Almanach 1841

Almanach För Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1841. Till

a ) STOCKHOLMS Horisont, belägen wid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhöjd,

b ) GÖTHEBORGS Horisont, Eller 57 grad. 42 min. Polhöjd och 24^1/5 tids minuters Meridian=skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horisont, Eller 55 grad. 42 min. Pol=höjd, och 19^23/60 tids minuters Meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste stadgande utgifwen af Dess Wetenskaps=Academie.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes, häftadt och skuret, för 4 Skillingar B:ko (Banko i Göteborgs horisont)

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter	4
De större Planeternas Gång och Lysande År 1841	28
STOCKHOLMS Post=Taxa // GÖTHEBORGS POST=TAXA // Posternas afgång ifrån LUND Jemte den förnyade Bref=Taxan (för respektive upplaga)	29
Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne*	32
1841 Års Marknader	33
Förteckning på de marknader, som hållas i Norrska till Swerige gränsande orter år 1841	39
Anwisning att, med mindre fara än hittills, werkställa laddningar wid bergsprängning	40
Tabell över bewäringsskyldige	46
Kungörelse ang. priset på almanackor	47
Förteckning över försäljningsställen	47

Anwisning att, med mindre fara än hittills, werkställa laddningar wid bergsprängning.

Kongl. Maj:t har i nåder befallt, att följande, af Kapiten wid Ingeniör=Corpsen, G. E. Cronstrand, utarbetade mindre farliga sätt, att wid bergsprängning werkställa laddningen, utan att dertill behöfwa hwarken laddstake af jern, eller fängnål, skall till allmänt begagnande bekantgöras.

Sedan borrhålet, på wanligt sätt, blifwit rengjordt, inlägges uti detsamma krutladdningen, med warsamhet och så att krutkorn icke qwarstanna wid hålets sidor.

På krutladdningen nedsättes, i midten af hålet, ett smalt på nedan beskrifne sätt, med krutmassa fyldt antändningsrör, och omkring detta rör fylles borrhålet med sand, till wäl pass 6 eller 8 tum från mynningen.

På den öfre, af sand obetäckta delen af antändningsröret, nedträdes en dertill enkom gjord, efter längden genomborrad kägla, af bränd lera eller tegelmassa; och omkring samt öfwer käglan fylles borrhålet åter med sand. Käglan bör tryckas tätt intill första sandfyllningen, och denna göras så hög, att käglans spets kommer att stå wid pass en tum under borrhålets mynning.

Sanden bör wara grof, men blandad med så mycket fin sand, att hela massan blifwer så tät som möjligt. Lerkäglan bör i nedra ändan wara så tjock att den i det närmaste tilltäpper borrhålet, och wid pass 6 gånger så lång.

Figuren 1 föreställer hela laddningen. Bokstäwerna AA sjelfwa bergmassan uti hwilken hålet är borradt; B krutladdningen; D antändningsröret; FF käglan af bränd lera; EE sandfyllningen under och öfwer käglan; C en liten bit mjuk lera, tilltryckt kring öfre ändan af antändningsröret, att förekomma antändning genom wåda; G en wid sidan af antändningsröret instucken bit multnadt bokträ; som befunnits tjenligast för antändning, på wanligt sätt; men hwartill äfwen kan begagnas fnöske, swafweltråd eller något slags brännare.

Till antändningsrör kan ett jemntjockt smalt wassrör begagnas, hwilket uppborras och rengöres; men antändningsröret kan till större fullkomlighet göras af tunt, styft eller wäl planeradt karduspapper. Deraf utklippas en tum breda, krokiga remsor, hwilka bestrykas med lim på de kanter som komma att ligga öfwer hwarandra, och upplindas öfwer en ståltråd AB, af en lerpipas tjocklek, och på det sätt fig.3 utwisar. C föreställer ändan af pappersremsan och a dess med lim bestrukna kant. I detta rör indrages, efter dess torkning, en ännu wåt, uti en massa eller tunn gröt af krut och brännwin wäl indränkt twinnad weke af löst bomullsgarn; som, för att afskilja öfwerflödig krutmassa, först drages igenom ett uppåt smalare hål, på en tunn brädlapp, såsom figuren 2 utwisar. A föreställer weken, B krutmassan och C träbiten, med hålet, hwarigenom weken drages.

Käglan af bränd lera eller lergods=massa, göres säkrast af en blandning utaf lika mått torr, grofsiktad, wanlig fet lera (sådan som är tjenlig till tegel=slagning) samt af sönderstött och äfwen grofsiktadt, något hårdbränt tegel. Denna blandning af lermjöl och tegelmjöl anfuktas småningom med watten, och arbetas deremellan wäl, tills den utgör en seg massa, som låter älta sig. En med fett bestruken ståltråd af lika tjocklek med antändningsröret, trädes genom en klimp af nämde lermassa. Af denna klimps göres, med tillhjelp af ett litet kafwelbräde, en kägla, sådan den förut blifwit beskrifwen; hwarefter ståltråden utdrages. Sedan de på sådant sätt förfärdigade käglor fullkomligen torkat, brännas de hårda, uti en tegelugn, eller hos någon kruk= eller kakelugnsmakare. I nödfall kan man äfwen, efter någon öfning, bränna dem mellan kol, och till och med uti en kakelugnsbrasa; ehuru bränningen på detta sätt blifwer mindre säker.

Fullkomligast och fortast tillwerkas dessa käglor uti en dertill gjord form aw trä, såsom fig. 8 utwisar. Jemför figurerna 4,5,6 och 7. Denna form består af twå delar, en undre B, och en öfre del A; uti hwilka en utgräfning, till hälften i hwardera är gjord, för att bilda käglan. Dessa delar äro förenade wid den ena ändan, genom ett slags gångjern cc. Längsefter formen instickes en jerntråd CC, för att bilda hålet uti käglan; och hwilken jerntråd baktill stöder sig på ett wid formen fästadt jernstycke utskurit för tråden wid b, fig 6; och är wid formens framända stucken igenom en jernbit d, som tillika tjenar att styra formstyckena, så att de icke falla snedt mot hwarandra. Den öfra formdelen är utskuren på sidorna, såsom fig. 7 utwisar; så att blott en smal kant aa återstår omkring den utgräfning i midten, hwari käglan skall formas. Igenom denna utskärning lemnas rum för den öfwerflödiga leran, att lättare bortgå. För att släppa leran bestrykes träformen inwändigt, för formningen, ganska wäl med krita, och jerntråden smörjes med olja.

Dylika stenkäglor böra kunna med fördel tillwerkas af tegelslagare, kruk= och kakelugnsmakare, samt hållas allmänheten tillhanda hos jernkrämare, och i synnerhet på de ställen, der bergsprängningskrut försäljes.

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1841 till Stockholms, Göteborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 22-23 Maj 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a svårtolkad text.

Format: Sedes, 16:o, ca 11 x 9 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 4 Skillingar B:ko. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1820-1858.

Varianter:

Övrigt: Prisuppgiften oförkortad i upplagan för Göteborgs horisont ”4 Skillingar Banko”. I övriga upplagor finns ej heller några kommatecken i prisraden.