Almanach 1874

Almanach För Året Efter Frälsarens Christi Födelse 1874. Till

a ) STOCKHOLMS Horizont belägen vid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhöjd.

b ) GÖTHEBORGS Horizont eller 57 grad. 42 min. Polhöjd och 24^1/5 tidsminuters Meridian=skillnad vester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horizont eller 55 grad. 42 min. Polhöjd och 19^23/60 tidsminuters Meridian-skillnad vester om Stockholms Observatorium.

Efter H. Kongl. Maj:ts Nådigste Stadgande, med uteslutande privilegium, utgifwen af Dess Wetenskaps=Akademi.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes, häftadt och skuret, för 14 öre K:mt.

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens, månens och planeternas upp- och nedgång	4
De större Planeternas gång och lysande år 1874	28
1874 Års Marknader	29
Förteckning på marknader, som hållas i Norge år 1874	33
Om lifförsäkring	34
Postafgifterna för inrikes bref m. m.	45
Kungörelse ang. priset på almanackor	47
Tabell över bewäringsskyldige	47
Förteckning över försäljningsställen	48

Om lifförsäkring.

Av: E. Fischer.

Uti föregående årgångar af almanackan har anwisning lemnats, huruledes genom insättning i sparbank eller ränte= och kapitalförsäkringsanstalt gjorda besparingar kunna säwäl skyddas mot att tillgripas för tillfälliga och mindre nödwändiga utgifter som ock ändamålsenligt förkofras. Det gifwes likwäl äfwen andra sätt att genom samlade besparingar sörja för sin egen och de sinas framtid, och bland dem är ett, som icke kan med något af de förenämnda ersättas, och detta är: lifförsäkring.

Få torde de wara, som icke å sina hus och sin lösegendom söka försäkring mot skada genom eld och brand. Fartygsegare och waruafsändare anlita i widsträckt mon sjöförsäkringsbolagen. I båda fallen will man bereda sig trygghet mot en förlust, som kan uppstå. Skulle det i allmänhet icke wara lika angeläget att genom lifförsäkring söka ersättning för den ekonomiska förlust, som kan blifwa följden af den händelse, hwilken måste inträffa, – döden, som så ofta kommer oförwäntadt!

Det är en lofwärd och om faderlig omtanke wittnande åtgärd att för barnens räkning göra insättningar i ränte= och kapitalförsäkringsanstalter. Men en wigtig omständighet är derwid att icke förbise. De fleste familjefäder kunna icke på en gång insätta erforderliga medel för det kapital, de önska åt sina barn förwärfwa, utan måste fördela insättningarne på flere år. Fölle denne fader ifrån, sedan endast några få insättningar blifwit werkställda, komme det försäkrade kapitalet att upgå till endast ett ringa belopp. Men äfwen om han wore i tillfälle att genom full inbetalning genast försäkra sina barn wid en mera framskriden ålder om ett tillräckligt kapital, kan han icke wara trygg att hans goda afsigt skall förwerkligas, ty genom hans bortgång, medan barnen ännu äro minderåriga, skulle det lätt kunna inträffa, att familjen, beröfwad den inkomst hans arbete förskaffat, befunne sig alldeles utblottad, samt att barnen, när det efterlängtade kapitalet en gång utfölle, genom bristande uppfostran måhända tagit en sådan riktning, hwarigenom de förlorat förmågan att rätt anwända detsamma.

Annorlunda är det med lifförsäkring. Genom denna utfaller summan just i behofwets stund, och det är derigenom den så kraftigt understödjer samma syften, som äro afsedda genom ränte= och kapitalförsäkring och hwilka numera till deras fulla wärde börjat att af mängden uppskattas. Så allmänt, som önskligt är, begagnas likwäl icke lifförsäkring, utan twifwel icke af likgiltighet, men af obekantskap med densamma.

Wi wilja derföre, såwidt utrymmet medgifwer, lemna en redogörelse för lifförsäkringswäsendets allmänna grunder.

Lifförsäkring är ett aftal emellan en för dess ändamål inrättad anstalt och enskild person derom, att, under wilkor att denne till anstalten erlägger på bestämda tider en wiss öfwerenskommen afgift (premie), anstalten, i händelse den försäkrade aflider under den tid aftalet gäller, till innehafwaren af försäkringstagarens rätt utbetalar en wiss af honom betingad summa.

Anstalter för lifförsäkring hafwa funnits redan för nära twåhundra år sedan, först i England; nu för tiden i alla civilicerade land. För närwärande finnas i Swerige fyra dylika inrättningar, neml. Skandia, som grundades i Stockholm 1855, och Swea i Göteborg 1866; hwarjemte twå nya bolag i Stockholm uppstått, Nordstjernan 1871 och Thule 1872.

Försäkringsaftalets alla bestämmelser innehållas i ett kontrakt, ett försäkringsbref, som plägar kallas polis. Sättet att tillwägabringa detta är följande:

Hos bolaget eller hos någon dess ombud eller agent, hwaraf en eller flere finnas anstälda i nästan hwarje stad och äfwen i flere köpingar och större kommuner å landet, anmäler man sig till erhållande af ett tryckt ansökningsformulär. Detsamma innehåller åtskilliga frågor, hwilka det åligger den sökande att beswara i full enlighet med sanningen; ty ingen må glömma, att lifförsäkring är en öfwerenskommelse, hwilande på ärlighet och uppriktighet. Dessa frågor afse meddelandet af upplysningar om sökandens person, såsom hans ålder, yrke, lefnadssätt, föregående och nuwarande helsotillstånd, föräldrars och syskons helsa, derwid synnerlig wigt lägges på till= eller frånwaro inom slägten af ärftlig sjukdom, såsom lungsot, kräfta, galenskap m. m. Sökanden hänwisas derefter till en af bolaget antagen, i orten boende besigtningsläkare, hwilken i faststäldt formulär inskrifwer sina iakttagelser öfwer den sökandes helsotillstånd.

Sedan derefter bolagets agent afgifwit yttrande angående sökanden, insändas handlingarne till hufwudkontoret, der de granskas af bolagets öfwerläkare, som föredrager dem för styrelsen. Finnas icke några anledningar att antaga, det en försäkring å sökanden är mer äfwentyrlig än å fullt friska personer i allmänhet, antages den sökandes lif obetingadt till försäkring med den wanliga premie, som är faststäld för frisk person wid hans ålder (såsom ett lif af första ordningen). Men om de inhemtade upplysningarne föranleda att antaga, att försäkringen af den sökandes lif skulle wara mera äfwentyrlig än försäkring af en fullt frisk persons, warder ansökningen derom antingen afslagen eller också antages den sökandes lif på särskilda wilkor (såsom ett lif af andra ordningen). Det förekommer nemligen ofta att personer lida af sådana åkommor, hwilka wisserligen icke i sig sjelfwa medföra dödliga följder, men wäl genom wanwård eller tillfälliga orsaker kunna grundlägga lifsfarliga sjukdomar, och försäkringsanstalterna hafwa derför, enär afslag i alla de fall, då icke betyg om fullt friskt tillstånd kan företes, skulle wäsendtligen inskränka lifförsäkringens wälgerningar, ansett sig icke böra afslå försäkringen, men deremot antaga’ den sökande mot förhöjd premie d. w. s. beräknad efter den förhöjda ålder, som man på grund af åkommans eller felets beskaffenhet kan wara berättigad att antaga, så att t. ex. en 40=årig person får betala som om han wore 45 eller 50 år gammal.

Blir försäkringen af anstalten antagen, utskrifwes försäkringsbrefwet eller polisen, om hwars innehåll försäkringstagaren bör taga noggrann kännedom. Wid dess emottagande inbetalar han första premien, men i de swenska bolagen behöfwer han icke göra någon särskild utgift för de med ansökningen förbundna kostnader, hwilka af anstalten bestridas.

Aftalet om lifförsäkring kan wara af flera olika slag, och man kan deraf wälja det som bäst passar. Sålunda kan försäkring tagas för hela lifstiden, då anstalten förbinder sig att utbetala den försäkrade summan när helst den försäkrade aflider, wore det ock efter en enda erlagd premie, eller ock på wiss tid, då försäkringsbeloppet utbetalas endast såwidt dödsfall inträffar under försäkringstiden, som kan bestämmas till 1, 3, 5, 7 eller 10 år. Sistnämnda försäkringssätt är i flera fall ganska anwändbart. Så t. ex. kan en person, som eger wisshet att, derest han får lefwa ett wisst antal år, kunna till fullo betala sina skulder, genom lifförsäkring för samma tid tillförsäkra sina fordringsegare liqvid, äfwen om han innan den beräknade tiden skulle aflida. Långifwarne göra derför ofta lifförsäkring till ett wilkor för deras medwerkan. Likaledes kan den, som nedlägger sina tillgångar i ett nytt företag, hwars framgång tilläfwentyrs beror på att han fortfarande under wissa år får deråt egna sin werksamhet, genom lifförsäkring på wiss tid betrygga de sinas utkomst, derest han skulle bortryckas innan ännu företaget nått den utweckling, att det kan återgälda derå nedlagda kostnader. I dessa och andra dylika fall bör sådan försäkring icke underlåtas, helst afgifterna derför äfwen äro serdeles billiga. För en tio=års försäkring å 1,000 riksdaler utgör den årliga premien 11 rdr 10 öre för en 20=årig person, 12 rdr 80 öre för en 30=årig, 16 rdr 40 öre för en 40=årig o. s. w.

För de fleste torde det dock wara lämpligast att taga försäkring på det sätt, att ersättningen utbetalas när helst dödsfallet inträffar. En sådan försäkring kräfwer, om premierna skola betalas årligen under hela lifstiden, för 1,000 riksdaler en utgift af 17 rdr 10 öre för en tjugu=årig, 21 rdr 18 öre för en 30=årig och 29 rdr 60 öre för en 40=årig. Premierna kunna dock, om så önskas, ställas på halfårs= eller qwartalsbetalningar; hwarjemte till underlättande för dem, hwilkas inkomster icke medgifwa dem att under de första åren betala dessa premier, bolagen bewilja rättighet att under de fem första försäkringsåren kontant inbetala endast hälften af premierna emot erläggande af fem procent ränta å de obetalda premierna, hwilken skuld när som helst sedermera får inbetalas men ock kan få qwarstå till den försäkrades död, då beloppet från ersättningssumman afdrages.

Å andra sidan kan den, som är i tillfälle att betala högre afgifter samt önskar att på förhand beräkna, huru mycket lifförsäkringen högst må kosta honom i premier, göra det förbehåll, att premierna få erläggas en gång för alla eller under loppet af 5, 10, 15 eller 20 år, hwarefter all betalning upphör.

Genom premier, som minskas hwart femte år, kan man bereda lindring i denna utgift på äldre dagar.

En annan finner, att han, derest han upnår en wiss ålder, sjelf kan komma i behof af försäkringssumman. Då kan ett sådant aftal göras, hwarigenom den dubbla fördelen winnes, att antingen hans efterlefwande wid hans frånfälle utbekomma summan, eller ock han sjelf wid uppnådd bestämd ålder erhåller henne till en hjelp på ålderdomen, då arbetskrafterna aftagit.

Man kan äfwen försäkra sig till förmån för en annan person, så att till den sednare utbetalas wid den försäkrades död antingen ett kapital för en gång, eller ock en wiss ränta under den återstående lifstiden eller ett wisst antal år; och twänne makar eller twå bolagsmän kunna försäkra sina lif så, att, då endera dör, försäkringssumman utbetalas till den efterlefwande.

Lifförsäkringsanstalterna meddela också försäkringar på sådant wilkor, att den försäkrade får andel i den winst bolaget gör på honom. Wanligen måste han då göra något tillskott till premien, men detta kommer dock hufwudsakligen honom sjelf till godo och ersättes honom rikligen, enär de försäkrade bekomma tre fjerdedelar i winsten och bolaget för sig endast behåller den fjerde. Den erhållna winsten, hwars storlek, under lika förhållanden i öfrigt, beror på det större eller mindre beloppet af anstaltens förwaltningskostnader, eger den försäkrade att, efter sin önskan, antingen uttaga kontant eller anwända till premiernas nedsättning.

Skulle någon under sin försäkringstid komma i en så förändrad ekonomisk ställning, att premiernas betalning alls icke sker eller endast med swårighet kan af honom werkställas, må han icke lemna sin försäkring att förfalla. Har han lifstidsförsäkring, för hwilken tre års premier erlagts, är försäkringsbrefwet (polisen) en wärdehandling, som af bolaget återköpes eller belånas med tre fjerdedelar af dess mathematiska wärde; eller ock kan han i utbyte mot detsamma erhålla en från widare premiers erläggande befriad försäkring å nedsatt belopp, wid hwars beräkning hela wärdet å den förra försäkringen lagts till grund.

Lifförsäkrings förwärfwande är ide allenast lämpligt, utan borde wara en pligt för hwar och en, som, i åtnjutande af inkomster eller tillfälle dertill, wet med sig att hans död skulle medföra förlust för anhöriga eller fordringsegare. Huru ofta är icke förhållandet sådant, att en familjefader wet sig wara urståndsatt att efterlemna någon tillräcklig förmögenhet för sin enkas utkomst och barnens upfostran. Genom en efter sina inkomster lämpad årlig afgift skulle han hos ett lifförsäkringsbolag kunna bereda sina anhöriga ett wäl behöfligt kapital. Såsom ett första wilkor gäller dock, att försäkringen lämpas efter förmågan att betala premierna samt efter hwars och ens werkliga, ej inbillade behof.

Handtwerkaren, om han är skicklig i sitt yrke, förtjenar i synnerhet i närwarande tid en dagspenning, som wida öfwerskjuter hwad han för sin familjs bergning behöfwer. Må han wäl betänka, att sämre tid kan komma, att ålderdomen, om den träffade honom blottad på tillgångar och utan tillfälle till förtjenst, skulle blifwa honom en tung börda och sannolikt göra honom för det nödwändigaste beroende af andra menniskors misskund, samt att han, medan han ännu besitter krafter och yrkesskicklighet, kan genom att aflägga en ringa del af sin förtjenst försäkra både sig sjelf och familjen om en bekymmersfri framtid.

Den, som arrenderar en hemmansdel, nedlägger ofta på annans egendom en dyrbar förbättring, hwarpå han räknar att under arrendetiden skörda frukterna, men döden hindrar honom derifrån och twingar sterbhuset, som icke åtnjuter samma kredit som han, att försälja hans dyrbara inventarier till gäldande af de skulder han iklädt sig, lemnande intet öfrigt åt familjen. Om då i stället en lifförsäkringssumma faller ut, kan arrendet bibehållas och hans efterlefwande till godo njuta frukterna på en gång af hans werksamhet och hans omtanke.

En hemmansegare lemnar efter sig enka och barn, mellan hwilka jorden skall klyfwas i så små lotter, att de ide fördelaktigt kunna af någon brukas, eller ock öfwertages egendomen af någon bland sönerne, dock med sådan skuld, att han aldrig kan blifwa en bergad man. Lätteligen skulle dock denne familjefader, med någon större ordning och uppmärksamhet öfwer sig och sitt husfolk, hafwa kunnat bereda sig en lifförsäkring, hwarigenom hwarje af hans barn kunnat förwärfwa sig en sjelfständig hemmansdel.

Köpmannen, hwilken, äfwen om hans företag skulle följas af endast framgången, behöfwer flera år för att samla en förmögenhet, kan under denna tid, med en för honom knapt nämnwärd årlig utgift, genom en lifförsäkring bereda sig trygghet mot följderna af lyckans wexlingar.

Om tjenstemannen än icke har något öfwerflöd, kan han dock, mer än andra, noggrannt beräkna sina inkomster och derefter inrätta sitt lif. Måhända har han någon wana, som, omärkligt dyrbar, årligen medtager en summa, hwilken han heldre borde hafwa anwändt till premie för en lifförsäkring, som han kanske mången gång tänkt på utan att kunna besluta sig dertill.

Fideicommissarien, som upbär mer än riklig afkomst af ett stort gods, hwilket, bland alla hans efterlefwande, äldste sonen ensam skall ärfwa, borde framför alla känna sig upfordrad att genom lifförsäkring sörja för enkas och de öfriga barnens utkomst.

På sådant sätt kunde wi ställa fram alla de olika slagen af samhällets medlemmar och för hwart och ett finna talande skäl, som upmana till lifförsäkring, ty äfwen i detta afseende äro wi alla lika inför döden. Men också deri torde endast ringa olikhet röja sig, att man känner en wiss obenägenhet att för ett, som man hoppas, aflägsset ändamål ålägga sig försakelser, hwilka måhända genom lyckans gunst en gång skola finnas hafwa warit onödiga. Så alstras den obeslutsamhet, som kommer mången att uppskjuta med försäkring å sitt lif just under den tid, då man arbetar, har inkomster eller kan försaka. Upskof, sällan lyckosamt, är det minst, när det gäller lifförsäkring. Ju yngre man försäkrar sig, desto billigare blifwa afgifterna. Framför allt: hwem råder öfwer helsa? Den, som i dag ifrigt sökes af försäkringsinrättningarnes agenter, skall kanske i morgon, med bruten helsa, förgäfwes anhålla om försäkring å sitt lif, med hwilken han så lifligt önskar att bewara de sina från armod och brist.

Lifförsäkringsanstalterna äro nu för tiden wanligen bolag af många delegare, hwilka sammanskjutit de dertill behöfliga medlen. I början woro premierna mycket höga och således en lifförsäkring en betungande sak. Emedan nemligen det icke kan förutses, huru snart döden skall komma, ansågo de första anstalterna sig böra taga mycket höga afgifter för sin förbindelse att utbetala en wiss summa, när den skulle inträffa. Noggranna iakttagelser af ett mycket stort antal fall under många år hafwa likwäl sedermera ådagalagt, att det gifwes för hwarje ålder en sannolikhet att få lefwa ännu ett wisst antal år; och man har lärt sig att med bestämdhet beräkna huru många procent inom hwarje serskild ålder med döden afgå utaf ett wisst, större antal personer.

Sådana iakttagelser hafwa gjorts och göras ännu inom flertalet af civiliserade länder. Men äfwen lifförsäkringsbolagen hafwa, sedan mer än 100 år tillbaka, deröfwer anstält beräkningar. Då, såsom wi ofwan nämnt, lifförsäkringsbolagen icke uptaga alla sökande, utan endast sådana, som med afseende å sitt helsotillstånd äro antagliga, följer ock deraf, att dödligheten är mindre bland försäkrade än ibland folket i allmänhet. Af 10,000 personer wid 30 år upnå endast 9,913 fylda 31 års ålder, hwadan 87 dö under året, men bland ett lika stort antal lifförsäkrade dö endast 84. Om nu alla dessa 10,000 ingått bolag för att försäkra sig, hwar för 100 riksdaler, hade för fullgörande af betalningen erfordrats i förra fallet 87 x 100 eller 8,700 riksdaler och i sednare fallet 84 X 100 riksdaler eller 8,400 rdr. Det wisar sig häraf, att den af bolagen anwända dödlighetstabellen minskar afgifterne. Men i försäkringsbolagen erläggas premierna i
förskott, hwadan till dem kommer ränta; och om denna antages till 4 procent samt försäkringsbeloppen först wid årets slut utbetalas, behöfwa samfälda bidragen endast utgöra 8,077 riksdaler eller 81 öre på hwarje försäkrad.

Försäkring för ett år i sender wore dock af många skäl icke lämpligt. Dels kunde det hända, att helsotillståndet försämrades så, att widare försäkring icke kunde erhållas, dels ock hufwudsakligen blefwo premierna för hwarje år drygare, i följd af ökad dödlighet, så att, då, enligt den antagna dödlighetstabellen, af samtlige 10,000 tretio=årige endast en upnår 99 år samt under året aflider, denne för försäkring under sitt sista år måste betala hela försäkringssumman, endast med afdrag af räntan. De i början ringa premierna wäxte sålunda för hwarje år och blefwe slutligen öfwer höfwan betungande.

Allas fördel kräfde derför en förändring i sättet för premiernas betalning derhän, att de försäkrade tillätos att årligen under hela försäkringstiden erlägga ett lika belopp. Genom denna anordning blifwa, wid de högre åldrarne, premierna wisserligen otillräckliga för betäckande af ersättningarne i följd af dödsfall, men då tillika, under den första försäkringstiden, premierna warit högre än för utgifternas betäckande erfordrats, måste bolagen genom besparande af dessa öfwerskott, med derå lagd ränta, hafwa förwarat åt sig medel till förbindelsernas fullgörande. Dessa öfwerskott, som med ett samfäldt namn kallas försäkringsfond, utgöra försäkringarnes mathematiska wärde och få af försäkringsanstalterna ide betraktas såsom deras egna tillgångar, utan fast heldre såsom de försäkrades, hos bolagen för försäkringsändamålet deponerade besparingar. Af dem är det således anstalterna ega att, inom hwarje försäkringswärde, bewilja lån eller återköp, liksom wid dödsfall ur fonden får tagas ett belopp jemnt motswarande wärdet å försäkringen; men den summa, hwarmed försäkringen kan öfwerskjuta detta wärde, får under intet wilkor tagas ur försäkringsfonden, utan måste fyllas ur bolagets årsinkomst, reservfond eller andra bolagets disponibla medel.

I dessa beräkningar hafwa försäkringsanstalterna den bästa grundwal, som någon industriel inrättning kan ega, och erbjuda, om de förwaltas med omsorg och försigtighet i alla sina förhållanden, en hög grad af säkerhet och fasthet.

Af hwad wi ofwan wisat, är det lätt att inse, att, då bolagens betalningsskyldighet beror af en på förhand icke känd, i de flesta fall aflägsen händelse, det är angeläget att tillse, att det bolag, åt hwilket man anförtror sina sparpenningar och som har att till hustru och barn utbetala de medel, på hwilka deras ekonomiska existens kommer att bero, är ett sådant bolag, som werkligen förmår fullgöra sitt åtagande. Af allt är detta det wigtigaste för försäkringssökanden. Må derför icke lockelsen af billigare premier bestämma walet, ty utom det att den skilnad, som kan förefinnas, i allt fall måste wara ganska ringa, böra låga premiesatser snarare ingifwa misstro till bolagets framtida betalningsförmåga. Alla bolag kräfwa dessutom sjelfmant i följd af konkurrensens twång att nedsätta premierna i den mon sådant med trygghet kan ske, hwadan den skilnad, som kan förefinnas, för hwarje enskild blifwer obetydlig, ehuru den för bolagen kan hafwa en wäsendtlig inwerkan på säkerheten af deras rörelse.

Ju större omsorg ett bolag anwänder wid antagande af nya försäkringar, desto större trygghet böra de försäkrade hafwa, att bolagets ställning icke äfwentyras genom allt för stor dödlighet och deraf föranledda, beräkningarne öfwerstigande ersättningar. Likaledes kunna beräkningarne lätteligen rubbas, derest endast ett fåtal försäkrade finnas, hwaremot de böra bringas i öfwerensstämmelse med dödlighetslagen i samma mon, som antalet försäkrade ökas. På försäkringsfondens tillräcklighet och säkra placerande till den ränteafkastning, som i beräkningarne lagts till grund, beror ytterst wederhäftigheten; ty wore bolagets egna tillgångar i grundkapital och reservfond än så stora, skulle de, wid en utbredd rörelse, icke förslå att godtgöra frånwaron af eller brist uti försäkringsfond. Alla swenska bolag äro genom sina stadgar förpligtade att uppehålla försäkringsfonden wid erforderligt belopp, och häröfwer, liksom öfwer bolagens ställning i allmänhet, är regeringen berättigad att utöfwa kontroll – en omständighet, som äfwen bör bidraga dertill att hos allmänheten öka förtroendet till de inhemska bolagen.

---

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1874 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 13 Januari 2024. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Format: Sedes, 16:o, ca 11,5 x 9,5cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 14 ÖRE. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1859-1918.

Varianter:

Övrigt: