Kungliga Vetenskapsakademiens almanackor

Förslaget om stiftande av ett matematisk-naturvetenskapligt samfund avhandlades under vintern 1738-39 mellan Mårten Triewald och dåvarande amiralitets-medikus i Stockholm, Carl Linnæus. Båda var ledamoter av VetenskapsSocieteten i Uppsala, men man gillade inte verksamheten rakt igenom utan ville skapa något nytt med influenser från de vetenskapliga samfund de besökt under sina utlandsresor. Efter det att man förvissat sig om professor Anders Celsius medverkan hölls det första sammanträdet på Riddarhuset i Stockholm 2 juni (julianskt datum) 1739, vilket är akademins stiftelsedag.

Vid det första sammanträdet beslöts, att frågor inom experimentalfysik, naturalhistoria, kemi, medicin, anatomi och kirurgi, matematiska vetenskaper, ekonomi, kommers, konster och manufakturer skulle avhandlas vid gemensamma överläggningar samt att resultaten av dessa av akademien prövade och gillade ”nya anmärkningar, påfund, rön och försök” skulle delges allmänheten i kvartalsvis utkommande akter.

I ekonomiskt avséende hade akademien från början inga andra tillgångar än ledamöternas frivilliga sammanskott och det honorar, som förläggare betalade för utgivningen av Akademiens ”handlingar”, därför var det ett välkommet beslut när man i en kunglig resolution den 17 oktober 1747 fick ”uteslutande privilegium” på utgivningen av almanackor och kalendrar fr. o. m. år 1749.

Tack vare inkomsterna kunde man bl.a. börja bygga det astronomiska observatorium som Per Elvius d.y. hade verkat för att uppföra i Stockholm. Så skedde och byggnaden stod klar 1753, samma år som den nya kalender-reformen genomfördes genom att man tog bort elva dygn ur almanackan i februari månad.

Före monopolets införande hade almanackor och kalendrar utgivits av en mängd olika författare, genom införandet säkerställde man nu att all fakta var noga kontrollerad av de främsta vetenskapsmännen inom området. För att styrka att innehållet var kontrollerat och tryckt med godkännande av Akademien infördes en speciell stämpel som var tvungen att finnas på varje almanacka för att denna skulle få säljas.

Inom Akademien hade man inte så långt efter privilegiets införande insett att tryckning och distribution av almanackorna var ett väldigt betungande arbete. Man bestämde sig därför för att helt arrendera ut sitt privilegium.

I praktiken innebar detta att Vetenskapsakademien sammanställde alla astronomiska uppgifter samt beslutade vilken vetenskaplig uppsats som skulle finnas med i årets upplaga; tryckning, distribution och försäljning sköttes sedan helt av arrendatorn. Arrendatorer var J.P Lindh 1795-1806,  A. J. Segerstedt 1807-1812, åter J.P. Lindh 1813-1820, J. P. Lindhs Enka 1821-1825, Norstedt & Söner 1825-1905 samt Almqvist & Wiksell 1906-1972.

1969 meddelar Olof Palme att akademiens privilegium upphör att gälla då den senast beviljade 20-års perioden löper ut, den 16 Juli 1972. Således blev almanackan för år 1972 den sista att ges ut under det svenska monopolet. Almqvist & Wiksell fortsatte därefter att ge ut den traditionella almanackan under titeln  ”Vanliga almanackan”.

Standardalmanackans astronomiska uppgifter beräknades under det svenska monopolet till ett flertal olika horisonter. Här följer en sammanställning utav dessa. Det äldsta exemplaret ur min egen samling visas här som referens.

För en fullständig förteckning över exemplar, se huvudmenyn.

Under Vetenskapsakademiens tid gjordes det till en tradition att varje år införa en vetenskaplig uppsats efter kalendariet, då oftast inom jordbruk eller medicin. Här följer en förteckning över sådana uppsatser.

Från det att Kungliga Vetenskapsakademien fick ensamrätt på utgivandet och fram till dess att detsamma upphörde 1972 var priset fastställt av regeringen och dryga böter väntade den som försökte öka priset. Som exempel kan nämnas följande utdrag som förekommer så sent som i 1949 års almanacka:

Enligt Kungl. Maj:ts nådiga Brev till K. Vet.-Akademien av den 21 maj 1943 skola de små almanackorna försäljas häftade och skurna för 30 öre stycket; kommandes den, som vågar stegra detta pris eller vid försäljning av almanackorna ej tillika är försedd med häftade och skurna för 30 öre stycket, att böta 50 kronor för varje gång sådant överträdes.

Observera att priserna nedan gäller den enklaste formen av den enkla, häftade och skurna almanackan, lyxigare varianter med inbundna anteckningsblad eller dekorativa pärmar har också sålts och har då ofta kostat mer än dubbelt så mycket som standard-utgåvan.

1749-1752: 2 öre S:mt (6 öre Kopp:mt).
1753-1777: 3 öre S:mt (9 öre Kopp:mt).
1778-1797: 1 Skilling.
1798-1804: 1 Skilling 4 r:st eller R:g:m.
1805-1810: 1 Skilling 4 r:st Banco.
1811-1814: 2 Skilling Banco.
1815-1819: 2 Skilling 6 r:st Banko.
1820-1858: 4 Skilling Banko.
1859-1918: 14 öre K:mt.
1919-1941: 25 öre.
1942-1951: 30 öre.
1952-1953: 40 öre.
1954-1964: 35 öre.
1965-1972: 45 öre.