Almanach 1838

Almanach För Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1838. Till

a ) STOCKHOLMS Horizont, belägen wid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhögd.

b ) GÖTHEBORGS Horizont, Eller 57 grad. 42 min. Pol=högd och 24^I/5 tids minuters Meridian=skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horizont, Eller 55 grad. 42 min. Pol=högd, och 19^23/60 tids minuters Meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste stadgande utgifwen af Dess Wetenskaps=Academie.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes häftadt och skuret för 4 Skillingar B:ko. (Se övrigt för mer info om variationer i prisuppgiften)

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter	4
De större Planeternas Gång och Lysande År 1838	28
STOCKHOLMS Post=Taxa // GÖTHEBORGS POST=TAXA // Posternas afgång ifrån LUND Jemte den förnyade Bref=Taxan (för respektive upplaga)	29
Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne*	32
1838 Års Marknader	33
Förteckning på de marknader, som hållas i Norrska till Swerige gränsande orter år 1838	39
Om insaltning af Köttwaror	40
Tabell över bewäringsskyldige	46
Kungörelse ang. priset på almanackor	47
Förteckning över försäljningsställen	47

Om insaltning af Köttwaror.

Det wanliga saltet, koksaltet eller kökssaltet, besitter egenskapen att förekomma förruttnelse af sådana ämnen, som, lemnade åt sig sjelfwa, äro underkastade densamma. Denna egenskap tillhör icke uteslutande koksaltet, utan flera andra saltartade ämnen äga densamma till och med i långt högre grad än detta, men äro icke destomindre oanwändbara till förwaring af födoämnen, emedan de antingen äro rent af giftiga, eller kunna de icke utan olägenhet förtäras i någon mängd och under längre tid, eller hafwa de en widrig smak, kunna icke anskaffas i nog stor mängd o. s. w., hwilka olägenheter icke medfölja koksaltet. Men ehuru kött och andra födoämnen genom saltning förwaras för förskämning, undergå de likwäl ganska betydliga förändringar, icke allenast till utseende och smak, utan äfwen till sammansättning och inflytande på menniskokroppen.

Köttet förlorar i närande förmåga genom insaltning, blir hårdt och trögsmält, och det desto mera, ju längre tid det förwaras saltadt, och ju mera salt man anwändt derpå, så att det omsider blir alldeles trädartadt och odugligt såsom födoämne. Man bör derföre aldrig, utan i nödfall, förwara saltadt kött längre än 6 månader, om man will hafwa det godt och wälsmakande, samt icke anwända mera salt än oundgängligen är behöfligt för att köttet skall kunna hålla sig; widare bör kärlet, hwari köttet är nedlagt, ställas på det swalaste ställe man dertill kan upplåta, samt hellre i ett luftigt rum, än i en djup, alldeles täppt källare, ty ju swalare det hålles, desto mindre salt är nödwändigt till förwaringen, och det antager lätt en unken lukt och smak i källaren, med mindre man saltar så mycket starkare.

I wår handel förekomma 2:ne sorter salt. det ena kalladt groft salt, eller S:kt Ybes salt, i större stycken eller kristaller, gråaktigt och smutsigt till färgen, drager fuktighet till sig ur luften, så att det blir nästan alldeles flytande, om det någon tid förwaras på ett fuktigt ställe; det andra, kalladt fint salt eller Lyneburger salt, är rent hwitt och i helt små korn eller kristaller, samt håller sig torrt till och med i fuktig luft. Många föredraga det förra till insaltning af köttwaror i allmänhet, icke allenast derföre, att det kostar mindre, utan också emedan det har större förmåga att förwara födoämnen från förskämning. Denna större förwaringsförmåga beror likwäl icke derpå, att saltet är i grofwa korn eller stycken, ty det bibehåller densamma, äfwen om man krossar det mycket fint, utan den har sin grund i de jordartade delar, som det innehåller och som egentligen äro orenligheter eller för sjelfwa koksaltet främmande ämnen, ehuru de med saltet upplösas eller smälta i watten till en genomskinlig och färglös wätska eller lake. Det är också dessa jordartade och främmande ämnen som göra, att sådant salt fuktar sig i luften, och har en för smaken mindre angenäm, bitter sälta, och ju orenare saltet är, hwartill likwäl alldeles icke hörer, att det skall se smutsigt ut, ehuru detta ofta är händelsen, desto begärligare drager det fuktighet till sig ur luften och desto bittrare är det till smaken. Ett sådant orent och groft salt gifwer köttwaror, som dermed insaltas, icke allenast en bittrare smak, och en större hårdhet och trädaktighet och gör dem således mindre njutbara, utan gör dem också mera swårsmälta, mindre närande och werkligen mindre helsosamma att dagligen förtära, ehuru man icke märker någon olägenhet straxt efter förtäringen.

Ju orenare och bittrare saltet är, desto fortare blir köttet, som dermed insaltas, odugligt som näringsämne. Man bör derföre för insaltning af kött icke anwända annat än ett rent. hwitt och fint salt, som icke fuktar sig i luften. På ister och fett werkar det grofwa och orena saltet mindre ofördelaktigt, och man anwänder det företrädeswis till insaltning af fläsk, helst detta fordrar ett kraftigare förwaringsmedel för att icke härskna och det så mycket mera ju tjockare och fetare det är.

Det är lätt att befria det grofwa saltet från de bittra, främmande ämnena, som äro menliga för köttsaltning. Man krossar nemligen saltet, ju finare desto bättre, genomfuktar det med kallt watten i ett kärl af trä eller sten, så att ett helt tunnt lager wätska ställer sig ofwanpå saltmassan, när man lemnar den en stund åt sig sjelf: derefter slår man alltsammans i en utspänd ren linneduk, och låter wätskan afdrypa i ett understäldt kärl, samt rör i saltmassan med en ren trädspade så länge något afdryper. Man skall nu finna, att den genomrunna saltlaken har en ganska bitter smak, och att saltet på duken smakar renare. Aftager man saltmassan och genomfuktar den till lika grad som första gången, samt låter den å nyo afdrypa, så blir saltet ännu bättre. Slutligen torkar man saltet, om man nemligen will förwara det torrt, men för saltning af kött är torkningen naturligtwis onödig. Att sand och annan pulwerformig, i watten olöslig orenlighet icke på detta sätt kan bortskaffas, inses lätt, hwarföre saltet högst obetydligt blir hwitare än det war förut. Den genomdrupna wätskan kan anwändas bland foder åt kreaturen.

En liten tillsats af ren, luttrad salpeter har ett fördelaktigt inflytande på det insaltade köttet. Detta får nemligen deraf en wackrare röd färg, och sammankrymper och hårdnar mindre, än med bara koksalt. Det bidrager också, åtminstone fullt ut så mycket som en lika mängd koksalt, till köttets förwaring. Då några lod salpeter mot en kappe salt äro tillräckliga att åstadkomma dessa fördelar, bör salpeterns högre pris icke afskräcka från ett allmännare bruk till insaltning. Man må likwäl icke föreställa sig, att ett ymnigare bruk deraf förbättrar det saltade köttet i samma mån som man ökar salpetern, ty menniskokroppen fördrager icke detta ämne i större mängd. Det koksalt, som winnes wid salpeterns kokning och luttring är, medelst den ringa mängd salpeter det innehåller, ganska tjenligt till köttsaltning, då det annars är hwitt och renligt behandlat.

Socker har, liksom salt, förmåga att hindra, så wäl wäxt= som djurämnen från förruttnelse, och till och med i högre grad än saltet, men det förändrar dem icke så som detta. Kött, som dermed behandlas, bibehåller mera fina egenskaper som färskt och förlorar icke i närande kraft. Den som ej af medellöshet hindras från anwändandet af detta dyrare medel, gör derföre wäl att blanda saltet med femtedelen eller fjerdedelen dess wigt socker, och taga så mycket mindre salt. Man får derigenom ett mycket mera wälsmakande kött, än om sockret utelemnas. Det förstås, att man för detta ändamål icke behöfwer taga fint, hwitt toppsocker; grått pudersocker är dertill passande.

Det kärl, hwari insaltningen werkställes, bör förses med ett tapphål och passande tapp eller plugg wid bottnen, samt ställas på ett underlag så högt, att man beqwämt kan aftappa saltlaken, som befinner sig på köttet. En wecka efter insaltningen aftappar man laken, och slår den åter på köttet ofwantill, och så fortfar man en månads tid, att en gång i weckan aftappa och åter öfwergjuta köttet med laken. Denna anordning, som ännu iakttages af ytterst få, är af mycken wigt för köttets förwarande någon längre tid. När nemligen kött blifwit insaltadt, släpper det en stor del af sin saft ifrån sig och wätskar eller lakar sig: får det nu ligga alldeles orubbadt, så sjunker denna wätska ned till kärlets botten i mån som den bildar sig, och höjer sig småningom, men denna wätska eller lake blir ej likadan genom hela kärlet, utan på bottnen är den mycket saltare än ofwantill, emedan saltet, såsom tyngst, sjunker lägst ned; och om man anwändt ett groft och bittert salt på det wanliga wiset, finnes just de bittra saltdelarne på bottnen, ty dessa lösa sig eller smälta först; deraf måste det naturligtwis hända, att det på bottnen liggande köttet blir långt mera salt än det högre upp belägna, så att det blir alldeles wederwärdigt innan ordningen kommer till detsamma att förtäras.

Man kan också utan all fara för köttets förskämning salta det mycket lindrigare än wanligen sker, äfwen om man ämnar förwara det hela året igenom; ty om man efter några månader, skulle märka den minsta unkenhet i lukten, eller man af hwad orsak som helst befarar, att köttet icke skall hålla sig wäl, aftappar man laken, skärper den med mera salt, kokar den en kort stund och afskummar densamma, samt slår den efter afswalning åter på köttet, och man kan wara wis på, att det icke skämmes.

Wid sjelfwa insaltningen kan man förfara på 2:ne olika sätt: antingen , såsom wanligast iakttages, starkt ingnida hwart köttstycke med saltet, inpacka det så hårdt man kan i en tunna, och strö salt mellan styckena; eller ock kokar man saltet med watten till lake och slår denna efter full afswalning på köttet, som då bör ligga ordentligt i kärlet, men får icke hårdt sammanpackas. Wid insaltning för eget behof är utan twifwel det sednare förfarandet att föredraga, emedan köttet blir mindre hårdt, och om man iakttager det som förut blifwit sagdt, och ser till kärlet mellanåt, behöfwer man alldeles icke befara någon förskämning. Skall deremot det salta köttet forslas längre wäg, så är en hårdare packning nödig, emedan det annars sammantryckas genom skakningen, och lemnar en del af tunnan tom, men att slå salt lake på hårdt packadt kött är icke rådligt, ty denna tränger icke med säkerhet mellan alla styckena, och köttet kan inuti kärlet förderfwas; derföre blir det i detta fall nödigt, att antingen på det gamla wanliga sättet inpacka det med torrt salt, eller ock någon tid efter insaltningen med lake hårdare ompacka köttet för transporten, och sedan efter ankomsten till den bestämda orten åter upptaga det och lägga det löst ned. Kött, som insaltas för att försäljas, måste insaltas med torrt salt, så wäl derföre, att det må hålla sig, huru det än må förwaras af köparen, och utan att denne behöfwer röra det, som ock emedan till salu warande salt kött måste wara packadt, och hwarje tunna hålla sin tillbörliga wigt af kött utan bedräglig tillsats af watten.

För insaltning af kött till eget behof förfar man bäst på följande sätt. Till 16 Lispund kött tager man en kappe eller 10 marker fint hwitt salt, 5 lod salpeter, 2 marker pudersocker, ett och ett halft qwarter mogna, groft sönderstötta enbär, och 7 och en half kannor watten, uppkokar alltsammans i en ren kittel eller panna, och slår wätskan, sedan den alldeles kallnat, genom en ren linneduk på köttet, hwilket förut bör wara ordentligt nedlagt i ett öppet kärl men ej hårdt packadt. Efter en wecka aftappar man laken, såsom ofwanför är sagdt, och slår den åter på köttet, och omgör denna aftappning 3-4 gånger efter en weckas förlopp hwarje gång. Den som will spara sockret, gör bäst att taga ett par marker salt mera. När tunnan förwaras på ett tjenligt ställe, kan man wara säker att köttet håller sig utan att det ringaste skämmas, hela wintern till Maj eller Juni månad; och om man är nödsakad att förwara det ännu längre, omkokar man laken och skärper den med 2-3 marker salt.

Fläsk förwaras tillförlitligast genom ingnidning med sönderkrossadt groft salt, salpeter och socker, i samma förhållande som nyss nämdes, men en större mängd af dessa ämnen erfordras till en gifwen wigt fläsk.

---

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1838 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 23 December 2023. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Format: Sedes, 16:o, ca 11 x 9 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 4 Skillingar B:ko. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1820-1858.

Varianter:

Övrigt: Prisuppgiften oförkortad i upplagan för Göteborgs horisont d.v.s. ”4 Skillingar Banko”. Utan siffra samt oförkortad i upplagan för Lunds horisont d.v.s. ”Fyra Skillingar Banko”.