Almanach 1820

Almanach För Skott=Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1820. Till

a ) STOCKHOLMS Horizont, belägen wid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhögd.

b ) GÖTHEBORGS Horizont, Eller 57 grad. 42 min. Pol=högd och 24^I/5 tids minuters Meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horizont, Eller 55 grad. 42 min. Pol=högd, och 19^23/60 tids minuters Meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste Stadgande utgifwen Af Dess Wetenskaps=Academie.

STOCKHOLM, Tryckt hos Johan Pehr Lindh.

Exempl. säljes häftadt och skurit för Fyra Skill B:ko. (Se övrigt för mer info om variationer i prisuppgiften)

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter	4
Planeternas Gång och Lysande År 1820	28
STOCKHOLMS Post=Taxa // GÖTHEBORGS POST=TAXA // Posternas afgång ifrån LUND Jemte den förnyade Bref=Taxan (för respektive upplaga)	29
Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne*	32
1820 Års Marknader, Uti Swea och Götha Riken	33
Om de wanligaste utwärtes kropps åkommors behandlande med de tillgängligaste medel för Allmänheten	39
Tabell över bewäringsskyldige	47
Kungörelse ang. priset på almanackor	48
Förteckning över försäljningsställen	48

Om de wanligaste utwärtes kropps åkommors behandlande med de tillgängligaste medel för Allmänheten af And. Joh. Hagströmer.

(forts. från förra året.)

Swulnader med mer eller mindre rodnad, hetta och wärk, eller utwärtes inflammationer, kunna sätta sig på alla delar af kroppen. – Derunder hör Rosen, som igenkännes af dess Rosenröda färg i huden eller ytan, med kliande och stickande wärk, hetta och någon swulnad utbredd öfwer större delen af det ställe den intagit; merendels föregår rysningar och derpå följande hetta och feber. Behandlas Rosen orätt. går den ofta till elaka rötsår. – Då man plågas af Rosen bör man hålla sig stilla, i sängen och söka genom warmt thée på fläderblommor eller kumillblommor och andra warma drycker, samt 60 droppar Mixtura simplex eller ett par Campherts pulfwer, befordra utdunstningen.

Är äckel, oren tunga och bäsk smak i munnen, torde ett Kräkpulfwer behöfwas eller något att laxera på. En allmän sägen är att Rosen ej tål något wått, och att man wid åtskillige sårnader, hälst på benen, ej får twätta delen med watten; men allt sådant är högst ogrundadt: intet är mer nyttigt för kroppen än att huden twättas ren från all slags orenlighet, och i synnerhet från materia utur sår och bulnader, från plåster och salfwor. Utwärtes nyttjas wid Rosen med fördel linnelappar wäl fuktade i Camphert=spiritus, äfwen så wäl som alla torra luktande örter, blommor och frön i kryddposar af lärft insydde, hwilka med torr Camphert och blyhwitt kunna gnidas utanpå, äfwensom fin blyhwitt eller krita kan nyttjas att dermed pudra den röda eller i blåsor uplyfta huden.

Heta röda swulster som gå på djupet, utsprida sig deremot ej så mycket på widden, och äro antingen: Spik=bölder, Bölder eller större heta swulster. På sådane sättes ofta med mycken nytta Blodiglar, och lägges omslag af kallt watten, eller kalla grötar af ätticka och rågmjöl, äfwen fördelande kryddposar, såsom wid Rosen är sagt; på dem kan ock sagta ingnidas Camphert=olja, – Men om, efter några dagars bruk af sådant, de mer tilltaga i rådnad, hetta, wärk, och swulnad så måste warma grötar, som wid skottsår äro omtalte, flitigt ömsas, och sluteligen då swulsten höjer sig i en mjuk spets, stekt krossad rödlök warm påläggas, eller deg af honing och hwetemjöl; hwarefter merendels går hål; med warma grötar fortfares dock några dagar, då derpå sedan kan läggas det wid blodsår nämde häftplåstret, tills all materien är utdragen. Går swulsten och bulnaden djupt i kroppen, ända till ben eller inåt bröst= eller buk=hålan, så bör kunnig Läkare påkallas att göra öppning derpå, för att undwika farligare följder.

Ibland sådane utwärtes inflammationer och swulster är det så kallade Fulslag i finger och händer, som rätt ofta plågar äfwen arbetande klassen, och merendels af ett stick eller obetydeligt sår, eller af händrens hastiga ombyte i warmt och kallt watten, uppkommer, samt kan medföra långwarig plåga och sluteligen ofärdighet. Om något hwast, såsom sticka eller dylikt stuckit sig in under nageln, eller i finger, tår, hand eller fot, så bör det genast uttagas, ehuru det gör ondt, och blodet sedan wäl utkramas, eller genom warmt watten utdragas. Om efter sådan utwärtes orsak, eller eljest, någon punkt på dessa ställen börjar wärka och rodna, bör genast derpå sättas blodiglar. Mot fulslag har man ock med nytta lindat en fläskswål kring fingret; omslag af kallt watten eller kall gröt af blywatten och rågmjöl brukas ock; men om wärken tilltager, måste warma grötar ofta ömsas, och tidigt af en pålitlig man öppningar göras för materien, eljest anfräter den underliggande ben och senor.

Ögonen kunna wara underkastade hwarjehanda sjukdomar; bland de wanligaste som fordra snar hjelp är rodnad eller inflammation i ögat. Om den kommer af något som inblåst och fastnat inom ögonlocken, bör man genast söka att få bort det, genom tungans införande i ögat, genom kallt wattens indrypande, eller, om man ser det som fastnat, borttages det med en blött fin swamp, med spetsen af en fin skuren penne, eller med en fin tång, pincette kallad. Om åter ögat rodnar och blir inflammeradt och wärkande, utan att något fastnat deruti, så sättes blodiglar nära kring ögat, ådren öppnas, Spanska flugor eller senapsdegar sättas i nacken, eller bakom öronen, eller på tinningarne. Man tar afförande medel och ögat twättas flere gånger om dagen med kallt watten, då till en matsked kallt watten kan slås 6 a 8 droppar blyätticka. – Utwärtes stötar på ögat behandlas på samma sätt.

Bråck kallas då inälfworne på något ställe, såsom i ljumskan, inre sidan af Lår=wecket, wid nafweln eller annorstädes kring buken, trängt sig utur sitt läge, och gjort en swulst eller upphöjning under huden, oftast efter ett hopp, fall, lyftning af något tungt, hosta eller dylikt uppkommen. Den är gemenligen utan rodnad, men merendels åtföljd af inwärtes plågor i underlifwet, af äckel, uppkastning och förstoppning. Denna åkomma kan wara ganska farlig. Den sjuke bör genast lägga sig platt ned på ryggen; med hufwudet och öfre delen af kroppen lågt, men med sätet något högr; knäna något böjda och åtskilde; man låter åder, sätter Clistir ofta flere efter hwaran, och en ylle garnhärfwa eller ylle duk doppas i warmt watten eller warm mjölk och lägges öfwer Bråcket, samt ömsas så ofta den kallnar; man försöker då och då att genom sagta tryckning med fingrarne och flata handen föra tillbaka det som utträngt sig; lyckas sådant, så är den sjuke räddad för den gången, men kan snart wara utsatt för samma lifsfara, om han ej skaffar sig och ständigt bär ett wälgjordt Bråck=band.-

Rötsår kallas alla sårnader på kroppen, som med borttäring af huden på något eller någre wissa ställen utgjuta war eller materia. De äro af ganska särskild beskaffenhet och kunna således ej med enahanda läkas. Äfwen de minsta sår böra ej wanwårdas, ty de kunna slutas med stor förstörelse. Det gifwes också sådane sår som man ej bör läka, hwilka medfört lättnad i någon annan sjukdom såsom yrsel, ögonsjuka m. m. Åtminstone ej utan att rådfråga Läkare, som då förordnar andra utwägar i stället. –

Enkla Rötsår, som blifwit efter friska blodsår eller bulnader, äro gemenligen ej med plågsamma tillfällen förknippade, och i dem är waret af god och läkande beskaffenhet, hwarföre det i sjelfwa såret ej bör borttorkas, men hwad som utomkring sölat huden wäl aftwättas. På sådane sår ombytas dageligen rena lärftslappar fuktade i watten, som bör wara warmt om såret är torrt och flyter för litet, men i widrigt fall kallt. Med ett par eller flere något breda rimsor af utstrukit häftplåster, allt efter som såret är stort till, liksom hopdrages såret, och de minsta delarne deråt, på det att plåsterrimsorne med sin medlersta del läggas an midt emot såret, möta hwaren uppå lärftslappen midt öfwer såret, tilldragas der och gå åter ett halft hwarf åt hwardera sidan af delen. Om såret är på benen, läker det sig snarare, om man ligger eller sitter med benet upplyftadt lika högt som sätet: foten och benet lindas då också stadigt med en binda af flanell eller bomullslärft; man börjar kring foten ned wid tåna och fortfar med täta slag ända upp mot knäet.

Då såret börjar läka, uppwäxer friska röda köttlika punkter från bottnen och kanterna af såret, hwilka man aktar sig att torka bort eller på något sätt förstöra. Men om detta kött wäxer för fort och blir ett blödande pipigt swallkött, så lägges linnelappen torr på, stundom äfwen torrt linneskaf deröfwer, eller fuktas lappen med blywatten ett par gånger om dagen, häftorna tilldrages hårdare, och benet lindas med en bindel, som förut är nämt. Skulle åter såret finnas omgifwet med höga kanter, täckte med en tjockare hud, och äfwen nämde kött wilja wisa sig, så kan man fukta den lärftslapp som lägges på såret med en simmig decoct på linfrö, med olja, eller gnides den med ett stycke talg som ej är härsk; en ljum gröt af linfrö kan ock någon gång der öfwer läggas, tills sårets kanter blifwit uppmjukade och godt war wisar sig, då det sedan åter förbindes med torr linnelapp och häftor. Om ett Rötsår åter underhållas af kroppens sjukliga beskaffenhet, såsom: af skjörbuga, veneriskt, röta i närgränsande ben, eller dylikt, så måste detta hjelpas om såret skall kunna läkas.

Af Läkare=Böcker, och i synnerhet af Herr Kongl. Lif=Med. m. m. Pontins, läres huru skjörbjugg botas; man utanpå de blödande skjörbjuggssåren, hwilkas omkrets alltid är blå eller mörk, pålägges om sommaren färsk krossad fetknopp (Sedum acre); en liten wäxt med tjocka saftiga blad och gul blomma, som wäxer på alla berg och torra backar; grod=blad och karborre=blad nyttjas också på dessa sår. och, om de äro mycket orena, beströs de med wäl brände, fint stötte och sigtade Björk=kol. Men så wäl dessa slags sår som de Veneriska behöfwa en Läkares påseende och behandling.

Då wid ett sår är röta i angränsande ben, blifwa de linnelappar, hwarmed såret förbindes, swarta. Man kan då endast hålla såret rent och snygt, som wid enkla sår är sagt, ibland några dagar å rad lägga warma grötar på det, och wänta tills naturen afsöndrar en skifwa af det skämda benet, hwarefter detta sår som ett annat enkelt rötsår läkes. Stundom behöfwes dock Läkarens hjelp innan benskifwan lossnar.

Brännsår beläggas, om man har till hands, genast med kardad bomull; söt grädda kan ock strykas derpå, eller skinnet af vernissa påläggas; äfwen fina lappar påläggas blötte i en blandning af lika medel kalkwatten och linolja som ej är härsk, eller i äggegula och olja, eller bestrukne med får= eller bock=talg. Om huden upplyft sig i stora blåsor med watten uti, så öppnas de warsamt med en nål, att wattnet får utrinna, utan att skinnet aftages. Såren efter bränning handteras som enkla rötsår.

Kylskador. Man får alldeles ej komma med förfrusna delar åt wärmen eller elden, utan gnidas de genast sagta med snö, eller pålägges is eller lappar doppade i iskallt watten. Bergolja eller destillerad Terpentinsolja strykes på gamla frostknölar. Äro delarne så förfrusne att de swartnat, så måste lappar påläggas och ofta ömsas doppade i kall lut gjord af aska, till materien wisar sig, då så wäl på dessa delar, som om kylsår blifwit, lägges Basilicsalfwa och blyplåster. Sedermera skötas de som andra rötsår.

Ledwridningar. Att kroppsdelarne gått urled igenkännes af ledens olikhet mot den friska, att der upphöjning warit är nu platt, och der jämt eller grop warit kännes nu en hård upphöjning, hwarjemte är oförmögenhet att röra leden med plåga i synnerhet då man bjuder till att röra den. Genast efter en ledwridning bör man söka genom en jämn länge fortfarande men ej häftig dragning på lemmen, under dess jämkande och små rullande från sida till sida, att återställa leden i sitt rätta skick; hwarunder kroppen fasthålles. Med händerne och fingrarne omkring den rubbade ledgången, bidrager en annan under dragningen att återbringa ledhufwudet i sitt skick, och då det återgår in i ledhålan märkes en liten smäll, plågan upphör och leden märkes ledigare. – Man eftersläpper då småningom utdragningen, twättar leden med kallt watten och håller den något stilla till senor återfådt sin styrka. – Om en fot blifwit wrickad på sned, utan att wara aldeles ur led, återställes den ofta i rätt skick, om foten genast nedsättes i kallt watten. Om en och samma led ofta warit wrickad, medför sådant en swaghet, som gör att man osäkert går derpå, och är utsatt att än flere gånger bryta den; att förekomma sådant lindas leden med en lång binda af flanell eller bomullslärft, eller sättes omkring leden en snörstrumpa af skinn. Leden twättas då ock dageligen med kallt watten. Wid swårare ledwridningar der blånad, wärk och hetta är, måste 6 till 10 a 12 blodiglar sättas kring leden, samt kallt watten med eller utan tillblandning af bränwin och ätticka ofta påömsas.

Wid benbrott sättes så fort möjligt är det afbrutna benet åter i ordning, genom tillräcklig utsträckning och mothållning på samma sätt, som wid ledwridning är sagt; hwarunder en jämkar med fingrarne Benändarne i sitt rätta skick. Om sjelfwa brottet anlägges sedan en 2 twärfinger bred och efter delens tjocklek lång bindel, för att hålla delarne qwar i behörigt läge, hwarefter spjälor af mycket tunt trä, barck, papp eller förtent järnbleck, formade efter delen, och så långa som den tillåter, med tunna band fastknytas och delen lägges i beqwämt läge, samt hålles alldeles stilla, och förbandet ömsas ej på 8 dagar eller mer, om ej swulst, plågor eller förbandets och brutne delens rubbning fordrar det. – Om swår krossning och sårnad är, eller benbitar reta de mjuka delarne, måste ej bindan eller spjälor anläggas, utan lösa flerdubbla mjuka linnedukar fuktas med en del kallt watten och en fjerndel Brännwin och en fjerndel Ätticka, och slås omkring delen. Ofta behöfs då också Blodiglar sättas på delen, som bör ligga upplyft på en jämn kudde och hållas helt stilla. En kunnig Läkare bör då också tillkallas att wisa huru ett så swårt benbrott bör skötas. Om åtskilligt i denna korta afhandling, så wäl som om de här nämde medel, fås widare underrättelse af Kongl. Lif=Medici m. m. Pontins anwisning till walet af Läkemedel, hwilken Bok merendels finnes i alla församlingar.

---

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1820 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 19-20 December 2023. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Format: Sedes, 16:o, ca 11 x 9 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 4 Skillingar Banko. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1820-1858.

Varianter: Varianter se övrigt. Många mindre variationer i trycket finns. På sida 40, rad 3 ”i Camphert spiritus” eller ”Camphert=spiritus”. Kommissionärslistan finns med och utan Wexiö angivet på sid 48. Lunds horisont förekommer utan bindestrecket i ”Skott Året” på titelsidan. Finns den med bindestrecket?

Övrigt: Många av almanackorna för 1820 var redan tryckta när det nya priset fastställdes 10 Augusti 1819. Dessa hänvisar därför fortfarande till 1816 års kungörelse på sidan 48 och har det gamla priset kvar på titelsidan. Åtminstone Stockholms horisont finns i en ny upplaga med 1819 års kungörelse och följande prisrad ”Exempl. säljes häftadt och skurit för Fyra Skill. B:ko”. Mindre variationer förekommer även i den äldre prisraden. Stockholm: ”Ex. säljes häftadt och skurit för Twå Sk. sex. r:st B:ko”, Göteborg: ”Ex. säljes häft. och skurit för Twå skill. sex r:st Banko” och Lunds horisont: ”Ex. säljes häftadt och skurit för Twå Skill. sex r:st B:o”.