Almanach 1853

Almanach För Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1853. Till

a ) STOCKHOLMS Horisont, belägen wid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhöjd,

b ) GÖTHEBORGS Horisont, Eller 57 grad. 42 min. Polhöjd och 24^1/5 tids minuters Meridian=skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horisont, Eller 55 grad. 42 min. Polhöjd, och 19^23/60 tids minuters meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste stadgande, med uteslutande privilegium, utgifwen af Dess Wetenskaps=Akademi.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes, häftadt och skuret, för 4 Skillingar B:ko (4 Skill. B:ko i Lunds horisont)

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter	4
De större Planeternas Gång och Lysande År 1853	28
STOCKHOLMS Post=Taxa // GÖTHEBORGS POST=TAXA // Posternas afgång ifrån LUND jemte Bref=Taxan (för respektive upplaga)	29
Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne*	32
1853 Års Marknader	33
Förteckning på marknader, som hållas i Norge år 1853	39
Om de sinnessjukdomar hwilka kunna uppkomma genom ett omåttligt bruk af bränwin	40
Tabell över bewäringsskyldige	46
Kungörelse ang. priset på almanackor	47
Förteckning över försäljningsställen	47

Om de sinnessjukdomar hwilka kunna uppkomma genom ett omåttligt bruk af bränwin.

Av: C. U. Sondén.

I 1850 års almanach hade läsaren tillfälle att lära känna de kroppsliga sjukdomar, hwilka föranledas genom ett omåttligt bruk af bränwin. Redan dessa kroppsliga åkommor äro af den betänkliga beskaffenhet, att de göra menniskan mer eller mindre oduglig för sin bestämmelse, småningom undergräfwa dess helsa, trefnad och wälstånd, samt leda till en förtidig, sjelfförwållad och derföre neslig död.

Beklagligen gifwes det ännu flere lidelser och sjukdomar, hwilka, liksom de då nämda, förorsakas genom missbruk af bränwin, men äro af en än mer förnedrande och förderflig natur, emedan de angripa menniskan i dess innersta och heligaste, i själen. Dessa lidelser, mångfaldiga som menniskans böjelser, bära namn af sedeförderf, brottslighet och synd; dessa sjukdomar, ehuru af flerfaldig art, kallas i dagligt tal: sinnessjukdom, själssjukdom, wansinnighet och galenskap.

Det behöfwer icke sägas en förnuftig menniska, att det dyrbaraste hon äger är förnuftet, ty hon wet wäl, att hon förutom detsamma ingenting förstår och ingenting förmår, att hon det förutan är olyckligare och ömkligare än de oskäliga djuren. För menniskan gifwes det derföre ingen större olycka, än att förlora sitt förnufts rätta bruk. Förlusten af gods och egodelar är i jemförelse härmed ringa, och sjelfwa döden är snarare en winning. Må man derföre framförallt tillse, att man ej tager skada till sin själ.

Bland lekamliga ting, hwilka synbarligen inwerka på själens tillstånd, finnes ingen farligare fiende för menniskan, än den berusande, sinnena och själen förwirrande drycken bränwin. Må wi söka efter, bland allt som är omkring oss, bland allt som wi njuta såsom mat och dryck, och wi skola ej finna något, som, likt bränwinet, hastigt förbryllar hjernan och gör oss oförmögna att weta hwad wi säga och göra, korteligen, som så beröfwar oss förnuftets bruk.

På sådan grund, och i öfwertygelse att de fleste icke äga någon synnerlig kännedom om själens sjukdomar, att deras erfarenhet icke heller sträcker sig längre än till en liten krets af bekanta, och att de således icke torde blifwit fullt öfwertygade om bränwinsmissbrukets skadliga följder, meddelas här några upplysningar, grundade på en berättelse, som rörer hela riket, samt på en mångårig erfarenhet, wunnen wid ett dårhus, som årligen intager 60 eller 70 nya sinnessjuka.

Det sedeförderf, de utswäfningar, laster och brott, som alstras genom omåttligt bruk af bränwin, låta sig icke beräknas med siffror; ty oförmärkt och hemligt, lik en smittsam luft, insmyger det sitt gift i alla menniskans böjelser och inwerkar störande på dess handlingar. Endast för att gifwa något begrepp om detta ondas omfång, må här meddelas ur Justitie Statsministerns underdåniga Berättelse till Kongl. Maj:t angående Civila Rättegångsärenderna och Brottmålen i Riket år 1848, att under de fyra åren, 1845, 46, 47 och 48 ej mindre än 19,100 personer, eller 4,775 för hwarje år, warit för domstol tilltalade för fylleri och dryckenskap; och att af 259 under samma tid begågna sjelfmord, 83, eller en tredjedel af hela antalet, blifwit föranledda af omåttligt bruk af bränwin. Men hwilket siffertal skulle wi wäl erhålla, om wi förmådde beräkna den andel fylleriet äger i de tusentals andra brott, som årligen komma för rätta, och de många, som, i löndom begågna, aldrig blifwa upptäckta.

1. Ruset är redan ett öfwergående wansinne; ty den rusige glömmer för ögonblicket alla betänkligheter, berättar saker som han annars skolat förtiga, samt uppeggas lätt till förolämpningar och brottsliga gerningar; personer och ting synas honom annorlunda än de werkligen äro: han blir rasande och wåldsam, så att icke blott yrseln förwillar hans förstånd, utan ock en blind drift twingar honom till tygellösa handlingar, tills han slutligen nedfaller sanslös och wanmäktig.

2. Fyllerigalenskap är en sjukdom, som på ett fasanswärdt sätt i sin rot angriper både kropp och själ. I början plågas den sjuke af wärk och trånad under bröstet, kräkningar, diarrhé; wresigt lynne, stor oro och ångest. Sedermera förlorar han sömnen, blir pratsam och ifrig, plåckar på sängtäcket och yrar, och berättar då sina inbillningar såsom werkligheter. Ofta plågas han af den tanken att han ej är hemma hos sig; ofta tycker han sig förföljd af owänner eller mördare, ofta har han andra synwillor, tycker sig omgifwen af lefwande djur, råttor, ormar, ödlor, flugor, eller tror sig se spöken och djeflar, höra musik, klockljud m. m. dylikt. Darrning eller skälfning i hela kroppen, starkast i armarne, åtföljer merendels detta tillstånd. Genom tilltal kan han wäl för en stund wäckas ur sin yrsel, men återfaller snart deruti tillbaka. Att en sådan sjuk är wansinnig kan wäl ingen betwifla, som ser honom. Anfallet fortfar några dagar, eller längre, och slutar stundom med helsa, oftare med en annan sjukdom, ej sällan ock med död.

Men af ett omåttligt bruk af bränwin alstras icke blott fyllerigalenskap, utan ock flere andra sinnessjukdomar. Wi skola här kortligen beskrifwa dessa sjukdomar.

3. Ursinnighet, som igenkännes af raseri eller häftighet i ord och handlingar. – Den ursinnige yrar, är häftig och oförnuftig i tal, stormande och wåldsam i sina handlingar; söndersliter sina kläder och hwad han öfwerkommer, förolämpar utan åtskillnad andra, äfwen sina käraste; hwarken förståndigt tilltal, böner eller straff werka på honom. En blind drift tyckes beherrska honom. En sådan sjuk kan dock oftast botas; men som han är högst wådlig för sig sjelf och andra, måste han, för att göras oskadlig, inspärras på dårhus.

4. Tungsinnighet, som igenkännes på en oöfwerwinnerlig swårmodighet och sjukliga känslor. Allt hwad som wederfares en sådan sjuk, wänder han sjelf till sin plåga; han känner en ständig oro, misströstan eller förtwiflan; allt godt synes honom hafwa förswunnit, det onda beherrska allt; mat och dryck anser han ofta förgiftade, wänner för plågo=andar, och under det han till och med twiflar på Guds godhet, eller jemwäl förnekar att det finnes en Gud, umgås han ständigt med tankar på sjelfmord, och fullbordar det också ej sällan. Den swårmodige kan dock ofta tala med god reda om allt, som icke angår hans eget lidande; kan jemwäl ibland inse och erkänna hwad som är rätt och sant, men all håg och kraft att göra det är förswunnen. Ofta tror han sig se de rysligaste skräckbilder, tycker sig brinna i ewig eld, omgifwas af onda andar och dylikt. – Äfwen dessa sjuka böra förwaras å dårhus, om de icke skola tillfoga sig eller andra någon skada, men kunna ibland botas.

5. Förryckthet eller tokighet, som igenkännes på ständigt omwäxlande föreställningar och allmän förwirring. – Hos de förryckta äro inbillningarne merendels glada. De anse sig lyckligare än någonsin och fullkomligt friska: hysa öfwerdrifna inbillningar om sin egen person och sin förmåga. Så kan t. ex. sjelfwa tiggaren tro sig äga millioner, inbilla sig wara en stor man, ja kung eller Gud fader sjelf. Osammanhang råder i deras tal. Högmod, isynnerhet andligt och olycklig kärlek bidraga äfwen att framkalla detta slags wansinne. Denna sjukdom är ofta obotlig, och tillhör redan derföre dårhuset.

6. Fånighet, som igenkännes på swaghet, tröghet och oreda i förstånd och wilja. Denna sjukdom uppkommer wanligen såsom en följd af de förenämda, nemligen då dessa icke botas utan fortfara längre tid. Den fånige är både till kropp och själ förslappad; oredig och likgiltig för allt, som förr wäckte hans lust eller olust. Han har ej sinne för annat än äta eller sofwa och will helst ligga, likamycket huru eller hwar. Efterhand tilltager förslappningen mer och mer, gången blir osäker och wacklande; den sjuke blir osnygg och slutligen lam, och kan då hwarken hålla urin eller träck, utan allt går ifrån honom der han ligger, han kan blott föga eller intet röra sig, får tillsist swullna ben, wattensot och stora oläkliga liggsår, samt förmultnar sålunda hart när, innan döden ändtligen gör slut på det jemmerligaste af allt menskligt elände. Sådana sjuka äro nästan alltid obotliga, och således hemfallne till dårhuset.

Sådana äro de bedröfliga själslidanden, hwilka kunna uppkomma och werkligen äfwen så ofta uppkomma af fylleri, att t. ex. wid ett af wåra större dårhus, bland de der intagne män 20 procent eller hwar femte dåre, och af qwinnor 8 procent eller omkring hwar tolfte, kan antagas hafwa blifwit wansinnig endast genom bränwins missbruk; att icke tala om det ännu större antalet dårar, hos hwilka detsamma i mer eller mindre mån warit en bidragande orsak till deras sjukdomar.

Då man sålunda ser omåttligt bruk af bränwin i alla riktningar åstadkomma de bedröfligaste följder, huslig osämja och obestånd, trätor, slagsmål och brott af alla slag, ständig sjuklighet eller swåra, obotliga sjukdomar, wansinne och döden; då man ser huru dess missbruk befolkar fängelser, sjukhus, fattigstugor och dårhus, samt förser galgplatsen med många af sina offer, synes i sanning tiden wara inne, att hwarje redlig fäderneslandets och mensklighetens wän uppbjuder alla sina krafter, att, genom införandet af ordning, måttlighet, sedlighet och Gudsfruktan, hwar och en i sin krets, söka motarbeta och, om möjligt är, bota denna landet och familjen undergräfwande tärsot.

Ändamålet med denna underrättelse är sålunda twåfaldigt: det ena: att framställa fylleriets förstörande werkningar på själen; det andra: att bibringa den olärde någon kännedom om de särskilta slagen af sinnessjukdomar, på det han må lära sig inse nödwändigheten att, så fort ske kan, insända sådane, som blifwa wansinniga, till hospitalerna, der de erhålla en för dem passande wård och behandling, och der de snarast, om möjligt är, blifwa hjelpte, förbättrade eller fullt återställde.

---

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1853 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 01-03 Augusti 2013. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Format: Sedes, 16:o, ca 11 x 9 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 4 Skillingar B:ko. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1820-1858.

Varianter:

Övrigt: Prisuppgiften i förkortad form i upplagan för Lunds horisont ”4 Skill. B:ko”. I början av almanackans uppsats anges en felaktig referens till 1850 års almanacka, detta då denna uppsatsen publicerades i 1851 års almanackor.