Almanach 1832

Titel

Almanach För Skott=Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1832. Till

a ) STOCKHOLMS Horizont, belägen wid 59 grad. 20 1/2 min. Polhögd.

b ) GÖTHEBORGS Horizont, Eller 57 grad. 42 min. Pol=högd och 24I/5 tids minuters Meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horizont, Eller 55 grad. 42 min. Pol=högd, och 1923/60 tids minuters Meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste Stadgande utgifwen af Dess Wetenskaps=Academie.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes häftadt och skuret för 4 Skillingar B:co. (Se övrigt för mer info om variationer i prisuppgiften)

Innehållsförteckning

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Konungahuset2
Förmörkelser3
Tecknens bemärkelse3
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter4
De större Planeternas Gång och Lysande År 183228
STOCKHOLMS Post=Taxa // GÖTHEBORGS POST=TAXA // Posternas afgång ifrån LUND Jemte den förnyade Bref=Taxan (för respektive upplaga)29
Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne*32
1832 Års Marknader33
Förteckning på de Marknader, som hållas i Norrska till Swerige gränsande orter år 1832**39
Om Hampodling40
Om bewarande af lemningar från forntiden**45
Tabell över bewäringsskyldige**46
Kungörelse ang. priset på almanackor**47
Förteckning över försäljningsställen**47
*) I upplagan för Stockholms horisont börjar Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne på sid 31. Saknas i upplagan för Lunds horisont som istället har en tabell över hur klockan ska ställas. **) Se varianter.

Uppsats

Om Hampodling.

Av: P. F. Wahlberg.

Bland de ämnen, som från wåra grannar i stor mängd införas, oaktadt de hos oss till samma godhet med fördel skulle kunna frambringas, intager Hampan otwifwelaktigt ett af de första rummen. – Man har ansett dess afkastning icke tillräckligt motswara omkostnaden wid odlingen, och i följd häraf, i de flesta trakter af riket, utbytt den emot andra culturwäxter. Hufwudorsaken till detta Hampodlingens wanrykte i Swerige torde dock wara, att densamma icke drifwits med tillbörlig kännedom och noggranhet, och det är för att undanrödja dylika hinder följande underrättelser meddelas.

Walet af Land och dess beredning.
Till Hampland wäljes en djup, fet, lös, mullig och helst något fuktig jord, såsom wäl brukad kärrjord, likwäl icke för kall och sur, i hwilken händelse hampan för långsamt mognar. Djup, sandig Lermylla är särdeles god. Då likwäl på få ställen, undantagande i granskapet af städer, der tobak eller jordfrukter blifwit odlade, sådan jordmån är till finnandes, måste den bästa som är att tillgå, genom tillräcklig gödsels påföring och blandning, samt flitig trädning och harfning, göras till detta ändamål tjenlig. Den mest passande gödsel är wäl brunnen spångödsel. På kallare jordmån förtjenar hästgödsel företrädet, på warmare boskapsgödsel, dock måste båda slagen wara wäl brunna. Gödningen sker bäst om hösten, då gödseln genast nedföres med plog eller årder. Om wåren, så snart jorden tillåter, trädes på nytt, och ett par weckor sednare snedas och harfwas; i korthet landet göres på möjligaste wis luckert, ju djupare dess bättre.

Frö till utsäde.
Innan frö till utsäde anwändes bör det förut pröfwas, om det är lifligt, genom utsående af något litet deraf i fuktig och warm jord. Kännetecknen på godt hampfrö äro, att skalet är stint, hårdt och glänsande, mörkgrått till färgen, icke bräckes, bucklas eller blir dammigt om en liten näfwe deraf gnuggas i händerna, utan snarare derigenom erhåller en ökad glans, samt att skalen uppfyllas fullkomligt af en snöhwit kärna. Små lätta, skrumpna, gulaktiga eller bleka frön, som lätt bucklas, kunna alldeles icke begagnas till utsäde. Lättast skiljes det dugliga och odugliga fröet från hwartannat, då alltsammans slås i watten och omröres. Hwad som sjunker är godt, det flytande dåligt. Fröet bör ej wara gammalt, helst af sista årets skörd. Man har påstått att groningen påskyndas, om det före såningen förwaras 2 a 3 weckor i källare.

Såningen
sker sednare än wårsädens, merendels i slutet af Maj eller början af Juni, dock olika i rikets särskilta landskap, och i allmänhet så snart inga nattfroster mera äro att befara, emedan hampan för dessa är särdeles ömtålig. Man wäljer till denna förrättning så torr wäderlek, att jorden icke klimpar sig. På torrare och fetare jord kan sås något tidigare än på kallare och magrare. Radsåning är wäl den mest passande, men då härtill fordras särskilta redskaper, hwilka än icke äro nog allmänt spridda, kan såningen äfwen ganska wäl ske med handen. Till rättelse för den sående utmärkes först genom fåror bredden för hwarje kast. Såddens täthet beror af fröets och landets godhet. I tjenlig jordmån och med godt frö anses 3/4 tunna på tunnlandet wara lagom. Nedmyllandet sker med en lätt harf. Förrättas myllningen med årder eller billharf, måste dessa så ställas, att de icke gå djupt och begrafwa fröet, hwilket då sent eller aldrig, uppkommer. Gammalt frö gror alltid långsammare än nytt. Efter 3 till 4 år har det wanligen förlorat all groningskraft. Hampfrö bör ej gerna sås på den åker der det wuxit, utan utbytas mot främmande, annars försämras wäxten.

Till dess de unga plantorna wäl rotat sig, måste hamplandet skyddas för foglar genom noggrann tillsyn och så kallade hampspöken, som till form, klädnad och ställe ombytas. Största förödelsen sker om morgnarne före solens uppgång och om aftnarne wid och efter nedgången. Wäxten fordrar sedan ingen särdeles åtgärd förr än blomningen är förbi eller hampan dammar, samt gallhampan börjar gulna.

Gallringen.
Gallhampa kallas de stånd, som endast hafwa hanblommor, eller släppa frömjöl, men icke bära något frö. Kort efter sedan frömjölet från dessa stånd börjat ryka, och de andra, eller fröstånden, hänga sina blomtoppar, är tid att företaga utgallring af gallstånden, hwilka om de längre lemnas, endast stå sig till skada. Gallringen sker bäst på följande sätt: på tre alnars afstånd från ena renen öppnar man en gång genom åkern, af en alns bredd, i hwilken gång man upprycker både Gall= och Fröhampan, hwilka åtskiljas, om de wisa olikhet i längd och grönska, för att särskilt rötas, i annat fall rötas de oskilda. Sedan denna gång är öppnad ända fram till nästa ren, upptages en dylik på tre alnars afstånd ifrån densamma, och så widare öfwer hela åkern. Ifrån dessa gångar uppryckes sedan med lätthet den på båda sidor om gången bland fröhampan befintliga gallhampan, och under denna förrättning tillses noga att fröhampan aktas för brytning och trampning. Den uppryckta gallhampan samlas efter hand i små knippor, bindes sedan i större, och befordras till rötning.

Fröhampans uppryckning.
Så snart större delen af fröen mognat, är tiden inne till hampans uppryckande. Detta igenkännes deraf, att stjelkarne blifwa hwita wid roten, gula på midten, och öfwersta topparne tillika med bladen blekgröna, samt fröhylsorna börja öppna sig, så att fröen framlysa med en glänsande yta, och utfalla, då man slår derpå. Denna tid utwisas äfwen af småfoglarnes ankomst till hamplanden, som nu måste på ofwan angifne sätt waktas. Det är wigtigt att noga afpassa den rätta tiden för uppryckningen, ty sker det för tidigt, fås odugligt frö, sker det åter för sent, äro fröen utfallna eller af foglarne förtärda. Twå till tre dagars försummelse härutinnan kan göra betydlig skada. Infaller wid denna tid kraftig torka efter regn, bör arbetet utan uppskof företagas. Ett stånd uppryckes i sender, och så snart man fått handen full, hopbindes knippan med ett band af krypwide eller halm, sedan toppen förut blifwit slagen mot brädden af en så, som man för detta ändamål har till hands. Detta sker för att förekomma spillning af de frön, som sitta lösast och äro de mognaste och bästa till utsäde. Knippan sättes sedan på marken med rotändan ned, och man fortfar på samma sätt till dess man samlat ett större antal knippor, som alla ställas bredwid hwarandra, så att de bilda en art skyl, hwilken betäckes med halm, för att hindra foglarnes åtkomst.

Fröets samlande.
Sedan knipporna någorlunda torkat, ställes en stol på ett lakan eller stor duk, och hwarje knippa, af den långa och bästa hampan, slås några gånger mot sätet af stolen, då det frö, som efter uppryckningen mognat och lossnat, utfaller. Härwid bör noga aktas att stjelkarne icke bräckas. Det så erhållna fröet förwaras tillsammans med det wid uppryckningen samlade, till utsäde, men bör först wäl torkas på ett luftigt ställe, utbredt t. ex. på en wind eller större golf, der det till förekommande af mögling som oftast wändes och omröres, helst om man af utrymmet nödgas lägga det något tjockt. Wid fuktigare wäderlek torkas det bäst i en lindrigt eldad kölna eller ria. Wid allt detta aktas det noga för trampning. I stället för att slå knippornas toppar mot ett stolsäte, kunna de äfwen slås mot ett större såll eller rissel, som ställes på en duk. Fröen frånsållas härigenom från wipporna. Äfwen kan man begagna twenne horizontela balkar, satta en å hwardera sidan af den arbetande; man slår då knippan först mot den ena och sedan mot den adra, och samlar på detta sätt twenne sorter frö af olika godhet. Sedan knipporna sålunda äro droftade, afstrykas de öfriga ännu qwarsittande fröen tillika med sina hylsor, med en linknoppskam, utbredas tjockt på loge der de tröskas lindrigt med käppar eller små slagor, och kastas till urskiljande af de bästa, hwilka dock alltid äro betydligt sämre än de genom droftningen förut samlade, och icke till utsäde böra anwändas. Fröet risslas, sållas och wennas, för att på allt sätt befrias från orenlighet och dam, och torkas wäl innan det i tjockare lager förwaras. Hwad som af hampfröen icke till utsäde kan eller behöfwer anwändas, begagnas till oljeprässning, dock erhålles naturligtwis ymnigare olja af de mognare fröen än de öfriga.

Sedan alla fröen äro afstrukna, bruka somliga mot en i åkern fästad klynna afhugga rötterna, hwilka äro hinderliga wid den öfriga handteringen, och gifwa en oduglig tåga. Wanligen underlåtes dock detta arbete såsom drygt och sinkande.

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1832 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 27-28 April 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.



Om bewarande af lemningar från forntiden.

Wid flere tillfällen träffas i jorden eller i sjöar och wattendrag märkwärdiga fornsaker, såsom gammalt mynt eller äldre arbeten i guld, silfwer, koppar, metall, flinta eller andra stenarter. Kongl. Förordningen af d. 17 April 1828 stadgar att Upphittaren bör sådant fynd till Kongl. Maj:t och kronan hembjuda, samt sjelf eller genom Kronobetjente detsamma till konungens Befallningshafwande skyndsamligen aflemna, jemte underrättelse huru och hwar det blifit anträffadt. – Inlöses fyndet, erhåller upphittaren dess fulla wärde och en åttondedel deröfwer; i annat fall blifwer fyndet kostnadsfritt honom återstäldt. – För de fornsaker som icke äro af ädel metall undfår den dem funnit betalning i lika mån, enligt beräkning af hwarje fynds wetenskapliga wärde.

Den, som fynd icke angifwer utan nedsmälter, undandöljer eller till andra föryttrar, skall, då sådant upptäckt blifwer, mista hwad deraf är i behåll, och böta dubbelt så mycket som han nedsmält, undandöljt eller föryttrat.

Ättehögar, stensättningar och alla andra på marken befintlige gamla minnesmärken, få ingalunda förändras, rubbas eller förstöras på annat sätt än som ofwanberörde, i alla Kyrkor tillgängliga, Kongl. Förordning medgifwer.

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1832 och 1835 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 27-28 April 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a svårtolkad text.

Övrigt


Format: Sedes, 16:o, ca 11 x 9 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 4 Skillingar Banko. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1820-1858.

Varianter: Upplagan till Göteborgs horisont förekommer både med och utan de norska marknaderna. I den senare varianten börjar då artikeln om hampa på sid 39 och slutar på sid 43. Om lämningar från forntiden på sid 44, tabell över bewäringen på sid 45, Kungörelse och försäljningsställen på sid 46-47. Sista sidan är då blank.

Övrigt: Prisuppgiften oförkortad i upplagan för Göteborgs horisont d.v.s. ”4 Skillingar Banko”. Utan siffra samt oförkortad i upplagan för Lunds horisont d.v.s. ”Fyra Skillingar Banko”.

1 reaktion på ”Almanach 1832”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *