Almanach 1873

Almanach För Året Efter Frälsarens Christi Födelse 1873. Till

a ) STOCKHOLMS Horizont belägen vid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhöjd.

b ) GÖTHEBORGS Horizont eller 57 grad. 42 min. Polhöjd och 24^1/5 tidsminuters Meridian=skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horizont eller 55 grad. 42 min. Polhöjd och 19^23/60 tidsminuters Meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

Efter H. Kongl. Maj:ts Nådigste Stadgande, med uteslutande privilegium, utgifwen af Dess Wetenskaps=Akademi.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes, häftadt och skuret, för 14 öre K:mt.

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens, månens och planeternas upp- och nedgång	4
De större Planeternas gång och lysande år 1873	28
1873 Års Marknader	29
Förteckning på marknader, som hållas i Norge år 1873	34
Om foderwäxtodlingen, såsom grundstödet för boskapsskötseln och åkerbruket	35
Underrättelser rörande Postförsändelsers taxering m. m.	45
Kungörelse ang. priset på almanackor	47
Tabell över bewäringsskyldige	47
Förteckning över försäljningsställen	48

Om foderwäxtodlingen, såsom grundstödet för boskapsskötseln och åkerbruket.

Av: J. Arrhenius.

Wårt landtbruk har på de senaste tiotalen gjort stora framsteg. Åt den odlade jordens fullständigare afdikning och omsorgsfulla bearbetning har man år från år egnat större uppmärksamhet samt härigenom wunnit rikare grödor, och exporten af spannmål har stigit till en betydande höjd, i motsats till hwad förhållandet war i forna tider, då sädesskördarne icke ens kunde lemna befolkningen brödföda, utan denna måste till stor del hemtas från utlandet.

Det är dock ide efter den utwidgade och förökade sädesodlingen, som landtbrukets werkliga framsteg kunna uppskattas; ty en ensidigt bedrifwen sädesodling kan wisst icke sägas utgöra kännemärket på en wäl ordnad landthushållning. Genom sädesskördarne tages jordens alstringsförmåga i högsta grad uti anspråk, och genom fortsatt sädesodling minskas jordens bördighet inom kort tid, om hon ickee återfår ämnen till produktion, d. w. s. om jordbrukaren ej tid efter annan återgifwer åt jorden de ämnen, som sädeswäxterna företrädeswis och oundgängligen kräfwa för sin utweckling.

Det är boskapsskötseln, som måste stödja och underhjelpa jordbruket, om detsamma med framgång skall kunna bedrifwas på landsbygden. Wäl kan man i grannskapet af större städer få tillgång till det nödiga gödselbehofwet utan egen ladugårdsskötsel; men på alla andra ställen kan detta ej ske, och att bedrifwa jordbruk endast med inköpt, konstgjord gödsel kan på längden näppeligen bära sig.

Det är icke nog med att åt den odlade jorden genom tillförande af mineraliska gödningsämnen återgifwas de ämnen, som genom skördarne borttagits från henne, utan hennes myllhalt måste äfwen underhållas, på det att hon må fortfarande bibehållas i det skick, som ger henne förmåga att motstå torka samt att i öfrigt utgöra en för de odlade wäxterna lämplig bostad. De konstgjorda mineraliska gödningsämnena äro obestridligen af ett mycket högt wärde, och jordbrukaran kan genom dem uppdrifwa jordens afkastning; men dessa nämnda, med allt skäl högt beprisade. konstgjorda gödningsämnen, som hwarje omtänksam jordbrukare alltid låter sig angeläget wara att begagna, göra dock icke den till åkerjordens gödning allmänt begagnade spillningen efter husdjuren öfwerflödig, utan de fordra twärtom en samwerkan med denna sednare för att hålla den styfwa jorden lucker och mör samt förlåna åt den lätta jorden en större förmåga at upptaga och bibehålla fuktighet, hwarförutan densamma ej kan uppbringas till någon större fruktbarhet.

De medel landtmannen från ladugården erhåller till den odlade jordens gödsling äro sålunda de wärderikaste – de äro derjemte de billigaste; och först när sädesodlingen rikligen understödjes og främjas af ladugårdsskötseln, kan jordbruket sägas wara wäl och rätt ordnadt, och det är först då, som jordbruket hwilar på en säker grund med förhoppningsfulla utsigter för framtiden. Det är ock i denna riktning som wårt jordbruk på senaste tiden gjort de mest lofwärda framstegen.

Boskapsskötseln har lyckligtwis tillwunnit sig en allt större och större uppmärksamhet, och mejerihandteringen har blifwit för landtmannen en säker och pålitlig inkomstkälla. Det är på detta sättet, genom jordbrukets, boskapsskötselns och mejerihushållningens lika omsorgsfulla bedrifwande, som wårt jordbruk på senaste tiden kommit in uti ett nytt skede, och hwilket lyckligtwis uti sig innebär de gladaste förhoppningar om en för swenska landtbruket lyckosam framtid. Men för förwerkligandet af dessa förhoppningar i så rikt mått som möjligt fordras ide få ansträngningar samt ett omsorgsfullare ordnande af foderwäxtodlingen; ty skola ladugårdarna lemna en lönande afkastning, så måste djuren födas wäl under alla tider af året; – men det är i detta hänseende som, dess wärre, mycket ännu felas hos den stora mängden af jordbrukare uti alla delar af landet.

I forna tider, då widsträckta ängsmarker och goda beteshagar funnos i myckenhet, kunde boskapsskötseln efter den tidens fordringar bedrifwas, utan att landtmannen på den under plogen lagda jorden odlade några foderwäxter. Så är förhållandet ej nu mera. Så wäl ängs= som hagmarkerna hafwa blifwit mer och mer inskränkta genom deras uppodling till åkerjord, och uti de tätare bebyggda och mera odlade delarne af wårt land återstå nu mera wanligen ej andra naturliga ängar, än sådana som för sitt sanka läge ej kunna odlas, samt inga andra betesmarker än skogen – der sådan finnes – eller trädesgärdet och hagar så stenbundna, att de icke kunnat läggas under plogen. Det är sålunda den odlade jorden, som nu mera äfwen bör lemna foder åt boskapen icke endast om wintern, utan till en stor del äfwen under de andra tiderna af året; – och den landtman, som ej inrymmer en betydligare del af sina åkerfält till odling af foderwäxter för ladugårdens behof, han handlar i allo oklokt, ty endast genom en widsträcktare och omsorgsfullt handhafd foderwäxtodling kan han komma i tillfälle att wäl och rikligen underhålla sin ladugård, under det att han äfwen på detta sätt winner medel att bibehålla den odlade jorden uti full bördighet med förmåga att framalstra de rikaste skördar af säd och andra odlade wäxter.

Uti många orter finnas wexel= och koppelbruk med mera eller mindre mångåriga gräswallar; och der man ännu hållit fast wid de gamla twå= och treskiftesbruken, wid hwilka hälften eller åtminstone tredjedelen af åkerjorden hwarje år lägges i träda, under det att det öfriga årligen anwändes till sädesodling, kan och bör man öfwergå till wexel= eller koppelbruk, med inskränkning af trädesjorden och införande af foderwäxtodling i den omfattning, att ladugårdsbesättningen både må kunna förökas samt bättre och rikligare underhållas, än hwad förut utan odling af foderwäxter warit möjligt. Man behöfwer ej frukta, att sädesafkastningen härigenom skall minskas. Den bör twärtom blifwa både säkrare och rikare; ty då en mindre jordwidd årligen lägges i träde, så kan denna både bättre och fullständigare bearbetas samt rikligare gödslas, än då en större areal förefinnes att årligen bearbeta och beså – och efter som afkastningen af foderskördarne ökas, ökas äfwen mängden af spillningen från ladugårdarne, hwarigenom åkerjorden rikligare kan gödslas och alla odlade wäxter gifwa en rikare afkastning.

Om i stället för att man nu wanligen ej räknar mera än, öfwer hufwud taget, 6 tunnor säd på tunnlandet, skörden uppgår till 12, ja till 18 tunnor, så ligger det ju för öppen dag, att den rena behållningen skall blifwa wida större, än hwad den hittills warit, då ett tunnland kan afkasta dubbelt, ja tredubbelt och må hända ännu mera än förut, under det att skötseln och brukningskostnaden derwid icke ökas. Men för att foderwäxtodlingen skall kunna medföra dessa lyckliga werkningar – att lemna tillfälle till en utwidgad och mera lönande ladugårdsskötsel samt att sålunda medelbarligen äfwen föröka sädesafkastningen – måste odlingen af foderwäxterna bedrifwas med den största omsorg samt med afseende på de olika jordmånernas olika egenskaper och lämplighet för olika foderwäxter. Det är med hänseende härtill som landtbrukaren ej får förbise eller bryta emot följande

Grundreglor för foderwäxtodlingen:

1. Den jord, som skall anwändas till odling af foderwäxter, bör wara wäl afdikad, djupt bearbetad och rensad från ogräs samt wäl genomgödslad, för att kunna bära säkra och rika foderskördar.

Å en illa afdikad, grund och mager samt med ogräs uppfyld jord kunna inga af wåra odlade wäxter frodas, och aldraminst kunna foderwäxterna i en sådan jord komma fort. De fordra alla en wäl torrlagd, djup, ren och kraftig jord, och landtmannen bör derföre icke äfwentyra att försöka odla foderwäxter, der wilkoren för deras utweckling och trefnad ej förefinnas. Hittills har största swårigheten wid foderwäxtodlingen varit att kunna få jorden – efter den utsugning hon wanligen undergått – tillräckligt uppgödslad. I wåra dagar möter nu mera härwid ej så swåra hinder, som förr, och landtmannen har uti de i handeln förekommande konstgjorda gödningsämnena en god hjelp till höjande af jordens alstringsförmåga. Genom ett klokt anwändande af dessa gödningsämnen, i förening med stallgödseln, kan landtmannen nu med lätthet drifwa upp afkastningen af sin jord samt försäkra sig om rikare och mera lönande både säde= och foderskördar.

2. Då jorden insås med klöfwer och gräs till flerårig wall, böra insåningarne ske med passande fröslag och sådden göras tillräckligt tjock, för att få marken tätt och wäl bewäxt med de afsedda foderwäxterna.

Att utså rödklöfwer oblandad är alltid mindre säkert och brukas endast, der omloppet är så stäldt, att klöfwern blott för ett år afses till skörd. Äfwen härwid är det rådligast att blanda klöfwern med gräs, och wanligtwis brukar man härtill timothej. Rikare och säkrare blifwa skördarne, om frön till flera klöfwer= och grässlag samt andra foderwäxter wid sådden blandas med hwarandra, så att fältet – under de år det skall skördas till höslåtter, till grönfoder eller anwändas till bete – är bewäxt med en större blandning af olika wäxter, då gräsmattan mera närmar sig den, som naturen sjelf framalstrar på wåra bördigaste naturliga ängar.

Om wi undersöka wäxtligheten å dessa, så finna wi en stor mängd olika wäxter jemte och bredwid hwarandra på hwarje qwadratfot, och det är genom denna blandning och denna omwexling af olika wäxtarter, somliga låga, andra höga, somliga mera andra mindre bladrika, som yppigheten och den rika afkastningen af de bästa naturliga ängarne till en stor del betingas; och landtmannen winner bäst sitt mål när han härwid – såsom i öfrigt uti alla andra sina förehafwanden – följer naturens ordning samt lämpar sin hushållning efter densamma. Sådderna ,wid jordens nedläggning till fleraåriga gräswallar, böra derföre, efter jordmånens beskaffenhet ske med blandningar af olika fröslag och i tillräcklig mängd, så att marken må blifwa tätt bewäxt samt ej förete några bara fläckar, å hwilka mossor annars snart infinna sig samt undantränga gräset.

Att fröblandningarne för insåningar till fleråriga gräswallar mäste wara olika för olika jordmåner och efter orternas olika belägenhet uti södra, mellersta eller norra delarne af wårt långsträckta land, är en sak, hwarom wi endast welat erinra, utan att lemna några närmare föreskrifter härom, då anwisningar i dessa hänseenden finnas meddelade uti wåra på senare åren utgifna handböcker i jordbruket och sålunda äro tillgängliga för hwar och en. Anmärkas bör dock, att om de insådda wallarne skola flera år anwändas til slåtter eller bete, böra de rätt skötas och behandlas. På lätt jord böra de årligen en eller annan gång på wårarne tillwältas (sammantryckas med wält eller trumla), för att förhindra rötternas uppdragning och förstöring; och de böra på all jord allt emellanåt – helst hwarje år – öfwergödslas antingen med stallspillning på höstarna, hwarefter det qwarwarande långa ströet följande wår borträfsas, eller med konstgjorda gödningsämnen tidigt på wårarna, då de endast på detta sätt kunna under en längre tid hållas wid full bördighet.

Sålunda behandlade blifwa wallarne icke heller mosslupna. Skulle mossa å dem gjort intrång, så böra de på wårarne öfwerharfwas och, sedan mossan bortskaffats, uppfriskas med ny insåning, öfwergödslas och tillwältas, och kunna de på detta sätt fortfarande lemna rika foderskördar. – Orsakerna, hwarföre de insådda wallarne i allmänhet äro så föga waraktiga och efter kort tid ofta gifwa en så ringa afkastning, ligga beruti, att wallarne alldeles icke skötas och icke öfwergödslas, dá afkastningen af dem icke heller kan blifwa stor, när näringsämnen ej finnas i tillräcklig mängd för de wäxter, af hwilka skörden skall winnas. – För öfwergödning af klöfwer= och gräswallar passa ganska wäl kalisalter och superfosfater, som blandade med hwarandra böra utsås på höstarna, samt swafwelsyrad ammoniak, som utströs tidigt på wårarna. Hafwa wallarne öfwergödslats med stallspillning, kan det sednare saltet undwaras, då wallarne genom stallspillningen äfwen fått det för dem behöfliga qwäfwet. – Kalkpudrett och mullpudrett, spisaska och wanlig kalk kunna likaledes med fördel användas till öfwergödning af ängar och gräswallar; och böra dessa gödningsämnen utströs på höstarna eller mycket tidigt på wårarna. Mergel, påförd på ängar och gräswallar, ökar äfwen dessas bördighet för längre tid.

3. Rotfruktsodlingen bör utsträckas så långt, som jordens beskaffenhet och tillfällen till skötseln af rotfruktsfälten det medgifwa.

Bland foderwäxterna intaga rotfrukterna ett utmärkt rum. Genom sättet hwarpå de, wid rätt behandling, odlas och skötas, nemligen genom radsåning och hackrensning, hålles jorden wid rotfruktsodlingen lucker och ren, så att hon deraf winner samma fördelar som wid trädesbruket, och hon blir härigenom synnerligen tjenlig för efterkommande sädes= i synnerhet wårsädesskördar, hwadan rotfrukterna wid wälskötta landtbruk lemna tillfälle att minska trädesjorden samt att af densamma winna en god affomst. När härtill kommer, att rotfrukterna – i passande jord och wid rätt skötsel – Iemna större fodermassor från en wiss jordrymd, än som någonsin kunna erhållas af de rikaste klöfwer= och grässkördar, så följer häraf klarligen, att rotfruktsodlingen måste för wårt jordbruk wara af aldra största wigt. Den är det äfwen från en annan synpunkt. Till följe af wårt lands läge och klimat måste wi stallfodra wåra kreatur omkring twå tredjedelar af året. Att under denna tid hafwa förråd af rotfrukter i tillräcklig mängd, så att bostapen deraf kan dagligen erhålla ett och annat foder i omwexling med det torra stråfodret, är för framgången af ladugårdsskötseln en sak af utomordentligt wärde; ty så wäl för uppfödning och gödning af boskap som för winnande af en rik afkastning af koladugården äro rotfrukterna, snart sagdt, oumbärliga.

Rotfruktsodlingen bör derföre egnas den största uppmärksamhet och bedrifwas med all omsorg till så stor utsträckning, som jorden dertill är passande och nödiga armar finnas till rotfruktsfältens skötsel. Man må nemligen icke förglömma, att rotfrukterna företrädeswis älska de lättare och mullrikare jordmånerna. Djup och kraftig sand= eller lermylla är lämpligaste jorden för wåra rotfrukter; men äfwen på wäl afdikad mulljord, sådan wi finna å wåra bättre kärr= och mossodlingar, kunna wissa af wåra rotfrukter, synnerligast rofwor och morötter, likaså med fördel odlas, under det att potatisen och rofwan i öfrigt bäst lämpa sig för sandmyllan, likasom kålroten och hwitbetan gå bäst till på lermyllan.

På den hårda och styfwa leran lönar sig ej försöka någon rotfruktsodling i stort för ladugårdens behof; men wanligen finnas af de förenämda lättare jordarterna flerestädes icke obetydliga fält, som kunna till rotfruktsodling anwändas, om de rätt bearbetas och skötas; och bland de många olika rotfruktsslagen har landtbrukaren tillfälle att wälja dem, som för hans jord äro bäst passande. Att odla flera olika rotfruktssorter medförer, der omständigheterna det medgifwa, stora fördelar, då sådden, gallringen, häst= och handhackningen samt skörden af de olika rotfruktsslagen infalla på olika tider och lemna tillfälle till en lämplig fördelning af de wid rotfruktsodlingen förefallande arbeten, hwilka alla noggrant måste utföras på rätt tid och bedrifwas med största omsorg, ty härförutan kan någon framgång ej winnas wid rotfruktskulturen. Det är derföre som wi ock upptagit såsom ett oundgängligt wilkor för denna odling, att rotfruktsfälten må kunna rätt skötas, så att gallring och rensning m. m. ske i rätt tid och på det mest omsorgsfulla sätt.

Denna odling bör således ej utwidgas fortare, än att den samma kan rätt och behörigen handhafwas. I annan händelse är det bättre att helt och hållet lemna densamma åsido. Hon kan, lika litet som någon annan foderwäxtodling, med fördel bedrifwas på mager och utsugen jord, och för rotfrukterna komma de konstgjorda gödningsämnena äfwen särdeles wäl till pass, då de sätta landtmannen i tillfälle att efter åkerfältens beskaffenhet och rotfruktslagens fordringar kunna anordna födan åt dessa sednare, så att de bästa resultat må kunna winnas.

4. Jemte klöfwer och gräs samt rotfrukter till boskapens utfodring under wintern, bör landtmannen odla åtskilliga grönfoderwäxter till hjelp wid boskapens framfödning under betestiden.

Det är på få ställen, som hornboskapen i wårt land stallfodras året om. Wanligast släppes den på bete sommartiden, men oftast är detta bete otillräckligt, för att mjölkkorna skola kunna lemna en god och jemn afkastning. Att derföre ega tillgång till grönfoderwäxter, genom hwilka en rikare utfodring kan gifwas åt mjölkkorna, då de äfwen under sommaren wissa tider på dygnet intagas och stallfodras, är således för framgången wid ladugårds= och mejeriskötseln likaledes en sak af stor wigt. Med omtänksamhet och en klok hushållning kan landtmannen härwid uträtta ganska mycket. Några tunnland, afsatta till odling af grönfoderwäxter, sätta honom i tillfälle att så wäl under högsommaren som på hösten, före kreaturens installning, hålla fodringen jemn och tillräcklig, och det arbete samt de omkostnader, som kräfwas härwid, blifwa rikligen ersatta uti en högre afkastning af ladugårds= och mejerihushållningen.

– Höstråg, sådd i gödslad jord, Iemnar ett godt grönfoder, tillgängligt tidigare på wåren än rödklöfwern och någon annan foderwäxt; intill axskjutningen ätes grönrågen med begärlighet af kreaturen, och derefter kunna klöfwer, wicker, hafra, spergel, raps, senap och bohwete samt midsommarsråg m. fl. wäxter, sådda och anwända till grönfoder, lemna tillfälle till bifoder åt kreaturen under betestiden på sommaren och hösten, wid hwilka sistnämnda årstider foderkålen och blasten efter rotfrukterna komma wäl till pass, då betena aftaga och det frostbitna gräset mera skadar än gagnar kreaturen.

Foderkål bör odlas äfwen för winterbehofwet, då den liksom rotfruktsblasten med mycken fördel kan nedläggas i gropar till surfoder, som under hela wintern anwändes jemte rotfrukterna till boskapens utfodring i omwexling mellan hö=, halm= och sörpfodren. Dessa sednare böra förstärkas genom tillsats af något s. k. kraftfoder, såsom sädesgröpe, oljekakor, hwete= och rågkli eller mäsk, der sådan kan för lämpligt pris erhållas. Genom att tillsätta några skålpund af dessa ämnen till djurens dagliga rationer, blifwa de öfriga fodermedlen fullständigare tillgodogjorda, och genom den större mängd wärderikare ämnen, som bestås djuren uti det anwända kraftfodret, ökas afkastningen af dem ansenligen, under det att deras spillning äfwen blir af högre wärde.

Genom en klok och omsorgsfull odling af foderwäxter samt genom ett godt och rikligt underhåll af boskapen kan landtmannen sålunda winna stora fördelar. Han erhåller nemligen på detta sätt en högre afkastning af sin ladugård samt blir i tillfälle att bedrifwa en lönande mejerihushållning, och han kan då äfwen med större fördel uppföda boskapskreatur eller göda sådana till afsalu; han lägger ock på detta sätt den säkraste grunden för hela sitt återbruk, som, understödt af en utwidgad och wäl handhafd ladugårdsskötsel, skall år ifrån år förbättras samt gifwa rikare afkastning för å detsamma nedlagda arbeten och omkostnader.

---

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1873 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 12 Januari 2024. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Format: Sedes, 16:o, ca 11,5 x 9,5cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 14 ÖRE. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1859-1918.

Varianter: Finns med både Carl XV och Oscar II angiven som konung på sid 2. Både Stockholm, Göteborg och Lunds horisont finns med båda kungarna.

Övrigt: