Almanach 1855

Almanach För Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1855. Till

a ) STOCKHOLMS Horisont, belägen wid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhöjd,

b ) GÖTHEBORGS Horisont, Eller 57 grad. 42 min. Polhöjd och 24^1/5 tids minuters Meridian=skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horisont, Eller 55 grad. 42 min. Polhöjd, och 19^23/60 tids minuters meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste stadgande, med uteslutande privilegium, utgifwen af Dess Wetenskaps=Akademi.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes, häftadt och skuret, för 4 Skillingar B:ko (4 Skill. B:ko i Lunds horisont)

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter	4
De större Planeternas Gång och Lysande År 1855	28
STOCKHOLMS Post=Taxa // GÖTHEBORGS POST=TAXA // Posternas afgång ifrån LUND jemte Bref=Taxan (för respektive upplaga)	29
Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne*	32
1855 Års Marknader	33
Förteckning på marknader, som hållas i Norge år 1855	39
Om Koleran	40
Tabell över bewäringsskyldige	46
Kungörelse ang. priset på almanackor	47
Förteckning över försäljningsställen	47

Om Koleran.

Av C. G. Santesson.

Tre gånger har den elakartade, s.k. asiatiska koleran hemsökt Swerige, och erfarenheten såwäl här som i andra länder gör det troligt, att denna sjukdom än widare förnyar sina besök. Det är derföre man ansett vigtigt att meddela allmänheten några upplysningar och råd om kolerans kännetecken och behandling samt skyddsmedeln emot den. Kännedomen härom är så mycket wigtigare som sjukdomen i sin början låter med högst få undantag lätt nog häfwa sig, äfwen med enkla medel. Härtill kommer ytterligare, att i afseende på sättet att förekomma koleran, eller åtminstone mildra hennes framfart, erfarenheten på det bestämdaste ådagalagt, att kraftiga och lämpliga åtgärder, widtagna i tid, kunna uträtta mera mot koleran, än de flesta andra farsoter.

I. Kolerans kännetecken.

1. Förebud till koleran äro:
A. Allmänt illamående, känsla af trötthet och matthet i hela kroppen, sömnlöshet, tyngd i hufwudet, benägenhet för swindel, dragningar i wadorna, minskad matlust, oro, qwal och tryckning i maggropen, buller och spänningar i buken, qwalm och äckel eller kräkning, stundom häftigare och mera ihållande, stundom lindrigare – och detta allt än med än utan diarrhé, eller utsot.

B. Kolera-diarrhé. Så kallar man ett diarrhé utan särdeles illamående, ofta till och med utan störd matlust, hvilket plägar wara mycket gängse på ställen, der koleran härjar. Det påkommer oftast nattetid och förtjenar så mycket mera en särdeles uppmärksamhet som det i sin begynnelse lätt kan botas med enkla medel, men, lemnadt åt sig sjelft, ofta hastigt öfwergår till utbildad kolera; hwartill kommer, att det onda lätt förbises och derföre också vårdslösas i sin början, emedan den, som lider deraf, i öfrigt känner sig må wäl.

2. Utbildad kolera – som äfwen någon gång plötsligt utbryter utan föregående illamående – igenkännes af ymniga och täta kräkningar och afföringar af en tunn, nästan färglös eller riswattenlik wätska, osläcklig törst, stor kraftlöshet, brånad i maggropen med swår ängslan och oro, kramp i armar och ben, en egen heshet i rösten, kall tunga och andedrägt, svag puls, iskyla först i händer och fötter, sedan i den öfriga kroppen, blåaktig hudfärg, afstannad urinafgång, infallet ansigte o. s. w.

II. Kolerans behandling.

Erfarenheten har wisat, att lika swårbotlig sjukdomen är i sin utbildade form, lika lättbotlig är den, om den sjuke i början och tidigt söker hjelp samt sköter sig på lämpligt sätt. Derföre kan den warningen aldrig för ofta upprepas att under koleratid icke anse för ringa något illamående, af hwad beskaffenhet det wara må. Föräldrar och husbönder böra ock på allt sätt tillhålla sina barn och tjenare att icke dölja ett diarrhé, eller annat illamående, som i tid lätt kan botas, men hvilket försummadt ofta hastigt leder till döden. Insjuknar någon i kolera bör genast efterföljande behandling widtagas, emedan minsta dröjsmål sedermera icke kan genom konstens tillhjelp godtgöras.

1. Under förebuden. Wid lindrigare illamående bör den sjuke hålla sig stilla, helst liggande och wäl klädd, samt lägga öfwer magen en smörduk, beströdd med krossad starkpeppar, eller gnida magen med terpentin=spiritus, hwarefter han täckes med ylle. Inwertes tages en matsked dubbla malörtsdroppar, blandade med 1/2 drickesglas watten, eller ett winglas portwin, antingen ensamt, eller med tillsats af en knifsudd rifwen muskot. Wid stor oro och tryckning under bröstet med sweda i maggropen bör den sjuke, afklädd, läggas i en warm säng. På magen lägges en senapsdeg, beredd af 4 delar malen, stark senap och en del rågmjöl, hwilka sammanröras med ljumt watten till en deg, som 1/4 dels tum tjock utbredes på linne. Då huden rodnat och stark sveda inställt sig, borttages degen.

Har den sjuke förut förtärt mycken och otjenlig mat, känner äckel, eller har oren tunga, gifwes genast kräkmedel af en scrupel kräkrotspulwer, eller i brist deraf 2 matskedar koksalt, upplöst i 1/2 qwarter ljumt watten, som på en gång intages. Har den sjuke ej äckel eller oren tunga, men beswäras af diarrhé, ensamt eller i förening med andra förebud, såsom tryckning under bröstet, smärta eller buller i magen, gifwes, i stället för kräkmedel, 20, 25 till 30 droppar (uti en matsked malörtsbränwin eller portwin) 3 till 4 gånger om dagen af följande blandning, som wi wilja kalla Koleradroppar N:o 1. De bestå af: Tinctura aromatica två uns; Tinct. Succini aromatica tre drachmer; Aether aceticus en och en half drachma; Oleum Calami fem droppar.
Skulle, oaktadt denna medicin, det onda fortfara längre än ett dygn, gifwes af de starkare Koleradropparne N:o 2 från 15 till 25 stycken hwarannan eller hwar tredje timme, uti en matsked hafresoppa. Dessa droppar bestå af: Aetheroleum Menthae piperit två skrupler; Tinct. thebaica en drachma; Vinum Ipecacuanhae, Liquor Nervinus Bangii, af hwardera två drachmer; Tinct. Valerianae fyra drachmer.

Dessutom bör den sjuke dricka the på fläder eller kamomill=blommor, med tillsats af krusmynta, tills swettning framkallas. Denna kan ytterligare befordras, om 1/2 drickesglas af theet blandas med 20 á 30 droppar kamferspiritus, eller ett matskedblad portwin, som efter ett par timmar kan förnyas, om så behöfwes.

Wid kolera=diarrhé bör den sjuke hålla sig stilla, helst liggande; öfwer magen lägges en senapsdeg, och inwertes tages af Koleradropparne N:o 2 enligt ofwan gifwen föreskrift; dock kan wid swårare fall antalet droppar ökas till 30 hwarje gång. Derjemte drickes ymnigt silad hafresoppa eller riswatten, och kan denna dryck blandas med något portwin. Högst nödwändigt är att under tiden iakttaga stor försigtighet i mat och dryck. – Helst god och simmig hafresoppa, riswälling, soppa på färskt kött (utan rötter, grönsaker o. dyl.), eller söt mjölk; – men aldrig mycket hwarje gång, utan litet i sender och oftare.

2. Om förebuden öfwergå till utbildad kolera, eller om denna plötsligt utbryter, bör den sjuke genast afklädas och läggas i en warm säng, helst i särskilt rum, som flitigt wädras, och utan annan omgifning, än som för sjukwården erfordras.

Börjar sjukdomen hastigt, anwändas först kräkmedel och senapsdeg enligt ofwan gifne föreskrifter. Senapsdegen kan efter några timmar ånyo påläggas wid behof. Sedan (och om den sjuke tagit kräkmedel, minst 1/2 timme derefter) gifwas fem, sex till åtta droppar kamferspiritus, helst på en sockerbit, och warmt fläder= eller kamomillthé att dricka. Denna ingifning förnyas hwar femte minut, till dess en ymnig, allmän och warm swett inställer sig, hwarefter tiden mellan intagningarne småningom förlänges till en gång i timmen. Härmed fortfares 6 till 8 timmar tills förbättring inträffar, då kamferdropparne ej mera gifwas.

Wid kramp böra de deraf angripna delarne ihärdigt gnidas med händerna, eller med ylle, doppadt i en blandning af 1/4 dels malen senap och 1/2 stop bränwin, eller i kamfer= eller terpentinspiritus. Emellan gnidningarne wärmas fötter och ben med krus eller buteljer, fyllda med warmt watten.

Om kamferspiritus icke kan anskaffas, eller ock då ett fortsatt bruk deraf icke medfört förbättring, gifwes i stället af en koksaltlösning (en matsked salt i 1/2 qwarter watten) en matsked hwar fjerdedels timme tills kroppswärmen återkommit och plågorna minskats, hwarefter tages mindre ofta, hwar eller hwarannan timme, tills afföringarne börja åter wisa sig mer naturliga, med en gulaktig färg.

Längtar den sjuke efter kall dryck, må friskt watten, litet i sender, eller små bitar af is gifwas.

Under tillfriskningen efter någotdera af dessa sjukdomstillstånd är bäst icke för tidigt lemna sängen och de första dagarne icke förtära annat än söt mjölk (ett par matskedar i sender), simmig hafresoppa, eller köttsoppa med uppmjukadt, osyradt bröd – samt noga iakttaga att äta litet hwarje gång och hellre oftare. Efter twå till tre dagar må man småningom öfwergå till en lättsmält, stadigare föda.

De medikamentsmetoder ofwan blifwit föreskrifna äro beräknade för fullvuxna; barn erhålla således mindre, allt efter åldern.

III. Skyddsmedel mot koleran.

Erfarenheten har lärt, att sjukdomen skördar de flesta offren, der befolkningen lefwer i smuts och elände, såwäl kroppsligt som andeligt; der menniskorna äro begifna på superi och annan liderlighet, likasom der stor förskräckelse för sjukdomen är rådande. Snygghet, ordentligt lefnadssätt och godt mod äro derföre i allmänhet de bästa medlen att undgå farsoten.

Några närmare föreskrifter och råd i detta hänseende må här emellertid meddelas såsom nyttiga att hafwa i minnet och efterfölja under koleratid. Hit hörer:

att så litet som möjligt ändra sitt wanliga lefnadssätt, då det är ordentligt och måttligt; – att undvika öfwerdrifna kropps= och själsansträngningar, häftiga sinnesrörelser och utswäfningar af alla slag; – att iakttaga måttlighet i mat och dryck, särdeles i bruket af bränwin och andra starka drycker; – att undvika att dricka häftigt, särdeles kall dryck, då man är warm och upphettad; – att ej förtära swårsmälta och skämda födoämnen, omogen och skämd frukt (gurkor och plommon, om också mogna, hafwa wisat sig särdeles skadliga), färskt eller surt dricka och öl m. m. dyl.; – att ej gå ut fastande på morgonen; – att afpassa beklädnaden efter årstid och wäderlek, hålla fötterna warma och torra, samt bära en åtsittande gördel, helst af ylle, kring lifwet; – att skyndsamt ömsa kläder, då man blifwit wåt, och derefter dricka något warmt eller wärmande; – att ej sofwa ute på marken, eller för öppna fönster nattetid; – att sorgfälligt iakttaga renlighet, ej mindre i afseende på kropp och kläder, än boningsrum, förstugor och gårdsrum med närmast omgifwande platser, emedan snygghet inom och utom hus är ett af de säkraste medlen mot sjukdomen; – att alla folksamlingar uti låga och trånga rum böra undwikas, emedan luften der snart förskämmes och då verkar som mäktig sjukdomsorsak; hwarföre äfwen det både i städer och på landet allmänna bruket, att många personer tillbringa natten i samma rum, är högst skadligt och bör sorgfälligt undvikas; – att genom fönsters och dörrars öppnande, eller när årstiden så fordrar, genom eldning, dagligen åstadkomma frisk luft i rummen, hwilket i de flesta fall gör rökningar öfwerflödiga; – att beströ golfwet med friskt, hackadt granris och bestänka det med ättika, helst i rum der sjuke ligga; – att på ställen, der icke tillräcklig luftwexling kan åstadkommas, såsom på små, trånga gårdar, i förstugor, fattigbaracker, gränder m. m. äfwensom i hus och å fartyg, der koleradödsfall inträffat, anwända rökning med tjära, eller, ännu bättre, med Doctor Barrie´s rök-kulor: – att i hus, der kolerasjuk redan finnes, alla uttömningar från den sjuke skyndsamt och noggrant undanskaffas, och beströs med osläckt kalk, eller med en blandning af wäl utbrända trädkol (kolstybb) och aska; samt att säng= och gångkläder m. m., som en kolerasjuk nyttjat, wäl rökas med ofwannämde rökmedel och sedermera sorgfälligt wädras, innan de lemnas en annan person till begagnande; och slutligen att söka bibehålla en lugn och förtröstansfull sinnesstämning, samt icke frukta för sjukdomen, hwilken mindre ofta angriper den oförfärade menniskovännen, som egnar de sjuke sin omwårdnad och hjelp, än den klenmodige och fege, som, omgifwen af alla upptänkliga försiktighetsmått, ängsligt sträfwar att undwika faran.

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1855 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 01-04 Maj 2013. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a svårtolkad text.

Format: Sedes, 16:o, ca 11 x 9 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 4 Skillingar B:ko. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1820-1858.

Varianter:

Övrigt: Prisuppgiften i förkortad form i upplagan för Lunds horisont ”4 Skill. B:ko”. Sista året med separata uppgifter om posttaxan då enhetsportot införs den 1 juli. I almanackan för 1856 och 1857 saknas all information om posttaxan, istället är det först I 1858 års almanacka som informationen finns under rubriken ”Underrättelse utur Kongl. Post=Ordningarne”.