andre hafwa gifwit Muscot ensamt eller med någon wiss rätt, andre rödt Lack, röd Bolus, stött Orsten, pulfwer eller Decoct af Blodrot (Tormentilla) Alknoppar, Ekbark eller blad, en thesked Theriac, 2:ne gånger om dagen m.m. Men det är orådhigt, att bruka stoppande medel, och äfwen Opiater, innan det egenteliga till Durchlopp och Rödsot retande ämnet blifwit affördt. Wid den täta retelsen till stolgång är merendels afgången ganska ringa, samt ibland mer slemmig, ibland mera blodblandad. Olja ensam, eller blandad med litet ättika och socker, skedbladstals tagen flere gånger om dagen, bidrager att stilla de härwid plågsama ref ock krystningar. I det ändamålet gifwes ock hwar 6:te eller 8:de tima ett af de förut nämnda rogifwande medel. Är huden därjämte mycket torr, och underlifwet ömt, så är ett ljumt karbad med Chamomilblomster, eller blott höfrö, wälgörande, hwarefter transpiration ytterligare befordras med ett Dovers pulfwer, eller 50 droppar Mixtura Simplex samt en tjenlig warm dryck. – Ättika kokad med Krusmynta, eller i brist däraf med Malört, Gråbo eller Humla, samt afsilad från kryddorne, och blandad med lika mycket Olja, utgör ock en tjenlig blandning till omslag, hwaruti en garnhärfwa, eller Flanel doppas, som wäl utwriden lägges öfwer magen, och flere gånger således förnyas. Bruket att utbreda Theriac på ett stycke lärft, och lägga öfwer magen, är icke heller att förkasta. En halffyld oxblåsa med uppwärmdt Bränwin, och lagd på magen, har ock medfört lindring.
Krafterne underhållas med Köttsoppor, och kan dessimellan en afsilad gryn= eller bröd=soppa nyttjas, hwilken blifwer mera smaklig och läskande, om däruti afkokas torra Blåbär, Lingon, Äplen, Berberis eller Körsbär med sönderstötta kärnor. I brist af sådana syrliga bär och frukt, samt af Citron, kan till soppan blandas Oxymel, bestående af en del ättika och twå delar honung sammansmälte; äfwenså är litet Vitriolsyrup, bestående af 1 qwintin swag Vitriolsyra, blandad med 2 lod Sockersyrup uppfriskande. – Wid fortfarande snärningar kan en annan gång en Risgrynssoppa med Saleb, eller med upplöst Körsbärskåda wara nyttig; Då råd och tillfälle så medgifwer, kan ock uti tillredd Mandelmjölk, Körsbärskåda eller Gummi Arabicum upplösas, samt litet däraf i sänder till läkning nyttjas. Watn med litet mjölk utgör ock en tjenlig dryck, ehuru ej på en gång med syrliga saker.
Förwärras efter en eller annan dags lindring, åter tillståndet, med ref och stinkande afgång, så måste de tillstyrkte rensningsmedel repeteras. Wid mycken smärta nedåt ändtarmen och sätet winnes lindring af ett Lawement, tillredt af Hafresoppa, eller Linfrös=Decoct med Stärkelse och Olja, eller smäldt Bock= eller Får=talg. En Lamköttsoppa med 30 droppar Tinctura thebaica och ett färskt ägg är wid sådana smärtsama känningar ännu mera lindrande. Hudlöshet afhjelpes med utspädt blywatn och blyhwitssalfwa.
Frisk luft bör framför all ting befordras uti sjukrummet genom Fönsters och Dragluckors öppnande, eller efter wäderlekens beskaffenhet, genom ofta förnyad eldning och öppet spjell. På golfwet strös granris, bultadt med ättika, som flere gånger förnyas. Luften förbättras dock, hwarest tillfället så medgifwer, bäst genom de af Kongl. Collegium Medicum kungjorda rökningsanstalter med mineralsyra. – Nattkäril bör ofta utslås och sköljas; Lakan dageligen ömsas; Ej tjocka Ylle=sängtecken, och ännu mindre skinnfällar nyttjas.
Då ref och trängningar upphöra, och afgången återfår mera stadga, så tages några dagar, till förekommande af återfall, ett skedblad af Elixir Rhei Amarum, eller en Infusion på Rhabarber med några bäska medel, såsom China, Gentiana, Millefolium eller Malört. Den tillfrisknade bör ock långsamt gå till sin förra matordning och lefnadssätt. Ehuru Rödsoten är en ibland de sjukdomar, som står i Läkares förmåga att allmänneligen bota, så att sällan någon i enskildta hus, som i tid söker hjelp, och ej är behäftad med en annan dold inwärtes skada, däraf tager döden; så är dock denna sjukdom wid stora folksamlingar högst förödande, såsom i Fält= och i folkrika Byar, samt i trånga Boningar där månge sammanlefwa, utan att iakttaga synnerlig renlighet. Den Rödsot, som uppkommer af en redan gångbar Smittesot, finnes wanligen mera illa artad, än den, som härleder sig från enskild förseelse, och om ej snar bot mellankommer, så blifwa inflammation, torsk, kallbrand och död därefter oöfwerwinnelige följder. Mycken magt ligger således däruppå, att i tid förekomma en så högst wådelig Smitta.
Ingen, utom de till skötseln högst nödige Personer, bör få besöka den sjuke, och dock undwikes i möjeligaste måtto, att ställa sig midt emot eller öfwer den sjuke, så att dess exspiration inandas, eller åtminstone, att spåtten ej därwid nedswäljes. Litet Angelike= och Kallmus=rot kan då tuggas; mun och händer ofta sköljas och twättas, samt frisk luft imellanåt hämtas. Då den sjuke förmår gå utom rummen, bör densamme ej bruka samma afträde som de friska, och dess excrementer betäckas med kalk och sandgrus. Afsides från mangårdshusen bör ock en djup grop gräfwas för nattkärls uttömning, och som på samma sätt öfwerhöljes med sand för hwarje gång.
Smittan sprides ofta af kringwandrande Tiggare, som ej sällan äro flere i följe. Om mänskligheten fordrar, att sådane, ofta uthungrade uslingar, som tillika äro sjuke, böra hyllas, så må de samme i luftiga uthus eller lador inrymmas, och där njuta all möjelig wård, samt smittans widare utbredande på bästa sätt förekommas. Den behöriga Sjukdomsskötseln kan ibland behöfwa något förändras efter den epidemiska Rödsotens art; hälst den samme ibland härleder sig ifrån en elak och otillräckelig föda, ibland är mera nerweuse, och andre gånger rheumatisk, inflammatorisk, eller rötaktig. Ortens ordinarie Läkare kan efter förhållandet gifwa passande Instructioner, samt från Apotheken äfwen föreskrifwa medicamenter, i behörig fördelning, såsom af Hydrargyrus dulcis, Tartarus antimonialis, Vitrum Antimonil ceratum, Nux womica, m. fl. med hwilka medel, förutan direct Läkareföreskrift, icke en allmänhet må sig befatta.
Genom ett hjelpsamt biträde af förståndiga och nitiske Präster har i dy mål mycket kunnat uträttas, och ännu mer står i den wägen att hoppas, då genom de af Konung och Ständer beredda tillfällen, en mer fullkomlig Läkarekunskap af wederbörande inhämtas kan, så att wåre andelige Sedolärare mera allmänt kunna tillika blifwa wälgörande Rådgifware wid sina Sokneboers helsowård. Hjelpen kommer ej då för sent, som ofta händt, innan Prowincial=Medicus hunnit genomfara ett widlyftigt Höfdingedöme, eller ock innan tillförordnade Extra=Läkare kunnat ankomma. Mycken kostnad med Resepenningar, Dagtractamenten, Arfwoden, och fria Medicamenter har således ofta blifwit, utan botnad, förspild.
Prowincial=Medici ega att till K. Collegium Medicum inberätta om alla yppade Farsoter, och med Dess minne utgifwa tjenliga Föreskrifter och Underrättelser, som hwarje Söndag wid så wådeliga tillfällen borde ifrån Predikostolen uppläsas; och blefwo sådane råd och warningar, så mycket mera werksamme, då en Församlings wördade och älskade Lärare därtill lade sina Christliga och kärliga förmaningar.
De aflidnas kroppar böra omhylde med ett Lakan förutan all ordentelig swepning, med första läggas i en Likkista, som wäl tillspikad flyttas ifrån tilltäpta rum till ett tjenligt uthus. Mycket mindre bör ett sådant Lik ställas till allmänt åskådande, eller någon så kallad wakstuga hållas. Wid en allmän Farsot böra ock därföre enkle Likkistor hållas i beredskap. Begrawningen bör ske i tysthet med allerförsta, om en aftonstund; och det med minsta möjeliga åtfölje, och ej före eller efter en offentelig Gudstjenst, då månge åskådare ej kunna undwikas. Grafwen bör wara på en Kyrkogård och 4 alnar djup, samt Präst och Procession icke ställa sig mot wädret wid Jordfästningen, så att ångan ur grafwen ej emot dem uppslår. Grafwen bör genast igenfyllas, och ej som någorstädes skett, Liket först bisättas, då grafwen blott blifwit betäckt med bräden, intill dess offentelig begrafning skett.
Ingen bör wid sådan gängse Smittesot få begrafwas i Kyrka, ehwad rättighet ock eljest därtill wara må. Å sådana högst angelägna Försigtighetsmått förwäntas ock i underdånighet af en Landsfaderlig Öfwerhet ett allmänt Nådigt Förordnande.
Ingen bör få bebo den aflidnas rum, innan de blifwit rökte med Enris och Swafwel, samt behörigen rengjorde och wädrade. Lika så böra Säng= och Sängkläder, innan de af andra nyttjas, badstugurökas och efter behofwet twättas och wädras.
Flere lärorike Skrifter och underrättelser om Rödsoten finnas i Kongl. Collegii Medici utfärdade Kungörelser, och i synnerhet uti wälbemälte Collegii Underrättelser om Förwarings= och Bote=medlen emot Rödsoten af den 3 Augusti 1773, i afl. Archiaterns w. Rosensteins Skrifter, i afl. Assess. Darelii Sokne=Apothek, i Assessorens Odhelii Läkareråd emot Fältsjukdomar och i Dess afhandling om Rödsoten i 1788 års Almanach, i Första Kongl. Lif=Medici Hedins handbok för praktiska Läkare=wetenskapen, i Prostens Doctor Segerstedts Lärobok i Medicinen, samt i flera ifrån Engelskan och Tyskan öfwersatte Böcker om husmedicinen.
D.w.S.
Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1813 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 01-03 Mars 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.
Övrigt
Format: Sedes, 16:o, ca 11 x 9 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.
Pris: 2 Skillingar Banko. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1810-1814.
Varianter:
Övrigt: Variationer förekommer i prisraden för de olika upplagorna. Stockholm: ”Exempl. säljes häft. och skurit för 2 Skill. Banco.”, Göteborg: ”Exempl. säljes häftadt och skurit för Twå s. Bankom.” och Lunds horisont: ”Exempl. säljes häftadt och skurit för Twå Skill. Bankom.” Titelsidan med illustration av solförmörkelsen den 1 Februari och månförmörkelsen den 12 Augusti.
Information om ev. felaktigheter i almanackan , förekomst av varianter eller liknande uppgifter mottages tacksamt.