Almanack 1895

Almanack För Året Efter Frälsarens Christi Födelse 1895. Till

a ) STOCKHOLMS Horisont belägen vid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhöjd.

b ) GÖTEBORGS Horisont belägen vid 57 grad. 42 min. Polhöjd och 24^2/5 tidsminuters Meridian=skillnad vester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horisont belägen vid 55 grad. 42 min. Polhöjd och 19^23/60 tidsminuters Meridian-skillnad vester om Stockholms Observatorium.

Efter H. Kongl. Maj:ts Nådigste Stadgande, med uteslutande privilegium, utgifven af Dess Vetenskaps=Akademi.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes, häftadt och skuret, för 14 öre.

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Andra hos P. A. Norstedt & Söners förlag utgivna arbeten (främre omslagets insida)
Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens, månens och planeternas upp- och nedgång	4
De större planeternas gång och lysande år 1895	28
Sveriges gemensamma borgerliga tid	28
Tabell, angifvande tidsjämningen vid sann middag	29
Om eldfarliga lysoljors handhafvande	30
1895 Års Marknader	41
Förteckning å marknader, som hållas i Norge år 1895	45
Alla postförsändelser	45
Postsparbanken	47
Kungörelse ang. priset på almanackor	48
Värnpliktige.	48
Andra hos P. A. Norstedt & Söners förlag utgivna arbeten (bakre omslagets båda sidor)

Om eldfarliga lysoljors handhafvande.

Så väl fotogen som gasolja tillverkas af rå petroleum eller bergolja, en mörkbrun eller mörkgrön vätska, som förefinnes i jordlagren flerstädes i Norra Amerika samt kring Kaspiska hafvet och medelst pumpar eller inre tryck komma i dagen, hvarefter den upphettas i stora pannor eller kittlar af jern, då, att börja med, de mest flyktiga beståndsdelarne afgå, och derefter, i mån som värmegraden ökas, mindre flyktiga oljor genom rör bortledas och förtätas till vätskor (destilleras). Den del som afgår vid 70 till 150 grader Celsius benämnes gasolja, hvaremot sådana oljor, hvilkas kokpunkt är mellan 150 och 300 grader Celsius, med ett namn kallas fotogen; ju högre kokpunkten är, desto tyngre blifva oljorna; 1 liter gasolja väger sålunda omkring 700 gr., men 1 liter amerikansk fotogen 790 gr. till 810 gr., hvaremot rysk fotogen från Baku vid Kaspiska hafvet väger ända till 826 gr. per liter. Efter destillationen renas lysoljorna genom behandling med kemikalier, så att hartsartade och beckande beståndsdelar aflägsnas; ju omsorgsfullare denna rening utförts, desto klarare blir den af oljan alstrade lågan.

Af amerikansk fotogen finnas tre hufvudgrupper, äfven benämnda med sina engelska namn: 1:o Astralolja (Water white) färglös oljartad och af yppersta beskaffenhet, 2:o Prima fotogen (prime white) färglös eller blåskimrande och mera lättflytande, och 3:o Vanlig fotogen (standard) mer eller mindre gulaktig, ofta något oklar. Rysk fotogen finnes blott af ett slag (Kerosen), som, utom tyngd, i egenskaper står närmast prima fotogen och i lyskraft närmar sig astralolja. Af gasolja finnes endast ett slag i allmänna handeln. Lyskraften hos vanlig fotogen är så stor, att 1 liter deraf motsvarar ungefär 1.5 liter rosolja, 3 kg. stearinljus och 5 kg. talgljus, då hvardera af dessa lysämnen användas på för sig tjenligaste sätt att åstadkomma samma ljusmängd.

---

Såväl fotogen som gasolja äro eldfarliga ämnen d. v. s. att de vid sådan värmegrad, som kan i oljehus till lampor, deri lysoljan skall användas, utveckla antändbara ångor. Då härigenom anledning till eldsolyckor kunna uppstå och många gånger inträffat, hafwa myndigheterna bestämt en gräns mellan eldfarlig och icke eldfarlig vätska, och, då ämnen kunna vara i olika grad eldfarliga, hafva de indelats i två klasser, allt beroende af den värmegrad hvarvid antändbara ångor utvecklas. Genom Kgl. Förordningen den 26 Nov. 1875 jemförd med Kgl. Kungörelsen den 27 Mars 1885, angående eldfarliga oljor och andra dermed jemförliga vätskor, är sålunda stadgadt, att till eldfarlig olja räknas den, som vid profning i Abels apparat för undersökning af eldfarliga oljor vid 40° å Celsii termometer eller derunder afgifver antändbar ånga; sker utveckling af sådana ångor i sagda apparat redan vid 22°, tillhör vätskan första klass eller mycket eldfarliga oljor; öfriga eldfarliga oljor hänföras till andra klassen, och kallas mindre eldfarliga oljor. I den här omförmälda apparaten bestämmes eldfarligheten genom lågas uppkomst i slutet rum, hvarvid 22° motsvara ungefär 35° i öppen luft och 40° motsvara vid pass 60° likaledes i öppen luft.

I och för tillverkning af eldfarliga oljor eller handel dermed finnas i anförda kgl. förordning noggranna bestämmelser med hänsyn till de säkerhetsåtgärder som skola för särskilda upplag eller förråd iakttagas, och hvaraf här endast bemärkes föreskriften, att exemplar af förordningen alltid bör vara anslaget och lätt tillgängligt å hvarje ställe der eldfarlig olja hålles i upplag eller förråd vare sig gross= eller minuthandel. Af första klassens, d. ä. mycket eldfarliga vätskor, förekomma allmänt gasolja och i mindre utsträckning vissa fläck= och tvättvatten, utgörande dels en renare gasolja dels benzin. Alla utmärka sig deri, att de redan vid vanlig värmegrad, äfven så låg som vattnets fryspunkt, utveckla brännbara ångor, hvilka blandade med luft explodera vid antändning. Explosion, som är en häftig utveckling af gaser eller hastig utvidgning af sådana, uppkommer här på det sätt att gasoljan jemnfördelats i luften, och, lättantändlig som den är, vid minsta eld råkar i låga, dervid värme utvecklas, hvarför gasblandningen vill öka sitt utrymme, och, om hinder derföre finnes i fönsterrutor, dörrar o. d., söker spränga dessa. Härvid uppstående tryck är visserligen ej stort eller jemförligt med hvad sprängämnen eller exploderande ångpannor åstadkomma, men – jemte dermed förenad eld – ytterst farligt och förhärjande, om menniskor eller antändbara ämnen finnas å explosionsplatsen.

Förvaring af första klassens eldfarliga oljor måste ske i väl tillslutna tillräckligt starka kärl helst af metall, och stadigt uppstälda; äro de af glas böra de vara väl skyddade för stöt, ty vid flera tillfällen har bräckligheten af glaskärlen varit orsaken till eldsvådas uppkomst af gasolja. Den plats, hvarå kärl, fylda med dylik vätska, förvaras, måste hafva fullt tätt underlag, så att, om kärlens otäthet låta någon oljemängd afrinna, denna qvarstannar och ej tager sig väg t. ex. till eldstad, då stor olycka kan uppstå.

Det är dock icke nog att golf eller annat underlag hindrar oljans bortrinnande, materialet, hvaraf detta underlag är tillverkadt, bör icke i sig uppsuga och qvarhålla eldfarlig olja, vare sig denna tillhör första eller andra klassen; trägolf blir t. ex. lätt genomdränkt af såväl gasolja som af fotogen, och derföre sjelf eldfarligt, äfven sedan oljan blifvit från lokalen borttagen, hvarjemte den mindre behagliga lukt, sådana oljor besitta, meddelas för lång tid åt sålunda indränkta golf. De eldfarliga oljorna besitta nämligen mycket stor genomträngningsförmåga, och af denna anledning borde hvad som nyss sades om golf äfven inträffa med de träfat, hvari sådana oljors forsling och förvaring sker under långa tider. Att så emellertid ej är förhållandet, beror af en med faten vidtagen åtgärd, de limmas, hvilket så tillgår att faten före användning till oljas förvaring sköljas med en tunn limlösning, hvaraf någon del intränger i fatets inneryta, som äfven under åratal och vid forsling blir för oljan ogenomtränglig.

På enahanda sätt som trä indränkes och erhåller fläckar af eldfarlig olja samt tillhörande lukt, är äfven förhållandet med tegelmur och kalkrappning; dermed förknippade olägenheter kunna likväl undvikas i de hushåll der gasolje= och fotogenkärlet hafva bestämd plats samt lampornas fyllning alltid sker å samma ställe. Fullständig beklädnad med zinkplåt eller indränkning några gånger af hela den yta, som af oljorna kunna beröras, med kokvarm limlösning, 1 hg hornlim på 1 l. vatten, öfvervinner denna olägenhet och medför, hvad murytorna vidkommer, särskildt fördelen att utgöra ett medel mot spridning af eldfarlig olja och dermed följande lukt genom de eljes härför lätt genomträngliga murarne.

Andra klassens eldfarliga lysoljor, de mindre eldfarliga, hvaraf fotogen är den allmännaste, begränsas som ofvan blifvit nämndt mellan 22° och 40°*) flamningstemperatur i Abels profningsinstrument. Dålig fotogen tillhör stundom första klassens eldfarliga vätskor, emedan den ej blifvit fullt befriad från gasoljebeståndsdelar; hvaremot ganska mycket astralolja så väl befriats från flyktiga beståndsdelar, att den lagligen icke vidare tillhör eldfarliga oljor. Sådan astralolja bör dock vid förvaring behandlas lika försigtigt som eldfarliga oljor.

Förvaring af eldfarliga oljor måste alltid ske med stor omsorg och under noggrann tillsyn, särdeles om första klassens eldfarlig olja är för handen. Oberoende om mängden eldfarlig olja är stor eller liten, men dock under gränserna för den mängd, hvarvid särskilda åtgärder och försigtighetsmått föreskrifvas af vederbörande myndighet, kunna efterföljande regler gifva en ledning i sättet för dylika oljors förvaring. Gränserna äro derigenom bestämda, att i stad eller köping får enskild person innehafva högst 20 kannor (52 l.) och på landet högst 100 kannor (262 l.) eldfarlig olja utan anmälan; dock att i sådant enskildt förråd första klassens eldfarlig olja icke må ingå till större myckenhet än 3 kannor (8 l.) i stad och 10 kannor (26 l.) på landet.
__________
^{*) Sannolikt bortfaller snart öfre gränsen 40°.}

1:o. Önskligt är att eldfarlig oljas förvaring eger rum i källare, kontor eller annan lokal utan eldstad samt att derstädes inga andra ämnen än de eldfarliga oljorna uppläggas, och att säkert lås användes till lokalen.

2:o. Platsen, der de eldfarliga oljorna förvaras, skall vara så belägen, att äfven om hela oljemängden utrinner den dock qvarstannar under kärlen. Detta kan åstadkommas genom tröskels höjning, afskrankning af rummet deri oljan är upplagd, eller ännu säkrare genom oljekärlens placering öfver en tät låda af plåt, och måste utrymmet beräknas åtminstone en fjerdedel större än högsta oljemängden.

3:o. Golf omedelbart under oljekärlen samt murarne i närheten göras på sätt förut är antydt ogenomträngliga för olja, ehvad den spilles eller stänkes ikring.

4:o. Eldstad bör ej heller finnas i rum invid oljornas förvaringsplats, ej heller bör genom eldrör eller annan uppvärmning eldgnistor kunna inkomma eller uppvärma lokalen, i stället bör den hållas mycket kall, hvarigenom ej allenast faran minskas utan äfven anledning till förlust genom afdunstning blifver mindre.

5:o. Rummet bör ej vara fullständigt tillslutet utan genom draghål hafva fritt tillträde för luft, så att brännbara gaser ej må samlas.

6:o. Födoämnen, särskildt mjölk, mjöl och smör taga smak och lukt af eldfarliga oljor, böra derföre ej finnas i närheten af sådana oljors förvaringsplats.

7:o. Kärl, hvari eldfarliga oljor förvaras, skola vara täta och starka; äro de försedda med kran, skall under kranen finnas en spillkopp af metall. Då tappning ej sker, skall kärlet hållas väl tillslutet; fotogen= och gasoljekannor hafva mynningarne tillskrufvade eller försedda med kork. Kärlen hållas rena och fina, äfven utvändigt.

8:o. Om kärlen behöfva uppläggas, skall underlaget vara stadigt.

9:o. Kärl af trä eller metall, som innehålla eldfarlig olja af första klassen, skola på röd grund bära inskrift: Mycket eldfarlig, och där träfat förekomma böra båda bottnarne vara helt röda med sagda påskrift; kärl af glas, som innehålla sådan vätska, böra hafva etikett, hvarå med tydliga bokstäfver efterföljande varning är anbragt: ”Mycket eldfarlig vätska. Genom afdunstning deraf blifver luften eldfängd.”

10:o. Tomma kärl, hvari eldfarlig olja förvarats, skola, intill dess de blifvit fullständigt renade, alltid hållas tillslutna.

11:o. Arbete med eldfarlig olja får endast ske vid dagsljus, vare sig fråga är om oljas hemtning eller påfyllning i lampor.

12:o. Om eld uppstår i sådan olja, bör man använda filt eller annan tjock väfnad att dermed dämpa elden; sand, aska eller stybb äro äfven användbara, men vatten otjenligt.

Iakttagas dessa försigtighetsmått, finnes föga anledning till fara vid de eldfarliga oljornas lagring och användande. De stränga föreskrifter, som i detta hänseende utfärdats för köpmän och handelslokaler, der sådana oljor hållas i lager eller till salu, torde varit orsaken, att åtminstone i Stockholm jemförelsevis litet antal eldsvådor – under 16 år allenast 8 – framkallats vid handel med gasolja, under det att samma tid 115 eldsvådor haft sin orsak i gasoljas ovarsamma behandling annorstädes inom hufvudstaden, mestadels vid lampfyllning i hushållen. Förhållandet med fotogens handhafvande är ungefär likartadt, ej mindre gynsamt för köpmännen.

För fotogens användning till lyse betjenar man sig af dels fotlampan dels ock hänglampan.

Fotlampan har fem hufvuddelar Dragglas, brännare, veke, oljebehållare och fot.

Dragglaset har tre ändamål, att tillföra lågan tillräcklig luftmängd, att aflägsna förbränningsgaserna och att hindra lågan fladdra för vindfläktar. För olika brännare har dragglaset olika form, för rundbrännare är det hopknipet på det att luften derigenom må kraftigare inpressas i lågan. Afståndet mellan denna hopknipning och lågan är för hvarje särskildt oljeslag ytterst vigtigt och bestämmande för bästa lyskrafts ernående; för rysk fotogen måste sålunda detta afstånd vara 2 à 3 mm. mindre än för amerikansk, hvarföre ock vanliga dragglas vid användning till rysk fotogen från underkant afslipas antydde längd. Det är ytterst noga att dragglaset står rätt, eljes lemnar det tillfälle för luft att insmyga nedtill och ej passera genom brännaren, som derföre blifver alldeles obehörigt upphettad, och hvaraf fara kan uppstå. Dragglasets snedhet fördelar äfven luften ojemnt i lågan, hvaraf mindre starkt lyse erhålles och i svåra fall os.

Brännaren är vanligen antingen flatbrännare eller rundbrännare, i båda fallen skall luften passera genom brännarens undre del, kommer derefter på olika sätt i möjligast nära beröring med lågan. Brännarens undre del får ej blifva het, ty då meddelar sig värmen till oljebehållaren och fara kan uppstå genom oljans upphettning; hålen i brännaren böra derföre vara rymliga och lemna rikligt tillträde för luft; ej må de genom dam, olja, skarn eller annan orenlighet tilltäppas. Om brännaren nedtill kännes het och lågan dervid börjar blinka, kan man vara öfvertygad om att något fel förefinnes antingen i brännarens beskaffenhet eller behandling. Brännarens höjd, rättare vekens höjd öfver oljeytan, spelar en vigtig rol i afseende å den jemnhet hvarmed en lampa lyser; mycket höga brännare aftaga mera i lyskraft i mån som oljebehållaren tömmes än hvad fallet är med låga brännare, och höga brännare erfordra bättre (åtminstone ej blandad) fotogen för att lysa väl; låga brännare brinna alltså jemnare men äro eldfarliga. Flat brännare uppvärmes något mera än rundbrännare som förbruka lika stor mängd fotogen. Om veken börjar kolas och detta ej beror af bristande fotogen eller fel i veken, så är felet brännarens och beror af för ringa lufttillförsel, som nödvändigt måste ökas, såvida brännaren skall användas.

Vekens beskaffenhet är af största vigt; den måste vara af mjuk långfibrig, ren bomull; om en veke upprifves, skall garnet vara jemnspunnet, greppet mjukt, veken må ej kännas sträf å ytan; hårdnader, knutar och mörka fläckar få ej heller förekomma å veken. Innan den användes, skall veken torkas fullständigt, 1/4 timma i en stekugn eller i en varm kakelugnsnisch, samt ännu varm anbringas i brännaren. En torr veke ökar lampans lysförmåga med åtminstone en tiondedel mera mot hvad som åstadkommes med rå veke af samma slag. Dålig, isynnerhet gul eller oklar olja försämrar snart veken; någon hjelp kan visserligen erhållas genom förnyad torkning, men de beckartade ämnena, som finnas i oren fotogen, kunna ej härigenom aflägsnas utan tilltäppa porer och hindra eller minska uppsugningsförmågan.

Hvarje höst bör derföre ny veke tagas till alla fotogenlampor, som under vintern skola användas. Veken måste väl fylla hylsan i brännaren; är veken för liten, så uppstår tomrum mellan veken och hylsan, hvarigenom luft och andra gaser kunna passera från behållaren till lågan; är behållaren varm och brännbara gaser sålunda utvecklas, tillföres lågan en blandning af sådana gaser och luft, och följden blifver explosion. De flesta explosioner af fotogenlampor bero på användandet af för liten veke. För stor veke pressas mer eller mindre hårdt in i röret, och minskar derigenom något sugförmågan.

Veken bör ej klippas, endast dagligen putsas och befrias från kolartade ämnen, hvarigenom erhålles jemnare låga. Äfven sedan en lampa bränt en stund, är ny veke ej synnerligen genomdränkt med fotogen, ty någon tid erfordras att uppsuga tillräcklig mängd; äfven af detta skäl bör fotogenlampan fyllas med olja på förmiddagen, så att veken har tid att väl mätta sig med olja. Efter fyllandet bör noga tillses att veken ej är högt uppskrufvad; derigenom uppsuges nemligen fotogen till brännarens öfre kant, och, med den stora förmåga denna olja besitter att utbreda sig, är snart rummet fyldt med lukt och hela lampan fet af fotogen, som särskildt på taklampor gifver sig tillkänna genom droppar från lägsta punkten.

Hvarje lampa har en viss storlek på lågan, som hvarken bör öfverskridas eller understigas, i båda fallen uppstår os; i senare derföre att den likformiga tillförseln af luft ej har sin motsvarighet i fotogenmängden, hvarföre lågan afkyles och osar. Flera vekar i samma brännare användas stundom till ökande af lyskraften, hvilken dock ej kan blifva motsvarande hvarken förbrukade oljemängden eller i förhållande till vekarnes bredd, derföre att lågorna, såsom icke genomskinliga, förtaga ljuset från på andra sidan lysande lågor.

Oljebehållaren bör vara af fast material, så att den kan uthärda en förpuffning, bäst af godt glas eller porslin; metall är såsom värmeledare ej tjenlig; den får icke hafva mer än en öppning, hvari brännaren skrufvas, och, då brännaren är fast, bör ingen förbindelse finnas med yttre luften, ty veken täpper hela vekhylsan. Om oljebehållaren upphettas från brännaren, så blir öfverdelen först mycket varm och efter hand tränger sig hettan nedåt; men om dervid den kallare oljan kommer i beröring med heta öfverdelen, t. ex. genom sqvalpning vid lampans flyttning, så kan dels behållaren deraf spräckas och sålunda åstadkomma obehag, dels oljan så häftigt upphettas att förpuffning eller explosion uppstår. Det är derför vanligen under bärande som explosion inträffar i lampor; om härvid nog rådighet funnes att ej kasta lampan utan försigtigt ställa den från sig, så skulle säkert mången explosion ej blifvit annat än en förpuffning med eldstråle genom glas och brännaröppningarne utan derpå följande vidare eld.

Foten bör vara möjligast bred i förhållande till höjden, om säkerheten skall betryggas; jemförelsevis smala fötter, isynnerhet om dessa ej äro tunga, göra lampan rank och vickig, och är detta farligare af ju bräckligare material behållaren är tillverkad.

Hänglampor erbjuda i allt väsendtligt enahanda förhållande som fotlampor; sättet för deras fästande vid taket bör dock vara föremål för iakttagelse; ofta fästes takkroken i rappningen och fastnar mellan ett par läkt, då osäkerheten är påtaglig. En skruf med grund gängning lossnar lätt ur en murken golfbjelke och föranleder obehag. Hänglampans belägenhet nära taket, hvad som alltför ofta är fallet i låga rum eller låga handelsbodar, gifver anledning till eldfara, äfven om skyddsplåt finnes mellan lampan och taket; är nämligen skyddsplåten nära intill lampans dragglas och deraf kraftigt uppvärmes samt med jernten fästad vid takkroken, så tjenar det tunna jernet att leda hettan till takkroken, hvaraf bjelken kring skrufven snart kolas och lampans tyngd ej vidare kan uppbäras, utan nedfaller lampan och har härigenom eldsvåda uppstått.

Efter denna öfversigt sammanfattas efterföljande Råd i afseende å fotogenlampans handhafvande i efterföljande regler.

1. Till användning afsedd fotogen bör vara möjligast färglös och, äfven i stark kyla, alldeles klar utan bottensats. Kärl, hvari fotogen förvaras, böra hållas rena, fria från vatten och väl tillslutna.
2. Hvarje höst bör ny veke insättas i lampan, som dagligen bör rengöras och omsorgsfullt torkas; hvarje vår tömmes och rengöres, lampan.
3. Veken bör vara af ren lång bomull, ej kännas sträf men mjuk i greppet, utan hårdnader, knutar eller mörka fläckar.
4. Veken bör vara så bred att röret, hvarigenom den föres upp och ned, väl fylles, eljest kan explosion lätt uppstå i lampan. Veken må dock ej inpressas i detta rör, ty deraf minskas sugkraften.
5. Torr och ren veke ökar lyskraften; veken bör derföre skarptorkas (ej svedas) antingen i spiselugn, het kakelugnsnisch eller mot lampglas å brinnande lampa, och insättes ännu varm i den rena och torra brännaren.
6. Veken skall hinna genomblötas med fotogen innan den tändes, men uppskrufvas ej före tändningen, ty då flyter oljan öfver och orenar brännaren och hela lampan.
7. Oljehuset fylles på förmiddagen hvarje dag lampan skall användas, men ej riktigt fullt utan lemnande luftrum om vid pass 1/20 af hela volymen.
8. Innan tändning sker, bör lampan torkas ren från olja och dam samt väl befrias från såväl yttre som i brännaren befintlig kolad veke och orenlighet.
9. Då tändning skett, nedskrufvas veken och ökas så småningom till full låga efter 10 à 20 minuter.
10. Dragglaset väl rengjordt, torrt och klart anbringas fullt lodrätt, med nedre jemna kanten tätt anslutande till brännarens botten, så att ingen luft kan insmyga sig mellan glas och brännare. Då lampan ej användes, är veken nedskrufvad och täckes glaset med en hatt.
11. Hvarken minskning eller ökning af den för hvarje lampa tjenliga storleken å lågan bör ifrågakomma, ty i båda fallen uppstår lätt os.
12. Då ej särskild släckningsapparat finnes, bör lampan släckas genom vekens nedskrufning och derefter skeende blåsning antingen, och helst, underifrån i brännaren eller ock vågrätt utmed glasets öfre kant.

---

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1895 till Stockholms, Göteborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 19 Januari 2024. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Omslag: Tunt boktr. omslag, likt smörpapper. Ingen horisontangivelse.
Format: Sedes, 16:o, ca 11,5 x 9,5cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 14 ÖRE. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1859-1918.

Varianter:

Övrigt: