Almanach 1876

Almanach För Skottåret Efter Frälsarens Christi Födelse 1876. Till

a ) STOCKHOLMS Horizont belägen vid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhöjd.

b ) GÖTHEBORGS Horizont eller 57 grad. 42 min. Polhöjd och 24^1/5 tidsminuters Meridian=skillnad vester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horizont eller 55 grad. 42 min. Polhöjd och 19^23/60 tidsminuters Meridian-skillnad vester om Stockholms Observatorium.

Efter H. Kongl. Maj:ts Nådigste Stadgande, med uteslutande privilegium, utgifwen af Dess Wetenskaps=Akademi.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes, häftadt och skuret, för 14 öre K:mt.

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Andra hos P. A. Norstedt & Söners förlag utgivna arbeten (främre omslagets insida)
Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens, månens och planeternas upp- och nedgång	4
De större Planeternas gång och lysande år 1876	28
1876 Års Marknader	29
Förteckning på marknader, som hållas i Norge år 1876	33
Om wården af späda barn	34
Postunderrättelser	46
Kungörelse ang. priset på almanackor	48
Tabell över bewäringsskyldige	48
Andra hos P. A. Norstedt & Söners förlag utgivna arbeten (bakre omslagets båda sidor)

Om wården af späda barn.

Av: H. J. Abelin.

I afseende på wården af de späda råder i allmänhet en stor okunnighet, hwars bedröfliga och olycksbringande inflytande gifwer fig tillkänna genom den oerhördt stora dödlighet under den spädaste åldern, hwilken just uti denna okunnighet har sin hufwudsakligaste grund. Wi wilja derföre försöka att, genom spridande af en enkel kunskap om de små barnens wård, genom skingrande af rådande fördomar, genom motarbetande af inrotade, skadliga wanor och bruk, grunda och utbreda en förnuftig åsigt om och insigt uti barnawården. Lyckas detta, skall månget spädt lif ryckas undan en för tidig död.

Till en ändamålsenlig wård höra såsom de första och oeftergifligaste wilkor: en naturlig föda, en sund och luftig bostad, lämplig beklädnad, renlighet och snygghet, en förnuftig och klok lefnadsordning, en uppoffrande kärlek och ömhet samt ett klart medwetande hos föräldrarne om deras skyldigheter emot barnen.

Den naturliga födan är modersmjölken. Den är nödwändig och oundgänglig för det nyfödda barnets wälbefinnande, dess fullt naturliga utweckling och tillwäxt. Wi kunna således såsom en bestämd naturlag antaga: att en moder skall digifwa sitt barn.

Naturens afsigt är tydlig och uppenbar. Under hafwandeskapets senare skede afsöndras ur brösten i ringa mängd en egen, klibbig, gulaktig wätska, men kort efter barnets födelse bildas i tillräcklig mängd en mjölk, som i förundranswärdt hög grad besitter just alla de egenskaper, hwilka fordras för den späda warelsens uppehållande, hastiga utweckling o tillwäxt. Under de första dygnen efter förlossningen afsöndras mjölken sparsammare, men är rikare på fasta beståndsdelar, än hwad den sedermera blifwer. Alltid innehåller den uti en för den späda organismen afpassad mängd och proportion de ämnen, hwilka under menniskans alla åldrar utgöra de wigtigaste och hufwudsakligaste näringsmedlen.

För det späda barnet finnes intet mera lämpligt och passande födoämne. Digifningen af modren är en oafbrutet fortgående och underhållen näring af samma safter, som i moderlifwet tjenat till fostrets utweckling; den är en fortsatt naturens länk emellan moder och barn, hwilken ej utan rubbning i den enas eller den andras, möjligen i bådas, wälbefinnande kan brytas. Digifningen har en oemotståndlig makt att stegra och förädla moderskärleken samt att hos det swaga, hjelplösa barnet tidigt wäcka och alstra de förmögenheter, på hwilka barnets framtida kärlek, förtroende och hängifwenhet till modren bero. Digifningen är äfwen wälgörande för modren. Den bidrager att under hela denna period skydda och befästa hennes egen helsa; ej sällan förbättras ett förut klent och wacklande helsotillstånd, och erfarenheten lärer att qwinnor, som gifwa di, äro mer skyddade för sjukdomar efter och i följd af förlossningen samt för åtskilliga åkommor i brösten, såsom bölder, swulster och knölar af mer eller mindre elakartad natur.

Ikläder sig en moder med glädje och af fri wilja pligten att sjelf nära och wårda sitt barn, så är wisserligen det första och wigtigaste steget taget för att befordra och befästa barnets framtida helsa och lycka; men sättet, på hwilket näringen gifwes, på hwilket wården egnas, utöfwar äfwen ett stort inflytande på både moders och barns befinnande, hwarföre wi äfwen måste nämna några ord derom.

I forna tider war det, och till en del är det ännu i wåra dagar en sed att ej lägga barnet till modrens bröst förr än såsom det heter, ”mjölken fallit till”, eller på 2:dra-3:dje dygnet efter förlossningen. Under tiden gifwes barnet sockerwatten ensamt eller blandadt med litet warm mjölk.

Detta är ett stort misstag. Så fort modren hunnit hemta sig och hwila ut efter förlossningens smärtor och ansträngningar, helst sedan hon njutit några timmars lugn sömn – således efter 8-10 timmar – bör barnet läggas till hennes bröst. Det kan hända att barnet ännu tidigare – 4-6 timmar efter födelsen – genom skrik och qwidande gifwer tillkänna sitt behof af föda, och hwilken lämpligare kan wäl då bjudas det, än den naturen sielf redan har beredt? Det får wisserligen till en början ej mydet deraf, men det får just hwad det behöfwer, ty naturen har omöjligen utan afsigt kunnat wara så njugg, och beskaffenheten af denna första föda är tillika den enda fullt goda, den enda fullt lämpliga och tillfredsställande för barnets behof. Ju tidigare barnet lägges till bröstet och ju oftare under de första dygnen, dess rikligare tillströmmar äfwen mjölken.

Ifrån första stunden måste barnet wänjas wid en wiss lefnadsordning. Det behöfwer nödwändigt, om dess späda mage ej skall blifwa öfwerlastad och matsmältningen störd, efter hwarje intaget mål en wiss tid af fugn och hwila för att förbruka och tillgodogöra den intagna födan. Denna tid kan under 1:sta och 2:dra lefnadsmånaden beräknas till minst 2 timmar under dagen samt 4-5 timmar under natten. Med tilltagande ålder förlänges tiden till 2 1/2 eller 3 timmar under dagen samt 5 eller 6 timmar under natten. Sofwer barnet, får det naturligtwis ej wäckas för att få mat, ty en lugn, ostörd och stärkande sömn är för barnets wälbefinnande nästan lika nödwändig som sjelfwa födan. Wi kunna ej nog warna mödrar för swagheten att låta förleda sig till en för långt utsträckt ifwer att oftare, och isynnerhet för hwarje gång barnet skriker eller wisar tecken till missbelåtenhet, lägga det till bröstet. En sådan owana, en gång införd, fortgår gerna till skada för moder och barn, ty den är swår att borttaga. Blifwer den åter aldrig införd, befinna sig båda deraf wäl.

Man tror i allmänhet att barnet altid skriker af hunger, men detta är ett stort misstag, ty det skriker måhända lika ofta deraf, att det fått för mycken föda, helst om födan, i följd af oro och sinnesrörelser hos modren eller något af henne begånget dietfel, i ett eller annat afseende äfwen är mindre lämplig och således hos barnet framkallar knip och smärtor i magen. Barnet skriker äfwen om det har ett obeqwämt läge, om det ligger wått eller smutsigt, om kläderna äro för hårdt åtsittande, så att de utöfwa ett obehagligt tryck, om weck eller rynkor på dem beswära någon ömtålig kroppsdel, om barnet fryser eller är för warmt, om det beswäras af insekter o. s. w. Kan någon af dessa anledningar upptäckas, så afhjelpes den genast och barnet lägges derefter åter i sin säng, der det snart under några smekningar insomnar. Det får ej waggas eller i modrens knä ”wyssjas” till sömn, ty wänjes det derwid – och detta sker ganska lätt – skall det, till stor olägenhet och onödig möda för modren, aldrig afstå derifrån.

Om en sådan lefnadsordning bör följas under dagen, måste den med ännu större skäl iakttagas under natten, ty det är hufwudsakligen då som modren genom några timmars god sömn skall finna wederqwickelse och hwila, skall hemta förnyade krafter till följande dags återkommande mödor och bestyr.

Digifningen bör fortfara till dess barnet nått en ålder af 10-12 månader och de första tänderna framkommit. Har modren tillräcklig mjölk i brösten, bör under hela denna tid ingen annan föda gifwas barnet. Skulle tillgången på modrens mjölk blifwa otillräcklig, bör, om möjligt är, en god amma anskaffas, eller ock måste man jämte modersmjölken gifwa barnet någon annan föda, hwars beskaffenhet och egenskaper nödwändigt måste så nära som möjligt öfwerensstämma med modersmjölkens

Afwänjningen bör, såsom nyss nämnts, ske då barnet nått en ålder af 10-12 månader, eller då åtminstone de 4 första framtänderna fullständigt framkommit. Den får ej ske brådstörtadt, utan lämplig förberedelse, ty alla hastiga wexlingar i dieten werka störande på barnets wälbefinnande. Redan 2-4 weckor före den tid, då barnet skall tagas ifrån bröstet, måste man börja att gifwa det en annan föda; i början sparsamt, blott 1-2 gånger om dagen, samt af den beskaffenhet att den såwäl till form som egenskaper så nära som möjligt öfwerensstämmer med den naturliga. Småningom och efter hand ökas mängden och förändras beskaffenheten af födan så, att man wid tiden för afwänjningen med säkerhet kan antaga att barnet utan olägenhet eller wåda kan för altid lemna modrens eller ammans bröst.

Då egen moder ej kan gifwa di, eller då amma ej kan anskaffas, måste barnet uppfödas artificielt, d. w. s. med annan föda än qwinnomjölk. Detta försök är altid ytterst wådligt, och om det skall kunna lyckas, måste dieten på det noggrannaste ordnas och den omsorgsfullaste wård i öfrigt komma barnet till godo.

Menniskan behöfwer, för att lefwa och utwecklas, wissa näringsämnen i den mängd, som motswarar dess ålder och de förluster, som kroppen, i följd af ett mer eller mindre ansträngande arbete, lider. Dessa näringsämnen äro ägghwita, fett, kolhydrat (= socker, stärkelse, dextrin), watten och salter. Alla dessa innehållas uti qwinnomjölken just i den mängd och i det inbördes förhållande till hwarandra, som för barnets bestånd och naturenliga tillwäxt äro behöfliga och nödiga. Den föda, som skall ersätta modersmjölken, måste således wara så nära liknande den som möjligt. Den måste dessutom, för att af allmänheten i stort kunna användas, wara möjligast billig samt för alla lätt tillgänglig. En sådan föda – och den enda sådan wi hafwa – är komjölken.

För att weta och förstå, huru komjölken bör beredas, för att blifwa en lämplig föda åt det späda barnet, eller, med andra ord, blifwa så lik qwinnomjölken som möjligt, måste wi känna dessa mjölksorters olika sammansättning

1000 delar qwinnomjölk innehåller: 890 delar watten och 110 delar fasta ämnen.
1000 delar komjölk innehåller: 864 delar watten och 136 delar fasta ämnen.

De fasta ämnena utgöras af socker, ostämne, fett och salter. Qwinnomjölken håller något mera socker än komjölken, hwilken åter håller en betydlig mängd mera af ostämne, fett och salter. För att göra komjölken anwändbar för det späda barnet, måste hon förändras derhän att hon i möjligaste måtto liknar qwinnomjölken. Genom utspädning med watten samt tillsats af en högst obetydlig mängd socker kan man wisserligen så till wida lyckas häruti, att det inbördes förhållandet emellan de fasta delarne blifwer någorlunda riktigt; men det är ej nog härmed, ty den olika beskaffenheten af dem kan derigenom ej förändras och detta är äfwen af stor wigt att uppmärksamma. Genom den dagliga erfarenheten och wetenskapliga rön är det wäl bekant, att ostämnet i qwinnomjölken wid beröring med magsaften afskiljes endast uti mycket lösa, lätt smälta flockar, men att ostämnet uti komjölken deremot fälles uti mycket hårda, fasta massor, som ej widare kunna upplösas och såsom födoämne tillgodogöras. De afgå såsom ost antingen med kräkningar eller i afföringarna. Den späda kroppen går derigenom i mistning af det wigtiga näringsämne, som wi kalla ägghwiteämne eller det qwäfwehaltiga, hwilket dock, såsom bidragande till blod= och muskel=bildning, är aldeles oumbärligt. De osmälta ostmassorna werka dessutom retande på mag= och tarm=slemhinnan samt framkalla och underhålla lidanden deruti.

Af erfarenhet känner man äfwen allmänt, att oblandad komjölk är ”för stark” för det späda barnet, men man wet ej hwaruti detta öfwermått på styrka egentligen består. I förmodan att den är för fet – en mycket wanlig åsigt – skummar man mjölken och beröfwar barnet derigenom ännu ett wigtigt och oumbärligt näringsämne, fettet, det s. k. qwäfwefria, wärme= och fettbildande ämnet. För att ytterligare ”göra mjölken swag” tillblandas watten i allt för stor mängd samt dessutom ofta af oren och dålig beskaffenhet, allt till skada för barnet. Det är ett allmänt kändt förhållande, att den s. k. råmjölken, eller den mjölk, som afsöndras under de första dygnen efter förlossningen, är rikare på fett och socker än den, som sedermera bildas. Detta förhållande kan ej wara afsigtslöst. Barnet är kort efter födelsen, då dess swaghet är störst, i behof af en till mängden ringa, men på fett och socker rik föda. Är detta en sanning, så måste äfwen den allmänt rådande åsigten, att komjölken ej allenast bör skummas utan äfwen spädas med watten, mer och mer i den mån barnet är spädt, wara felaktig och förkastlig. Födan måste äfwen under de första lefnadsdygnen wara öfwerensstämmande med den naturliga.

Komjölken bör således från första början och allt fortfarande gifwas oskummad. För att emellertid göra den så lik qwinnomjölken som möjligt, måste den spädas med watten, men endast ett slags watten, hwilket dessutom bör besitta egenskapen att, genom sin kemiska inwerkan på ostämnet, förekomma dess utfällning i hårda, fasta massor, eller med andra ord göra det fördragligt och lättsmält. Ett sådant watten är Carlsbaderwattnet. Den mängd deraf, som bör tillsättas mjölken, måste i någon mån rättas efter beskaffenheten af barnets uttömningar. Äro dessa fasta och ostblandade, ökas wattenmängden, i motsatt fall kan den något minskas. Såsom normalmängd torde kunna bestämmas 1 del watten på 5 till 6 delar mjölk. Till denna blandning kan sättas en obetydlig mängd socker, så att den får en mildt sötaktig smak. Mjölken bör uppkokas samt, då hon gifwes barnet, hafwa en wärmegrad af omkring 37 grader.

Den så beskaffade födan bör beredas ny till hwarje mål och öfwerblifna rester från ett föregående således ej gömmas och begagnas till ett eller flera följande. Den bör helst bibringas genom s. k. napp= eller sugflaska, men sugflaskan med sitt rör och munstycke måste emellan hwarje mål ytterst noga rengöras från alla lätt surnande och skadliga rester af mjölken. Om så ske kan, bör frisk, nymjölkad mjölk anskaffas flere gånger om dagen, altid minst twå gånger. morgon och afton. Under hela den tid då barnet, enligt turens ordning, borde hafwa diat, således intill slutet af första lefnadsåret, är det ej i behof af och bör ej heller få förtära någon annan föda, än den nu uppgifna. Den är äfwen den lämpligaste wid de fall, då ett diande barn i följd af minsking uti modrens eller ammans mjölktillgång måste, jämte den naturliga, hafwa någon annan föda.

Det späda barnet är för en normal utweckling i behof af en wiss bestämd mängd naturenligt födoämne, för hwars mottagande och tillgodogörande dess mage och tarmar samt öfriga organ äro noga lämpade och afpassade. Det är således af wigt att ej allenaft i afseende på beskaffenheten utan äfwen i afseende på mängden af födan ställa sig naturens lagar till åtlydnad. För att kunna göra detta, måste wi äfwen weta huru stor mängd föda barnet bör och får förtära till hwarje mål samt under hwarje dygn af de olika lefnadsmånaderna. Det är swårt, ja omöjligt att bestämma en wiss mängd föda såsom den enda rätta och för alla tillräcklig, men man har dock genom iakttagelser och rön trott sig kunna angifwa en medel=mängd, som under wanliga förhållanden bör wara tillfyllestgörande.

Ett diande barn förtär wanligen:

på	1:sta	lefnadsdygnet	omkring	2	matskedar,
»	2:dra	»	»	6-10	»
»	3:dje	»	»	25	»
»	4:de	»	»	32	»
i	1:sta	lefnadsmånaden	på dygn	42-45	»
»	2:dra	»	»	45-48	»
»	3:dje	»	»	55-60	»
»	4:de	»	»	60-63	»
»	5:te	»	»	63-73	»

Antaga wi att barnet under 1:sta lefnadsmånaden lägges till bröstet 8 gånger på dygnet, skall det i hwarje mål få 5-6 matskedar, under 2:dra lefnadsmånaden, med 7 mål på dygnet, 6-7 matskedar till hwarje, i 3:dje lefnadsmånaden omkring 8 o. s. w. Om denna mängd qwinnomjölk på goda skäl kan anses tillräcklig för ett diande barn, så måste äfwen en lika mängd komjölk – wattnet, hwarmed den bör utspädas, oberäknadt – wara tillräcklig för ett barn, som uppfödes artificielt. Så tror man dock ej i allmänhet hos oss. Man fäster beklagligen mera wigt wid mängden af födan än wid beskaffenheten deraf.

Wanligen går man till wäga på det sätt, att 2 ända till 3 delar watten blandas till 1 del mjölk under första lefnadsweckorna, samt i minskadt förhållande i den mån barnet blifwer äldre. Detta är ett stort missgrepp och de bedröfliga werkningarna af en i afseende på beskaffenheten för fattig, men med hänsyn till mängden för ymnig och rik föda uteblifwa ej länge, och barnet faller ganska tidigt in uti den skadliga owanan att nästan hela dygnet om ligga med nappen i mun. Det måste äfwen så göra, ty det kan aldrig, efter förtärande af en på näringsämne så fattig föda, känna sig tillfredsstäldt eller mättadt. Det plågas af en ständig känsla af hunger, uttryckt genom qwidande och jämmer, samt kan, om mjölken är skummad, bokstafligen swälta ihjäl, huru mycket det än deraf dricker.

Ofta, måhända i de flesta fall, anwändes den skummade mjölken af ekonomiska skäl. Mindre bemedlade mödrar hafwa, såsom de säga, ej råd att till barnets föda bekosta oskummad mjölk, än mindre Carlsbaderwatten till utspädning. Wi äro likwäl öfwertygade, att det twärtom skulle lända till besparing, om de så gjorde. Det barn, som endast kommer i åtnjutande af en på näringswärde fattig, ej mättande föda, sträfwar att genom mängden deraf ersätta kraften. Det är derföre ganska wanligt att se barn, utan att dock blifwa tillfredsstälda, förtära otroligt stor mängd skummad mjölk, någon gång ända upp till 1 kanna och derutöfwer på dygnet, hwaremot de skulle känna sig wäl mätta af ungefär 1/3 så mycket oskummad. Redan på mjölken skulle således uppstå en winst, tillräcklig för anskaffande af Carlsbaderwattnet. Men ännu större blifwer den winst, som uppstår genom besparing af de medikamenter och den tid, som det på ett onaturligt sätt uppfödda, altid sjukliga barnet tager i anspråk. Hwad wärde barnets helsa och lif dessutom kan ega för föräldrar, tillhör ej oss att skildra.

Då barnet skall afwänjas ifrån bröstet eller öfwergå ifrån den ofwan beskrifna artificiela födan till en mer omwäxlande och kraftig, uppstå ofta rubbningar i dess wälbefinnande. Det är derföre af högsta wigt att äfwen efter afwänjningen anordna en enkel och ändamålsenlig diet. Barnet är numera i behof äfwen af födoämnen, hemtade ur wäxtriket. Man kan derföre jämte mjölk, löskokta ägg, bouillon på höns, kalf= eller oxkött, äfwen gifwa wälling på skorpor, bröd eller wåra wanliga mjölsorter. Först sedan oxeltänderna framkommit, bör någon fastare föda af kött, fisk, späda grönsaker samt morötter och potatis – helst i form af mos – gifwas. Födoämnena skola i allmänhet så fint fördelas som möjligt, annars afgå de med uttömningarna, mer eller mindre osmälta.

Införandet af en för det späda barnet fullt ändamålsenlig diet skall länge motwerkas af flere djupt inrotade missbruk och oskick, hwilka af ålder wunnit ett slags häfd. Det har redan förut blifwit stämpladt såsom en skadlig och förkastlig osed, att barnet lägges till mödrens bröst hwarje gång det skriker eller wisar oro. Det lugnas ej deraf; det kan twärtom, genom att få för ymnig föda, blifwa mer skrikigt och oroligt. Inträffar detta, föreställer man sig wanligen att modrens mjölk, äfwen der den finnes i tillräcklig mängd, ej är nog kraftig och närande, utan att barnet måste hafwa en ännu starkare föda, hwilken man dessutom gärna gifwer äfwen af det skäl, att den anses bättre än modersmjölken befordra barnets utweckling och tillwäxt. Okunnig om de sorgliga följder, hwilka en sålunda förwänd och oriktig diet nödwändigt måste medföra, förledes man att redan under första lefnadsmånaderna och allt framgent gifwa barnet en föda, som ej allenast är öfwerflödig och onyttig, utan i hög grad skadlig.

Wälling på wåra wanliga mjölsorter eller på skorpor, s. k. ölsoppa, soppor på gryn, kaffe, tuggor af wäxlande mat, äro de slags födoämnen, som wanligast anwändas. Man gifwer dem i god afsigt, men man misstager sig fullkomligt om deras werkan. Man wet ej, att de ej kunna fördragas af det späda barnet, att de taga en allt för stor och ansträngande werksamhet uti de ofullständigt utwecklade matsmältningsorganen i anspråk, samt att de derigenom framkalla och underhålla just de sjukdomar – mag= och tarmkatarrer samt deras följdsjukdomar: twinsot, engelska sjukan, scrofler, tuberkler m.fl. – hwilka bringa det ojämförligt största antalet barn om lifet.

Såsom ofwan blifwit sagdt, kan den mjölhaltiga födan först emot slutet af 1:sta lefnadsåret försigtigt börja gifwas. Kaffet har föga eller intet näringswärde, men framkallar deremot en skadlig, retande werkan, hwarföre det aldrig bör gifwas. Med tuggor, hwilkas wämjelighet och skadlighet borde kunna inses af hwarje tänkande menniska, kunna äfwen farliga, smittosamma sjukdomar bibringas barnet, hwarföre missbruket med dem måste utrotas. Den s. k. sudden är ej så oskadlig som man i allmänhet tror. Genom dess bruk framkallas flere lidanden i munnen och matsmältningsorganen, hwarföre äfwen den bör sorgfälligt undwikas.

En bestämd lefnadsordning bör altid följas, så att barnet får sin föda på de wanliga måltidstunderna, men emellan dem intet, som kan werka störande på matsmältningsakten, endast rent watten till dryck. Mjölkdrickande emellan måltiderna och under nätterna är ej allenast onödigt och onyttigt utan skadligt och måste således undwikas.

Hafwa wi på bästa möjliga sätt sökt bereda barnet en naturlig och lämplig föda, så äro dock dermed anspråken på en god wård långt ifrån uppfylda. Barnet näres ej endast af mat; det är äfwen i behof af frisk och ren Iuft. Det rum, der barnet wistas, måste derföre omsorgsfullt luftas och wädras samt hållas snyggt och rent. Smutsade och wåta kläder få på inga wilkor der upphängas till torkning. Afdunstningen från dem förpestar luften och gifwer upphof till sjukdomar af flera slag.

Barnets hud måste omsorgsfullt skötas, genom bad och twättningar hållas ren och mjuk, på det att dess för helsans bewarande ytterst wigtiga werksamhet ej må blifwa störd eller upphäfd. Under de första lefnadsweckorna böra twättningarna werkställas med ljumt watten, men derefter bör man småningom öfwergå till ett watten som håller wanlig rumwärme, d. w. s. anwända sådant watten, som förwarats inne i rummet under ett dygn- Äfwen under natten måste barnet, om så behöfwes, twättas och rengöras.

Bland wilkoren för en ändamålsenlig wård måste wi äfwen räkna en för barnet passande och lämplig beklädnad. Den bör wara beqwäm, enkel och så afpassad efter årstiderna, att den lemnar tillräckligt skydd emot temperaturwäxlingarnas inflytelse. Ett ihållande tryck på kroppsytan, äfwen af lindrig art, werkar hämmande på andedrägt och blodomlopp; om en lem för längre stunder försättes i owerksamhet eller hindras i sin fria rörelse, så störes äfwen dess näring och utweckling. Af dessa förhållanden kunna wi förstå, huru wigtigt det är att det späda barnets beklädnad är af beskaffenhet att de omnämnda olägenheterna undwikas. Det fordom allmänt antagna bruket, att ifrån hals till fötter inlinda barnet uti en hårdt och fast åtsittande linda, är derföre aldeles förkastligt. Mössa, linne, tröja, blöja, mantel, lifbindel, nafwelband och en större lapp under sätet äro de enda persedlar, som behöfwas. Kläderna få ej för hårdt tilldragas, endast så att barnet fritt och obehindradt kan andas och röra fig.

Slutligen är barnet för sin trefnad och sitt wälbefinnande i behof af modrens hela tillgifwenhet, kärlek och ömhet. I åtnjutande af denna skatt och med noggrannt iakttagande af de råd, som ofwan gifwits, hoppas wi, att månget spädt lif skall kunna räddas undan en för tidig död.

---

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1876 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 14 Januari 2024. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Omslag: Tunt boktr. omslag, likt smörpapper. Ingen horisontangivelse.
Format: Sedes, 16:o, ca 11,5 x 9,5cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 14 ÖRE. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1859-1918.

Varianter:

Övrigt: Sista året med den äldre stavningen ”Almanach” och ”horizont” i titeln. Likaså försvinner i följande årgångar ”K:mt” efter prisuppgiften.